Skuldkänslor var ett av samtalsämnena igår när jag var på mottagningen. Det fick mig som vanligt att fundera. Och skuldkänslor är något jag har dragit med mig hela livet, tragiskt men sant. Hade jag skuldkänslor när jag var liten? Ja, det hade jag säkert! Iallafall efter att mamma drabbades av MS så minns jag att jag kände att jag aldrig riktigt räckte till. I vuxet liv har jag väl ständigt skuldkänslor för något, som mamma för att man gjort fel val och kanske inte alltid som alla andra hade gjort. Jag har enorma skuldkänslor för att jag tog in den man som kom att bli familjens förgörare, som förstört så mycket för oss alla samtidigt som det gav oss erfarenheter!

Men gjort är gjort och hur mycket jag än vill kan jag inte få det ogjort! Men livet lär oss alla även mig så allt som jag har skuldkänslor för lär mig nog något!