En dag av många tankar och beslut...

Ja det verkar som ni är en del som läser...en anonym kommentar hittade jag nyss. Jag skulle gärna vilja veta vem detta är även om jag har en gissning...:) Ja morgonen var inte så bra men på väg mot vårdcentralen kom jag på en del svar på vad jag borde...så jag har startat detta projekt. Min bästa vän frågade mig igår vad jag gör åt mina rädslor...och det är det projektet handlar om. För en del av de rädslorna måste bort innan jag kan fortsätta mot målet...Det är knepigt att behöva skriva i gåtor men de flesta av er kanske förstår, och inom en snar framtid kommer jag kunna skriva hur jag vill...varför gör jag inte det redan nu egentligen?  Ja, helt ärligt vet jag inte varför....Så här kommer; rädsla nummer ett handlar om vad vederbörande ska göra mot mig när han får reda på att det han gjorde mot mig är polisanmält...Jag har funderat mycket på det, men kommit fram till att han kan inte göra mig något, för i hemmet bakom låst dörr är jag säker och på jobbet är jag säker och ute på byn vågar han inte för där är många som vet vad det handlar om. Så bort med den rädslan! Den andra rädslan handlar om att mitt ena barn inte har det så bra hon kan men jag har bett dem komma hem så jag kan diskutera detta med dem...Så bort med den rädslan! Den tredje och kanske knepigaste rädslan handlar om att jag är rädd för att säga och göra fel mot han som står mig närmast. Fast han gång på gång gör sitt bästa för att övertyga mig om att han verkligen vill veta vad jag tänker så är det svårt... Det handlar om att jag ska säga vad jag vill och tänker utan att vara tjatig, och det är inte enkelt eftersom denne underbare man alltid finns i mina tankar...Jag vill inte vara tjatig eftersom han så väl behöver den tid han måste ha...Men jag finns här och jag kommer att säga vad jag tänker utan att vara rädd så...bort med den rädslan!

Så ta nu en slev och rör ihop allt detta så kanske ni förstår varför det känns som man är på väg in i väggen...har dessutom jobbat i kväll, ja det gick väl bra men där kom lite besvikelse måste jag säga...men där ska jag bara bita ihop...I den röra ni nu slevar ihop ska ni slänga i dåliga provsvar som ett järnvärde på tre...vilket gör att jag måste ha medicin intravenöst två gånger i veckan i fem veckor genom dropp...

Jag fick rådet av min terapeut att jag skulle byta mobilnummer...ja det kommer jag göra inom det närmaste, nytt nummer köpte jag idag...allt för att vederbörande inte ska komma åt mig genom sitt smsande...Och det mina vänner handlar inte om några få sms. Det kan vara mellan 5 och 15 på en dag...Ja det var väl allt för nu...Tack för att ni finns!

Kommentarer
Postat av: Hannah

Usch, det här låter inte lätt alls men kämpa på. Du är stark och har många som stöttar dig!

2010-01-09 @ 00:00:39
URL: http://hannahkarlsson.webblogg.se/
Postat av: anna

Jag vet att allt kommer bli bra. Mycket bra! Allt tar sin förbannande tid bara! Hang in there! <3

2010-01-09 @ 21:29:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0