Mycket i huvudet....som snurrar!

Jo men visst det har vi väl alla? En del saker måste man acceptera det vet jag men andra nej! Vem förtjäntar att alltid få det bättre?? jo, jag och säkert alla mina vänner med! Efter ett kämpigt men bra liv vill jag ha det bäst och det hoppas jag alla fattar.... Mycket frustrationer kommer ut och även lilla jag har dagar jag måste ladda på. Men visst fattar jag att jag alla dagar måste kämpa med något men jösses vad trött jag är på det då!!!!!!!!! Nåja, jag ska nog få till detta också! För jag är bra!

Under bearbetning....

Bloggen är under bearbetning av min goa Anna! Mitt liv är under bearbetning av mig! hahahaha jo men visst det är väl så varje dag! Jag hoppas vi alla har mål i livet och min själ det har jag med! Och baske mig ska jag lyckas, även om jag vissa stunder kan fundera hur i jösse namn det ska gå till! Men igår startade min första rekryt! Hurra! Och om några veckor är den andra i gång! Och det ska väl inte vara så svårt att hitta fyra till som vill ha ett jätte roligt jobb??? i dagens arbetslöshet! Direktförsäljare är väl ett av vår tids äldsta yrken? Gårdfarihandlare.....hehe

Nej, lätt o lagom är slut så jag får väl ut i kylan och besöka byaffären!

I en sal på lasarettet......

Igår var det dags för mig att bege mig till sjukhuset till kristianstad för att de skulle göra en hta. Man går in i livmodern med vatten och värmer sen upp vattnet så slemhinnan skrumpnar och man ska kunna få näst intill obefintliga menstruationer. Så strax före nio svängde vi in framför huvudingången. Upp på dagoperation stegade jag och undrade så klart hur detta skulle bli! Men jag blev emottagen av en trevlig sköterska som visade mig en smal säng med draperi mellan mig o grannen. Mellan 20 och 25 stycken opereras varje dag på dagoperation, den ena gynekologiskt den andra kanske kirurgiskt. Jag fick starka smärtstillande fast jag redan tagit fyra alvedon på tom mage, så det var väl inte att undra på att magen började protestera. Tiden gick och där låg jag.....tröttare och tröttare blev jag. Tjugo i elva kom narkosläkaren och hämtade mig. Sen minns jag inget förrän jag vaknade av att det var fullt med folk runt min lilla säng ca 13.30. -Hon har 29 i puls.....är du med oss??? Nä....nåja efter en stund så kom jag väl tillbaka! Men så trött och färdig! Slut som människa! Alla runtomkring mig piggnade på sig och lämnade avdelningen. Jag äta?? o nej.....efter några timmar lite nyponsoppa och ytterligare lite senare två rostmackor....men sen! försökte klä på mig men nej då mådde jag illa! Klockan 18 hade jag fått på mig paltorna och kunde ringa efter skjuts....Jag ville kräkas i varje sväng, men hem kom jag till choklad och Du är världens bästa mamma kort! <3. Denna dagen har jag kunnat vara uppe men med ganska starka mediciner...

Glömde säga att de kunde inte göra en hta eftersom apparaten tyckte att min livmoder var för stor.....ca 3 cm större än vanligt. Så det blev en klassisk skrapning....

Ledig Lördag!

Fick mig en liten tillbakagång igår, det känns idag men nu är jag på väg igen! Framåt är det enda som gäller, inte sant?

Igår var vi och firade svärmor! Gott och trevligt var det! Dessutom ringde min syster och berättade att hon lyckats med en stor bedrift! Att samlas oss tre systrar! Så i november ska vi ses när min systerson äntligen kommer hem efter att han varit utomlands så många år!

Idag stod det bak i min almenacka så det har jag gjort! Kladdkaka, äppelkaka och en provkaka som inte blev så bra men nästa gång...hehe Annars står inte så mycket på agendan idag, jag ska laga tacopaj till middag och tillbringa kvällen framför tvn så jag vilar vilket mina kära vänner är noga med att påpeka att jag måste och visst har de rätt!


Uppdatering!

Ja, inte har jag glömt min fina blogg inte, mycket händer och vet ni? det känns härligt! Livet är märkligt hur snabbt det kan vända och hur bra livet kan kännas! Om nu någon mot förmodan skulle ha missat det så har jag tagit upp mitt konsultarbete som oberoende partylite konsult igen :) och denna gången känns allt annorlunda och 100 gånger roligare! Ingenting är omöjligt! Eller hur? Hösten har kopplat greppet om oss och naturen men för första gången på många år så har jag tagit kommandot om hösten och allt vad den kan medföra om man har lätt att få depressioner....Så nu attans så kan hösten komma för jag är laddad till tänderna och ska inte släppa in allt det där tråkiga över tröskeln! För livet är härligt och det ska levas!

RSS 2.0