Saknad är ett av de värsta tillstånd du kan befinna dig i. Oavsett vad du saknar så tär det på dig, det försöker äta upp dig inifrån. Om det så handlar om en person eller ett beroende. Min fina vän Lotta fick mig i veckan som gått in på en annan bana av kost. En vecka i morgon har jag inte ätit socker och tillika minimalt med kolhydrater. Det trodde ni inte om mig va? Det går över förväntan! Har kanske satt sig ibland lite på humöret men jag tycker jag lyckats bra ändå. De första dygnen vaknade jag var natt med frossa. Ensam låg jag i sängen, hackade tänder och funderade på hur jag skulle kunna få filten över mig som låg i sängen intill.... men det är över och jag är glad över att jag lyckas så bra.

 

Veckan som gått har annars varit en vecka med mycket skit. På jobbet, i telefonen osv... Det stärker en va? Hoppas det, men man blir lika trött som alltid när någon trycker på knappen. Den där knappen som bara vissa vet vart den sitter så man ska lyckas få någon annan av banan. Men jag är stark så jag klarar mig. Det kommer istället slå tillbaka på de som misslyckats. Jag hänger inte ut någon MEN avvikelse systemet vi använder i vården kan slå tillbaka mot våra äldre om det används på fel sätt, bara så ni vet. Och för en gångs skull kommer jag inte ta åt mig utan bara stå och titta på. Jag har andra planer.

 

Jag har en vän som bitvis har det mycket svårt, en vän jag håller varmt om hjärtat. En vän som givit mig mycket som insikt över vem jag är och vad som egentligen betyder nåt för mig. Min vän har det jobbigt nu, men det börjar gå ut över mig. Så jag sätter upp skyddsmuren och hoppas min vän kommer tillbaka hel igen.

 

Någon skrev någonstans att gör man om samma sak flera gånger och förväntar sig ett bättre resultat, då kanske man skulle stanna upp och fundera på vad man håller på med. Klokt tycker jag. men hoppet är det sista som överger, inte sant?

 

Jag fick ett sms från en person som egentligen borde och som i alla år har kommit från en annan person. Om det kan man bara säga att det är inte bara jag som är medberoende.

 

Ovanpå det har ett par personer ljugit mig rätt upp i ansiktet, där jag faktiskt med all säkerhet vet att de ljugit.

 

Förstår ni veckan varit jobbig? Men jag kommer igen. Gör ni?