Idag har jag en ilska inom mig som någon i min närhet bara kan hjälpa till att få ut....Snäll, klok och ängel är ord jag idag fått höra att jag är....Det kan ju alltid vara roligt men jag själv tror just nu att jag är snäll så jag är dum...Dum mot mig själv! Om jag så här med ena foten i medelåldern ser tillbaka på livet så är det inte mycket jag fått som jag har velat ha...Egentligen kanske "bara" mina fyra älskade barn!! Utan er...Den senaste tiden har varit väldigt omtumlande där jag har haft och HAR mycket starka känslor för en viss person....men ja, jag vet ju inte så klart hur det slutar men förmodligen inte som jag vill...nu heller. Att ha känslor som är mer vanligt hos en "fjortis" kan vara jobbigt i min ålder....Men som en god vän sa: Anneli, du är 41, vad blir det baklänges?? Haha...kanske förklarar saken...?? Som människa är jag snäll och tänker alltid mer på andra än på mig själv, men det kanske är dags att det förändras??? Nej, jag kommer alltid finnas för min älskade familj och mina vänner det är inte det som detta handlar om, men det finns de som kanske borde tänka mer än en gång hur de är tillbaka.....