jag skrev nu men tom Anna får förlåta...Jag vill inte skriva bara för att "kräkas" även om att blogga kanske för mig är ett bra sätt för att må bra. För just nu mår jag allt annat än bra. Visst har jag genom åren haft några depressioner, det är sant men det här är bara för jäkligt. Vissa dagar bara gråter jag, andra dagar kan jag tro när jag vaknar att det är en bra dag ända tills jag sätter fötterna i golvet...Vissa saker måste göras och de relativt små saker tar all kraft jag har. Ändå ville läkaren att jag ska jobba, men hur ska det vara möjligt, ska jag visa alla mina gamla att tårarna bara rinner? och det utan att jag egentligen kan förklara varför. Har idag varit i kontakt med psykriatrin i Hässleholm som vill att jag söker akut i Kristianstad och det ska jag för jag orkar inte, det bara är så. På byns vårdcentral fick jag till svar när jag frågade om sjukskrivning att det är inte bra att sitta hemma ochgräva ner sig, nej det vet jag med men det visar också att allmänläkare på vårdcentralen inte vet så mycket om psyket. Jag dras med tankar om vad andra ska tycka, kan jag visa mig ute i byn?? jag är ju sjukskriven....bara den tanken kan få mig att gråta. Vissa dagar orkar jag inte läsa morgontidningen, kanske brist på koncentration, vissa dagar orkar jag inte sitta still...jag mår illa och har huvudvärk dagligen...

Så nu har jag klagat färdigt....

Jag vet att jag tillsammans med min familjoch mina närmaste vänner kommer att ta mig ur det här, frågan är bara när?