Men ändå känns det inte så bra...Jag har jobbat idag vilket har varit mycket bra, men jag har känt mig orolig hela dagen. Kanske har jag inte vetat varför men innerst inne så vet jag ju ändå...Mina närmaste säger att jag behöver inte vara orolig men man vet inte...jag hade en mycket klar syn igår..men nej jag ska inte gå omkring och vara rädd för är jag det så vinner han...och han vet mycket väl vad som gör mig orolig. Om man gör vad han gjort och han får reda på att händelsen är polisanmäld, frågar man då hur läget är? Nej, inte om man fungerar som andra...men ja jag vet inte...knepigt är det. Många nystan som ska klaras ut i min skalle. Men när jag nu sitter och skriver och tvingar mig själv till att tänka på det psykologiska våldet så blir jag arg igen! Men det är bara nyttigt!

Fortfarande är det ju så att det finns många tankar på annat också, vila hjärnan det har jag glömt hur man gör...
Just nu finns det framförallt två som ska ha mitt STORA tack för att de lyssnar, förstår och står ut med mig...Så TACK Ingrid och Björne...Jag älskar er båda två!