Äntligen har det vänt minsann! Orken finns här kanske som aldrig förr. Och fördelen är att jag får ta mig ett järn varje dag...:) Ja, goa vänner i form av en järntablett, tro inget annat! Igår bestämde jag mig för att ta upp mitt konsultarbete för partylite igen, vilket känns mycket bra! Och utan att jag behövt göra något särskilt har jag nu två bokningar redan, inte illa tycker jag. Dessutom har jag börjat jobba på hemmet idag. Det är länge sen jag såg fram emot så mycket att börja efter semestern som iår. En hel lång sommar jag jag varit borta och det var med glädje i hjärtat jag gick över tröskeln idag. Att jag sen gick ut med lite nya spännande arbetsuppgifter var bara roligt! Men till det återkommer jag då alla inte fått den nyheten ännu.

I kväll är jag trött men det beror bara på att dagarna är fulla precis som de ska vara! Saknar dock min kvällsarbetande man...

Ja, dagens datum som rubrik är kanske inte så kul, och till alldeles nyss funderade jag på en annan, acceptans. Men det slog mig att detta datum faktiskt är ganska viktigt för mig. men till det kommer jag om en stund. Gårdagen innebar födelsedag igen...:) och en väldigt trevlig sådan. Sen en del år tillbaka delar jag min födelsedag med vetskapen om att min lilla mormor lämnade oss på denna dag, men igår vägde en glad nyhet upp det när min systerdotter äntligen efter hårt slit blev färdig advokat! Grattis till henne!

Så vad är det då med denna dag? Jo mina vänner idag för ett år sen var den dagen jag gick in i väggen som man säger. Jag minns den så väl, precis som det vore igår. Och allt arbete som det medförde och som jag faktiskt klarade galant! Och jag har faktiskt ingen oro över att hamna där igen även om jag har sviter efter det vissa dagar men det har jag lärt mig att leva med, och det får jag helt enkelt ta.
Jag har lärt mig en massa under detta år men har fortfarande en del att lära. Därav den andra rubriken för dagen, acceptans. Ibland måste man bara acceptera att vissa saker är som de är och göra det bästa av dem!

Jaha då har det gått ett dygn igen! Tiden bara går och går, ja jag tänkte skriva att den bara rinner förbi, men nej det känns faktiskt som jag tar vara på varje dag numer, kanske därför jag är trött som en gnu när kvällen kommer...:)
Förkylningstider har vi i familjen men peppar peppar så känner jag inget, kommer kanske lagom tills jobbstarten, men nej jag tror jag har ett immunförsvar utan dess like efter den sista djupdykningen!

Idag har varit ännu en dag med mat från matkassen...ja alltså från mat och ro, levererad ända fram till dörren! Fisk med buljongkokta grönsaker och paprikasås...Allt var kanongott! Mats kommer att älska såsen! Alla nya rätter kanske inte uppskattas av hela familjen lika mycket som av mig, men det är bara nyttigt med grönsaker, nya recept och fina närproducerade råvaror!

jag fick ett tips av min Anna häromdagen, pojkvännens mor handlar med posticlapps system...ja tänkte jag, hans mor är en mycket klok kvinna så hon spar nog pengar på detta sätt....så innan frallebaket i kväll så åkte fem sex olika reklamblad fram, penna och posticlappar! Nu har jag en lista full med gula små lappar....hehe men jösses vad jag ska vara ekonomisk!

Godnatt!

Ja, så är det men jag längtar faktiskt! Saknar mina gamla! och alla arbetskamrater. Dagen idag har annars varit som igår, mycket hushållsarbete och lite flytthjälp. Hittade minsann energi till att baka så när Anna kom hem väntade en av hennes favoriter. Mats han jobbar ju kväll/natt nu så han får smaka till frukosten...men han har ibland lite lustiga frukostvanor så det kommer han inte ha något emot minsann! I almenackan står det den 23 idag och det är ju vår månadsdag...så idag har det gått ett år och fyra månader sen jag först mötte denna man på stationen i Lund...Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag kunde ha sån tur....:)

Idag har vi också provat med den första maträtten från vår matkasse, Mat och Ro! Dagens var färsgryta och den var mycket god. Vissa av oss måste kanske prova en del grönsaker...men det är bara bra! Och alla får minsann pilla bort om det så önskas. Jag tvingar ingen att äta om man bara har provat...jag minns själv så väl när jag blev tvingad att äta blodkorv eller fiskbullar...Rätter jag fortfarande inte äter.

Det var nästan att jag kom ifrån mitt kvällsbloggande, för helgen att varit full av så mycket annat. Lördagen bjöd på kräftkalas med familj o vänner till långt inpå natten. Och söndagen gick i trötthetens tecken...hehe men ändå började vi flytta åt en vän och besökte en annan vän så den dagen gick den med. Sista semesterveckan inleddes alltså idag med vanliga hushållsbestyr, lite flytthjälp och annat som hör dagen till. Mannen har börjat arbeta idag och hade det inte varit för att vi igår plötsligt fick reda på att han skulle köra kvällspass så hade det kanske inte känts så tungt...men man måste se möjligheter i allt så det gör vi! Min älskade syster ringde i kväll vilket gjorde mig mycket glad för hon verkade piggare än på länge! 

men jag måste ju kasta in ett inlägg! Ojojoj, idag har det varit mycket kan ni tro! Mannen och jag trodde vi skulle vara smarta och vinna både tid o annat idag när vi skulle handla så vi beslöt oss för ett besök på Coop Forum i Burlövs center...Nåja, nu är det 15 år sen jag var där sist, då den gången var jag höggravid och fick sockerfall och nära ett svimanfall på toan, så var det dock inte idag :) men mina vänner det är ingen bra idé att handla i en affär man inte känner när man har bråttom och dessutom var det DYRT! Men men jag överlevde ju shoppingturen som slutade på citygross, där skulle jag kunna handla i sömnen...:) I eftermiddags tog vi tåget till Malmö för idag invigs den stora malmöfestivalen med en gigantisk kräftskiva på stortorget. Jag minns jag tänkte redan förra året att undrar vad alla utländska turister tror om en massa svenskar som sjunger snapsvisor och äter konstiga djur?? men i år ni ficka jag syn på en japan med kamera på magen som glatt dansade med granntanten...:) Och som sig bör inledde kommunalrådet sen många år festivalen och en stund senare gick han runt och hälsade på sina undersåter.....Jag trodde igår att jag skulle offra mig för jag gillar inte folksamlingar, men nej! Jag har haft riktigt trevligt! I morgon kommer vänner o familj för att äta dessa djur tillsammans med oss!

En ganska vanlig dag idag tycker jag. Mycket plock, lite trädgårdsarbete och en del funderingar. Igår tyckte jag mig känna att jag liksom inte räcker till för alla som jag skulle vilja, och när jag sa det till den det gällde igår fick jag svaret ja men Anneli, du finns ju alltid här för mig. Men räcker det när man känner att man vill så mycket mer men vet inte hur? Ja, jag vet inte. En annan tanke jag haft idag är att det känns ibland som man tappar vänner, ja ni vet ekorrhjulet rullar på och vissa hinner man inte träffa kanske av olika anledningar. Jag gillar inte den tanken! Men vet inte vad jag ska göra åt den!

Men dagen har slutat bra iallafall, vi besökte min äldsta dotter Therese o hennes man Patrik. De är nu i hans mors stuga i Furuboda. De bjöd på underbart god rökt lax med potatissallad. Och till efterrätt jordgubbar och glass och eftersom jag behöver järnrik kost tog jag om av jordgubbarna! :) En promenad till havet var ju ett måste när man enligt mitt tycke befanns sig på en av Sveriges vackraste platser ( och jag har sett många), östkusten i Skåne!

Inget ger mig så mycket ro som att sitta vid havskanten....nu delade inte alla den åsikten men jag är glad över de minuter jag fick....Offrade mig som vanligt... och i morgon ska jag offra mig ännu mer men till det återkommer  jag i morgon! Titta o njut!

Som mor till Elin följde jag idag med henne till Helsingborg. Där går hon hos specialisttandläkare sen en tid tillbaka då hon har tandställning. jag var nu tvungen att följa med för att säga NEJ! åtminstone till fast tandställning. Arm i arm gick vi så under paraplyet. Plötsligt ringde min chef och frågade om jag ville ha en fast tjänst! Om jag ville!! Så klart ville jag det, efter sex år på samma ställe tycker jag nog att det var min tur! och efter 16 år utan fast anställning har jag väntat länge nog. Efter detta glädjebesked fick vi snart nästa! Elin behöver ingen fast tandställning utan vid nästa besök tar de bort allt! Härliga dag!

Så var sommarlovet slut igen, ja det är ju länge sen jag hade ett men som förälder får man ju också lov på ett sätt. I morse när alla nya sexor gick till sin nya skola sa min Elin titta vad små de är....ja det var hon själv för några år sen, hon började idag nian och har väl inte samma förväntningar som sexorna har kanske, utan hon och hennes kamrater önskar nog att detta året snabbt vore över! Men förväntningar har vi alla på olika sätt genom livet, ibland får vi utdelning och ibland inte. 

Idag har jag fört en hård kamp mot ogräset och jag förväntar mig att det håller sig borta ett tag! :) I kväll blev jag stucken av en geting...den rackaren hade letat sig in innanför mitt byxben! Aj aj aj! Men han fick sätta livet till så jag undrar om han tyckte det var värt det...hehe

Jag hade tänkt sätta in mina inte vill bilder på familjen idag, dock drar det i ögonlocken så det får vara! Men lite gamla godingar bjuder jag på iallafall! Hoppas ni alla får en lugn och skön natt! Och fundera på era förväntningar! Vad vill ni??

Idag var dagen jag väntat på hela sommaren! Varför? Jo, när jag dagen före midsommar var hos min läkare så hittade han ett blåsljud på hjärtat. Detta var första gången man hört detta så det skickades en remiss för ultraljud av hjärtat omgående. Men som sjukvården är så är väntetiden minst två månader, oturligt det kom under sommarsemestern kanske men idag var alltså dagen! Så in på sjukhuset, orolig och spänd, togs emot av en sköterska som såklart gör detta varje dag, men de ska nog inte glömma vår rädsla...Men överläkaren var lugn och visade tydligt sin kunskap, så det var bra. Nu fanns det inga allvarliga fel och blåsljudet är litet och inget att bekymra sig för! Härligt! Så än en gång börjar jag om men jag ska fortsätta den inslagna vägen med positivism, det är så oerhört viktigt!

En sak jag börjat kanske med lite mer nu, är att faktiskt dokumentera dagen, men det föll inte så väl ut....har bara några få bilder på folk i familjen som inte vill vara med på bild...Illa! Men jag ger mig inte så lätt!

För mig är det en ständig kamp att inte dra till mig dåliga energier, jag har alltid varit den som lyssnat och försökt lösa andras problem och det kommer jag ju såklart fortsätta med, för det är mitt kall i livet. Men min uppgift som jag ser det är nu att få andra att se positiva möjligheter istället för att jag själv ska må dåligt på deras bekostnad. kanske är detta en massa ludd som är svårt att förstå, men jag fattar det lovar jag! Till min hjälp för att ha det bra och inte trilla ner i deppighet har jag utsett några, utan att de vet om det i och för sig....men där finns jobbarkompisen som har en oerhört fin blogg http://happy-charlotte.blogspot.com, där finns mina nära vänner som jag har i det närmaste daglig kontakt med, där finns min nyaste vän på fb som faktiskt är en av de äldsta vänner från barndomen, och där finns familjen och där finns min vän Boel som alltid i alla väder hjälper mig på alla sätt. Sen suger jag in allt annat bra också :)

I eftermiddags gick vi ut på promenad jag, mannen och hunden. Jag måste få upp flåset innan jobbet börjar, fast det behöver mannen och hunden också! tack alla för att ni finns!

Dagen idag har innburit besök på kommunens nyaste skola men ändå en av de äldre. Nyinvigning av Västerskolan i Hässleholm. En mycket fin skola, byggd helt enligt vad behovet är. Efter en trevlig stund där gjordes ett snabbt besök på festivalen i Hässleholm....jösses vad jag tycker illa om såna arrangemang! Varför? Ja, inte vet jag för marknader brukar vara roligt. Men vad gör man inte för andra familjemedlemmar....Ja, jag tycker väl inte om städer kanske, jag trivs i min lilla by på min egen kammare men samtidigt är det skönt ibland att komma till en stor stad där ingen vet vem man är...och framförallt är det ingen som bryr sig vad man gör. Men mentaliteten i en liten by är ju inte alldeles enkel heller, vad jag saknar hemifrån Värmland är som bekant en del, men främst spontaniteten. Har värmlänningarna lust att hälsa på en kompis över en kopp, ja då gör man det, här är allt så invecklat...är man hemma? passar det? stör man? Ett tydligt eempel på det kan vara för någon timme sen när min dotter var på väg in i duschen så knackade det på dörren, utanför stod en....kompis...eller ja...men poängen är Elins kommentar...VArför kommer han NU? Och jag snabbt kontrade med Varför inte??????????? Hahaha ja, mycket rullar och bubblar i detta huvud som vanligt men vad gör det om hundra år?

Efter några pigga inlägg krävs kanske lite eftertänksamhet. Inte vet jag men tröttheten har slagit till en aning i eftermiddag. Min Anna sa något som fick mig tänka om jag gör fel...hon sa mamma, bara för att hb stigit så bra så behöver det inte betyda att du är så frisk så du orkar allt igen. Och visst har hon rätt men samtidigt så behöver jag liksom intala mig själv att jag kan och orkar hitta tillbaka. Faktum är ju om vi tittar tillbaka på den senaste året så började allt med in i väggen syndromet. Men jag har i dagarna kommit fram till att jag måste leva varje dag och inte vänta på något som kanske blir bättre. Rätt eller fel? För jag har det rysligt bra! Tack familjen för det! För nägra månader sen så drabbades min svåger av sjukdom och det var nära att vi miste honom, och det var nog på ett sätt startsignalen för mig att vi måste vara tacksamma för det vi har både matriellt och fysiskt! Sen menar jag inte att man inte ska vara rädd om sig för det ska man men jag känner när pumpen vill lite annat än jag, det lovar jag er alla!

Det känns som jag suger åt mig energi från alla håll! Hb provet är mycket bra idag och det känner jag så klart stor glädje över! I morse fick jag resterande av källaren röjd! Det är nästan kul att gå ner i min källare nu...:) Minns ni Pierre Isaksson som sjöng Då går jag ner i min källare, där lever jag sällare för där jag har min gamla ångmaskin?? Nåja jag har ingen ångmaskin men en hel del minnen som följt mig genom livet...jaja jag har slängt en massa! Men den lilla rosa klänningen med svarta prickar som jag hade i ett-två årsåldern ja den lever sitt liv i källaren och den lilla dockvaggan min blinde morbror gjorde till mig när jag var runt fem....Apropå minnen så fick jag en ny vän på facebook idag, en gammal klasskamrat ända tillbaka från lekis som det hette på den tiden. Utan att han har vetat det så har han beytt mycket genom åren fast vi inte haft kontakt sen vi slutade nian. Jag har faktiskt i mina gömmor i källaren ett kort från luciafirandet på lekis där han är utklädd till sockerbagare :) Det ni! Och varför betyder alla vänner från förr så mycket? ja, mer än man tror själv kanske, men för mig är det nog ett tecken på vart jag en gång hörde hemma och man har gemensamma minnen med. Låter det konstigt? Kommentera gärna för det är ganska intressant om fler tänker så eller om jag har gått och blivit sentimental alldeles själv....Ha en bra dag!

Semestervecka nummer två börjar närma sig sitt slut, dagvill är jag men de säger det är torsdag...Har iallafall färdigt med min semester vilket är både skönt och trevligt! Så till den 29 denna månad får jag vakna när och hur jag vill....Veckans projekt är att städa källaren och till min käre sambos lycka så har mycket hamnat i slänghögen! När jag flyttade sist så flyttade vi förråden som de var så jösses vad skit jag kastar! jag tänker mitt i röran på min goa svåger...Varför? Jo. för en massa år sen, snart trettio...skulle vi flytta från mitt föräldrahem till ett nybyggt område på andra sidan Karlstad. Familjen hade haft samma adress på Gruvlyckan i ca tjugo år så vi hade ett normalt källarförråd och två extra lite mindre...Flera år efter rensningen kunde mor sakna saker och fråga efter dem, svaret blev alltid det slängdes i flytten, eftersom min käre svåger slängde allt...hahahaha
VAd har jag mer att förtälja?? ja säkert en massa, men iallafall så har jag bestämt att inte prata om sånt som är jobbigt som hälsan och sånt, men kära ni det betyder inte att allt är ok! Men som min goa arbetskamrat en gång skrev man är som blommor, vissa dagar känner man sig som en nyutsprungen ros andra dagar som en vissen tistel....

Den här sommaren har varit annorlunda på många sätt. Efter midsommar och Thereses bröllop så blev jag sjuk. Men så här i efterhand kanske man kan förstå att jag gått med ett lågt hb länge. Men iallafall så startade en järnbehandling via dropp ganska fort. Efter att man drog den andra kanylen fick jag infektion i blodådern och låg till sängs i tre dagar. Efter det har jag sakta men säkert repat mig och har nu kommit in i semestern! Vid ett av mina många besök på vårdcentralen denna sommaren hittade man ett blåsljud på hjärtat, ett besked jag nu levt med ett tag och inser att nej, inte detta heller ska få mig  att tappa gnistan! Om någon vecka ska jag på ultraljud och nej det finns inga dåliga besked kanske besked jag får leva med men inte ska min glädje försvinna för det. Livet är bra härligt och till för att levas varje dag precis på det sätt du själv väljer, eller hur? Och jag ska baske mig inte välja något annat än glädjen! För ingen av oss vet vad som väntar runt hörnet, det har min kära klasskamrat från mellanstadiet nyss bittert fått erfara. Och den dagen vilket är om många många år då jag mötrer det som kommer efter så ska jag veta att jag gjort det bästa av mitt liv. Det får vara slut med grubblandet nu, för jag gör det jag är bäst på, att vara mamma och medmänniska och en god vän. Och det mina vänner gör jag förbaske mig bäst!