Känslan när något är galet

I början på förra månaden sökte jag läkare för ryggen, ryggskott och diskar som krånglar. Sjukskrivning. Efter det hittade man prover som inte var så bra men kunde förklara tröttheten. Men nej. Sen tre veckor tillbaka har jag ont i magen, mår illa och kan inte äta. Gravid? Icke! Tror inte jag är jungfru Maria! Orken tryter även om jag försöker. Lämnade prover i tisdags och nu är väntan olidlig. 

Ibland kommer hjälpen från oväntat håll

Jodå jag överlevde läkarbesöket. Neurologisk undersökning det ni! Allt funkade bra på tanten utom vänsterbenet, men unga doktorinnan ska fortsätta leta orsak till det. Jodå benet är fullt med åderbråck och extra knölar efter varje gång jag trillat men ändå!
Proverna var bättre, jaha??? Va skönt men varför i hela friden är jag så trött då?
Men nu i kväll dök hon äntligen upp! Jodå allt det där har jag haft också när jag hade den där bakterien!
Halleluja! Jag har inte blivit inbillningssjuk :-)
Så vi kör ett varv till då va?

Digitaltryckta kuddar??

Måndag morgon och jag sitter på tåget på väg till min doktor. Funderar på livets vedermödor och hur att orka möta dem. Många av er flyter ju på utan såna tankar, livet rullar på liksom. Tåget är ganska välfyllt denna måndagsmorgon. Grannen bakom mig har ett problem med digitaltryckta kuddar....jag plågas av hur jag ska hantera läkarbesöket ensam. Allting är väl relativt. I kväll ska ni se vi båda har överlevt, hur det går för damen där bak ja det kommer vi inte veta men hon verkar vara en problemlösare! 

Söndagens tankar

Hörde en mening någonstans igår, när man inte längre är behövd så slutar man prestera. 
Först så kom tanken att : ja så är det kanske. Sen - men visst behövs vi alltid av någon eller något? Djupa tankar som kan göra ont. Men vill man sluta prestera? Ja kanske om man inte orkar och det gör jag inte för tillfället. 
Jag gör det jag vill helt enkelt. 
Läste precis ut Liza Marklunds bok Lyckliga gatan. Inte en av hennes bättre böcker i min mening men man känner igen sig iallafall. 




Jag är inte bitter!

Jag har varit tyst länge. Funderat fram och tillbaka på hur och vad jag skulle skriva för att inte verka bitter och tråkig men detta är min resa och det är fritt att läsa för den som vill. Det finns alltid någon som har det värre men fortfarande är detta min resa. Sen den 21 september 2013 har det hänt snuskigt mycket. Men allt har en mening även om det ibland är svårt att se den. Då för ett år sen trodde jag det var rätt, många har en bild om hur det var men jag vet hur det var och det räcker.  I mars i år lämnade jag Malmö hastigt. Många har sårat mig efter det men jag mår inte värst av det. Några fortsätter att försöka men jag låter mig inte påverkas även om man för stunden blir ledsen. Idag är jag sjukskriven pga en del fysiska orsaker. Bla har jag fått en bakterie som lyder under smittskyddslagen men som inte smittar så lätt. Problemet blir mitt arbete. Och denna bakterie fanns runt mig när jag flyttade vilket gör mig ledsen och arg för att man inte velat underrätta mig trots att man har skyldighet. Ledsen över alla jag har kunnat utsätta utan att ha vetskap. Alla kan och många har denna bakterie så det är i sig inte så farligt bara man vet om det. 

RSS 2.0