Altargången kändes lång. Men plötsligt stod han vid min sida och tog min hand. Denne man som jag ska leva resten av mitt liv med. Tänk att vi nådde fram till altaret och att vi har sån kärlek för varandra trots allt vi får gå igenom nästan dagligen.

Brudföljet tog sin plats och prästen började. Man är nog lite i sin egen värld när man står där framme. Jag vet att mn älskade Elin sjöng Utan dina andetag, min syster läste en fin dikt ur bibeln och Elin sjöng What are words.

Jag minns våra ja till varandra som gick som de skulle och jag minns marskalkens viskning när vi skulle knäböja, vält den inte nu, Mats :) Ja minnen för livet. Vi väne oss om och gick ut till tonerna av öppna landskap. Ut till ett rum där min syster passade mitt älskade barnbarn. Klockorna ljöd och vi gick ut till familj och vänner på kyrkbacken. Så mycket värme och kärlek väntade oss där, jag blir alldeles matt av bara tanken. <3 En fin kväll och mer kärlek väntade på Byagården i Lilla Harrie. Alla fina tal och alla hyllningar, allt bus och vacker sång. Allt detta gjorde ni för oss. Vi glömmer det aldrig jag och min man!