2015 - 30 år av medberoende
God fortsättning mina vänner!
Jag är som ni vet en tänkare även om min vän säger tänk inte så mycket, jag tränar på det men det är svårt. 2015 är i sin linda, endast fyra dagar ung. Som vanligt rinner dagarna förbi så plötsligt kommer vi att vara i december igen. Men dessa sista dagarna har varit lite av en pånyttfödelse kan man säga.
För några veckor sen så sa en vän som känner mig ganska väl så här till mig: Anneli, skala av det som inte är viktigt, ta reda på vad i din barndom som inte helade dig. Tro mig det kommer jag att göra. Och min blogg kommer innehålla allt, en del kanske ni inte vill läsa men det bryr jag mig mindre om faktiskt för efter 46 år så ska det ut!
Kanske någon under processen kommer att känna sig uthängd men det är inte min mening, men som några nya bekanta eller snarare vänner är så kommer jag att vara brutalt ärlig för att visa min syn på saken.
Sen jag för några månader sen tog steget in via facebook i grupper där medlemmar är beroende av något, eller har varit, anhöriga till dessa så har jag börjat fundera. Nu kommer det kanske låta som jag levt med många partners men så är inte fallet det vet de flesta av er. Men flera av "mina" män har varit beroende av något. Och nu måste jag be er att vidga era vyer en aning. Att vara beroende handlar inte bara om alkohol och droger. Spel, sex, choklad osv osv. Vad är du beroende av? Jag är beroende av att någon behöver mig.
Den senaste tiden har jag sagt att de senaste 30 åren har jag varit medberoende i någon form. Ungefär vid den tiden slog sjukdom alkoholism till hos en av mina närastående. Men idag slog tanken mig att det skedde långt tidigare! Redan som liten då jag såg vad jag trodde då var högst normalt när föräldrar en lördagkväll "slappnade" av med en grogg eller flera. Där mina vänner kommer min resa att börja.
Fredag 2 januari 2015
Sin identitet finner man först när man ägnar sig åt en skapande verksamhet sprungen ur ens inre.
Dessa ord fann jag i en blogg. De får vara mina ledord när jag nu liksom er andra har tagit steget in i ett nytt år.
Har man inte hittat sin identitet när man är 46? Kanske har man hittat någon slags identitet under åren men man förändras också och kanske tappar den på vägen?
Jag läser många bloggar, en del skrattar jag åt och lämnar åt sitt öde. Resten fastnar och bidrar till mitt eget tillfrisknande.
Vad är då skapande verksamhet för mig? Skriva, läsa, handarbeta är det som först ploppar upp.
Innan 2014 tog slut började jag fundera på vad jag skulle skala bort för att få mer tid för att läka mig själv. Ja, jag är kanske nu inte sjuk på det sättet även om hälsan falerat den senaste tiden.
Men jag ska ägna mig åt dessa saker istället för att jaga pengar och annat som man alltid tror bidrar till lycka.
Jag vet vad jag vill och mot det målet ska jag sträva. Finner ingen oro att mista någon på vägen, för de jag har med mig idag de viker inte från mig det vet jag.
Läste någonstans i morse att en kvinna i sex år hade gjort en tacksamhetslista var dag. Imponerande!
Detta är jag tacksam över:
- Mina barn och mitt barnbarn
- Kärleken i mitt liv
- Mina vänner
- Vaknade i morse utan att ha ont
Nyårsafton 2014 årets bokslut eller verksamhetsberättelse
Nyårsafton, egentligen ingen dag jag längre fäster så stor vikt vid. Men idag känns det som det är dags att göra bokslut. De allra flesta vet att det har varit en hel del för mig detta 2014. Relativt nygift gick jag in i 2014, nyss sjukskriven för utbrändhet likaså. Tidigt insåg jag att det där med äktenskapet tyvärr inte var vad som det var tänkt. Jag är nu inte ute efter att hänga ut någon, men hur jag efter mitt beslut har blivit spottad på och utsatt för försök att lura ja det är inte varken rättvist eller mänskligt. En del vänner står fast vid min sida och er älskar jag över allt i världen. Sen finns det de som säger att vi finns här men en sån här dag lyser de med sin frånvaro, jo jag vet denna dag firas i par men iallafall. Alla har vi vårt och orkar inte finnas där för alla men man måste nog tänka på det innan man ger löften. Under året har jag även haft nöjet att stifta bekantskap med många som finns kanske vad gemene man skulle säga på samhällets botten. Fina människor som blir glad över ett leende. Flickan som sitter och tigger i min by har dessa kalla helgdagar fått några kronor av mig och idag sa hon glatt gott nytt år mamma!
Ibland undrar jag hur det gick för mannen som fick ep anfall på Gustav Adolfs torg. Idag ringde en vän som blivit utsatt på ett grymt sätt, vi har aldrig pratat men det första hon sa var, jag ringer dig för jag vet du förstår. Ja det gör jag.
Jag väntar röntgen av min mage, trodde ett tag det var cancer men nej det får vara vad det vill, jag går ju ner i vikt gratis! På måndag ska jag börja jobba så smått. Ska bli riktigt kul. Andra saker händer men av respekt för andra delger jag inte allt.
Verksamhetsplanen för 2015 kommer i morgon!
Tack till er alla för iår men framförallt till Eva i Malmö, Ingrid och Anna i näsum! Ni har fått stå ut med mycket!! All kärlek till er!
Vilse i pannkakan
Känslan när något är galet
I början på förra månaden sökte jag läkare för ryggen, ryggskott och diskar som krånglar. Sjukskrivning. Efter det hittade man prover som inte var så bra men kunde förklara tröttheten. Men nej. Sen tre veckor tillbaka har jag ont i magen, mår illa och kan inte äta. Gravid? Icke! Tror inte jag är jungfru Maria! Orken tryter även om jag försöker. Lämnade prover i tisdags och nu är väntan olidlig.
Ibland kommer hjälpen från oväntat håll
Digitaltryckta kuddar??
Måndag morgon och jag sitter på tåget på väg till min doktor. Funderar på livets vedermödor och hur att orka möta dem. Många av er flyter ju på utan såna tankar, livet rullar på liksom. Tåget är ganska välfyllt denna måndagsmorgon. Grannen bakom mig har ett problem med digitaltryckta kuddar....jag plågas av hur jag ska hantera läkarbesöket ensam. Allting är väl relativt. I kväll ska ni se vi båda har överlevt, hur det går för damen där bak ja det kommer vi inte veta men hon verkar vara en problemlösare!
Söndagens tankar
Hörde en mening någonstans igår, när man inte längre är behövd så slutar man prestera.
Först så kom tanken att : ja så är det kanske. Sen - men visst behövs vi alltid av någon eller något? Djupa tankar som kan göra ont. Men vill man sluta prestera? Ja kanske om man inte orkar och det gör jag inte för tillfället.
Jag gör det jag vill helt enkelt.
Läste precis ut Liza Marklunds bok Lyckliga gatan. Inte en av hennes bättre böcker i min mening men man känner igen sig iallafall.
Jag är inte bitter!
Jag har varit tyst länge. Funderat fram och tillbaka på hur och vad jag skulle skriva för att inte verka bitter och tråkig men detta är min resa och det är fritt att läsa för den som vill. Det finns alltid någon som har det värre men fortfarande är detta min resa. Sen den 21 september 2013 har det hänt snuskigt mycket. Men allt har en mening även om det ibland är svårt att se den. Då för ett år sen trodde jag det var rätt, många har en bild om hur det var men jag vet hur det var och det räcker. I mars i år lämnade jag Malmö hastigt. Många har sårat mig efter det men jag mår inte värst av det. Några fortsätter att försöka men jag låter mig inte påverkas även om man för stunden blir ledsen. Idag är jag sjukskriven pga en del fysiska orsaker. Bla har jag fått en bakterie som lyder under smittskyddslagen men som inte smittar så lätt. Problemet blir mitt arbete. Och denna bakterie fanns runt mig när jag flyttade vilket gör mig ledsen och arg för att man inte velat underrätta mig trots att man har skyldighet. Ledsen över alla jag har kunnat utsätta utan att ha vetskap. Alla kan och många har denna bakterie så det är i sig inte så farligt bara man vet om det.
God morgon fredag!
Har man ett måndag till fredag jobb så är man glad idag. :) själv går jag på i em 16.30 och går av 20.00 på söndag. Men det är bra pengar!
Igår var igår, lite småtungt, men nu känner jag lite glädje över att det snart är över och jag slipper en energitjuv iaf. Jag har i veckan försökt vara snäll men blir kallad terrorist tillbaka, ja vad ska man säga? Som min vän brukar säga kanske, skaffa dig ett liv!
Rensade bort gamla bilder också, bra terapi inför framtiden.
Varför vill en del såra andra mer? En fråga väl att fundera på men inget svar kommer vi att få. Att möta detta måste man själv bli hård och obeveklig....
Var rädda om er och varandra!
Ibland kommer det till en.....Min Älskade Vän!
Hade huvudet fullt men ändå så satt jag och funderade över vad dagens ämne skulle vara... Plötsligt när jag loggar in på blogg.se så får jag för mig att titta på vad som ligger i utkast. Hittar några rader som jag skrev för fyra år sen men de är fortfarande lika sanna....Fast den där vårdagen bör nu vara nio år sen....Och det bästa är att du fortfarande finns där! Och dessutom inte så långt borta längre.
Min älskade Vän
En vårdag för fem år sen såg jag dig för första gången
En dag jag alltid kommer att minnas
För mig är du och kommer alltid att vara allt
Ingen eller inget kan ta vår vänskap ifrån oss
Du är nära men andå så långt borta
Du får mig att säga saker som är svårt
din ärlighet är min ledstjärna
En dag jag alltid kommer att minnas
För mig är du och kommer alltid att vara allt
Ingen eller inget kan ta vår vänskap ifrån oss
Du är nära men andå så långt borta
Du får mig att säga saker som är svårt
din ärlighet är min ledstjärna
God morgon tisdag!
Sovmorgon, jo visst. Kl 5... Haha men jag har sovit gott. Sitter nu med morgonkaffet och sorterar tankar. Lyckas ganska bra tycker jag. Igår var igår och från den tar jag nog min väns tanke om sopsäckar...:) jag har iaf kommit ett argument närmare men jag lovar det kommer att komma upp till ytan.
Idag fyller en av de bästa år! Vi firar den som man bör, på jobbet....haha! Nåja hon ska nog få se så småningom......:-)
Första veckan efter semestern som inte var någon semester
Söndag idag, helgen har varit bra! Ledig och hemma nästa hela helgen, vilket är bra gjort för att vara mig. Jaha och varför då då? Nja, jag har något inte varit hemma så mycket sen jag flyttade hit. Jag har farit och flängt, ofta för någon annans skull. Men möten med människor är kul så jag gör det gärna! Tankarna går på högspinn just nu, men inget negativt. Snarare tvärtom, denna veckan har jag fått ett lugn som nästan inte går att beskriva. Ja visst har det funnits små korta oros stunder men inte många eller långa. Kan tyckas som inget för en del men för mig som de senaste åren levt med ständig oro är känslan obeskrivlig, ja nästan så jag gråter när jag tänker på den....Att för första gången på kanske 15 år plötsligt få tänka och säga och DESSUTOM veta att det är sant, att det blir bra, den känslan är obeskrivlig.
Igår morse funderade jag på vad jag skulle hitta på, kom på jag gör ingenting. Den tanken varade typ fyra minuter. Sen var jag på väg till Älmhult och Ikea. För när Fru Sundgren kallar ja då kommer man :-) Härliga timmar!
Idag har jag gjort sånt där som man måste få undan, vilket är skönt. Vikt tvätt, skrivit protokoll och bakat bullar :-) Länge sen sist, men så gott. Fick order att inte provsmaka alla :) så 40 stycken åkte in i frysen i väntan på bättre tider!
I morgon är det ny vecka och jobbet väntar. Blir en bra vecka!
Tankar, trygghet och tillit.
Mina tre Tn....Jag har tänkt mycket de sista dagarna. På mig själv, på mina fina finaste vänner. I kväll på bussen hem så dök tanken upp, när vet man att man har hittat rätt? Och hur gör man för att lita på en annan människa när man mår som en skadeskjuten fågel? Vad betyder trygghet?
Hitta rätt, ja i livet. På arbetet, bostaden men kanske framför allt livskamrat. Under de senaste två veckorna har jag jobbat nära en vän som är gift med en man och i mina ögon är de liksom det där alla vill ha. Omtänksamma, varma osv. Kanske är jag känslig men jag måste undra, men inte bara för egen del. Är det så där rosenrött så man bara vet när man hittat rätt? Men om man nu tror att man hittat rätt men det visar sig vara jäkligt fel?
Sen jag gick på semester har jag funderat på om det var dags att söka sig vidare. Men idag var det riktigt skönt att komma tillbaka, där fanns de boende som blev glada att se mig som visste att nu är Anneli tillbaka. Kändes skönt i själen, de är trygga med mig.
Trygghet är för mig bland det viktigaste som finns, Kanske inte så konstigt med tanke på min bakgrund. Med tanke på mitt äktenskap som om en månad är en skilsmässa så kan jag konstatera att jag var aldrig trygg....I situationen, i hemmet ofta ensam. Jag gråter inom mig, kanske för att jag trodde för mycket men också för nästa möjliga partner om det dyker upp en sån får kanske ett jättejobb med att ge mig trygghet och det pga att andra inte gjort sitt jobb.
Hur vet man att man kan lita på någon? Idag har jag en handfull som jag vet jag kan lita på till 100 %. Hur vet jag det? Jo där finns vännen som plötsligt bara fanns där när jag inte ville längre, hon visste....fast hon var minst tre mil bort så visste hon att hon måste få tag på mig. Där finns paret som ser orättvisorna omkring mig och som inte vill delta i dem. Där finns vännen sen 10 år tillbaka som vet allt om mig och lite till. Där finns några till men jag bara vet.
Dessa gör jag vad som helst för, och idag kom det till mig i en fråga, vart fanns dina "fina" vänner då? Att skriva fina med situationstecken är för mig detsamma som att nedvärdera mina älskade vänner som lika gärna kan kalla sig min familj. Svaret på denna fråga lät inte vänta på sig...
Allt har en mening
En mycket god vän sen många år tillbaka sa till mig igår, jag har märkt en sak på dig. Jaså? Jo du har fått mer skinn på näsan. Ja inte bokstvligt nu då.
Men så är det, jag är tuffare och starkare. Allt vi är med om blir till erfarenheter som ingen kan ta ifrån oss.
Tyvärr har jag också genom åren släppt för många alldeles för nära inpå mig, Men det är över med det också, så länge man inte ger mig nåt tillbaka och respekterar mig som person.
Under åren har jag också önskat mycket. Vem minns inte kärleken i skolan? Hur jag önskade han skulle se mig och bli min? Men vem ser en liten förskrämd varelse som mer liknar en mus? Ibland försöker man så mycket så det bara inte går, man försöker för mycket. Men jag tror att det som ska komma kommer till en och skulle det inte göra det så får man jaga lite. Men jag är bäst så det är bara synd för den som inte inser det.
Samtidigt tycker jag att man ska inte vänta, var sak har sin tid och plats. Och jag tror jag vet vad som komma skall.....men det får vi se.
Kanske detta är ord svåra att förstå men en del av er vet....
ha en bra dag alla!
En tänkares tankar.....
Jag är som ni vet en tänkare. Men jag tränar på att inte tänka. Att vända varje tanke ut och in är ganska jobbigt. Att behöva fundera på hur det hade kunnat vara istället för att göra det man vill, funerda på olika lösningar ja osv.
Men allt hänger ihop. De senaste veckorna har jag tänkt tillbaka på livet. Varför blev det som det blev? En hel del hänger ihop väldigt långt bak.
När jag som sexåring började lekis på den tiden vägde jag 35 kg. En liten knubbis. De påföljande åren i lågstadiet blev jag av en del kallad grisen, jag var ju så tjock. Jag skulle än idag kunna peka ut de av mina kamrater som kallade mig grisen, om jag nu hade velat men det gör ju varken från eller till.
Som vuxen följde några bra år. Barnen föddes i rask takt. Men sen....plötsligt drbbades jag av någon sorts tristess och jag skilde mig. Jag mötte en ny man, ganska snart kom jag också i kontakt med psykvården fast det kanske borde vara mannen som blev det istället. En duktig psykolog på kriscentrum sa det hänger ihop....
Mannen misshandlade mig fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt och materiellt. Det är nu som jag enligt SD-politikern borde gått, det är ju bara att gå. Förstår inte riktigt hur jag skulle gjort när jag stod där i hallen med hans händer runt min hals.
Med hjälp av kvinnofridsteamet, goda vänner och en stark vilja så kom jag ur och blev frisk. Ja både före och efter har jag känt mig utsatt på något vis. kanske främst ekonomiskt.
För idag stannar jag där i min sanna berättelse. Vad vill jag ha sagt? Man leker inte med mig, man utnyttjar inte mig eller någon annan heller för den delen. Man ska inte ta vilken skit som helst.
Uppskatta det ni har för man vet inte hur länge....Idag är jag stark, idag mår jag bra. Men respektera mig för den jag är och försök inte lura mig för då har ni mig inte så länge till.
Det är en sak som är sann......
Jag är ingen expert men jag vet vad jag vill
En något diffus rubrik jag vet. Men huvudet är fullt på oss bloggare på allt vad vi vill blogga om och så ska man försöka få in allt i samma rubrik.
Jag är så trött på människor som försöker sko sig på andras godhet. Hur kan man? Med ett falskt ansikte visar man sen hur synd det är om en, fast man sekunden innan gjort någon annan sårad eller ledsen.... Ser det på många håll och det gör mig lika förbannad var gång.
Precis som många andra har jag varit med om mycket i livet. Många gånger har jag blivit ledsen, som första gången man blev dumpad på riktigt, jösses jag minns det än fast det är 30 år sen. Sen dess har jag haft några partners, de flesta fina män på många vis. Sen har det funnits ett och annat rötägg men det har iallafall gett mig erfarenheter. Dessa ägg har på ett eller annat sätt uttnjyttjat mig. Varför? ja, förmodligen för min godhet kanske. Jag är snäll så jag är dum mot mig själv ibland. För någon vecka sen var det en SD-politiker som stack ut hakan, sen var det plötsligt semester. Jag skulle vilja fråga henne, Vart och hur skulle jag gått när jag stod där med mannens händer runt min hals? Enligt denna dam är det ju bara att gå....
Sen finns det den kategorin av partners som man skulle göra vad som helst för. Man vänder ut och in på sig själv. Man vet hur den andre mår men man kanske inte alltid kan göra nåt åt det, då mår man dåligt själv.
Sen finns de dem som inte uppskattar det man har, tar den andre för givet. Gör aldrig det, för man vet inte hur länge man har det kvar. Visa din uppskattning, ta 1 minut av din tid och fråga hur mår du? Ta en minut av din tid och tala om för den du älskar att du älskar henne/honom. Ring din gamla mamma, ta reda på hur hon mår. Visa dina barn att du finns dygnet runt. Glöm inte de där närmaste vännerna, de där du räknar till familjen.
Jag vet de finns de som tror jag har fölorat några den senaste tiden, nej jag har vunnit en klick vänner som skulle göra allt för mig och jag hoppas jag hinner med er alla, jag försöker iallafall.
22 juli 2014
Tisdag idag. Besökte en vän, arbetade lite ideellt, gick inom klädaffären idag igen...:) väl hemma åt jag lite och till efterrätt en Budapest bara för att jag vill och kan. Och för att jag har namnsdag :)
Men lite annat måste jag dela, vet ni om hur tråkigt det är att komma hem till en tom lägenhet?? Ja nu gnäller jag inte för jag har lärt mig att vara ensam. Det är fruktansvärt iallafall. Kan inte låta bli att tänka på alla som inte har någon alls!
Alla känner vi nog någon...
Pratade med en annan vän idag, hon är stark o fin men faller en faller fler men jag ska ta emot dig ❤️
Känslor och annat onyttigt.
Första semesterdagen bjöd på sol och värme. Några timmars arbete på min jour vikarierande för en av mina bästa vänner. Nja kanske inte fullt ut men iaf. Konstaterar att man kanske skulle bli kontorsråtta? Sen ringde en vän och tyckte vi skulle fika. O ja! Först som följe när hon skulle shoppa. Sen fantastisk god ananaspaj! Glömde ta bild av den dårå.... Sen hem, tänkte slinka in på fina klädaffären, det visade sig att de hade halva priset....på allt!! Skor och klänning, och givetvis nåt till farmors hjärta!
Morgonkaffet!
Farmors hjärta
Morgonkaffet!
Farmors hjärta
Känslor? Jo de fanns och jag blev lite klokare!
Tacksamhet för det man har
En dag med mycket känslor. En ung kille är försvunnen i Höör. En kompis till mina barn.
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka. Jag tror jag gjort allt jag kan för dem.
Tillsammans med mina närmaste vänner är de min familj. Här kommer min tacksamhet:
Anna, vän och arbetskamrat utan dig vet jag inte hur det hade gått. Du lyssnar dag ut och dag in.
Lotta, dina kloka ord har fått min vändning komma fortare. Du vägleder utan att styra.
Ingrid, ja finna ord för att beskriva mina känslor är svårt. Men du har funnits där dag som natt. Räddat mig från du vet vad.
Sen finns det två som jag utav respekt inte vill namnge men ni två utan er vore livet jäkligt tråkigt! Den ene har fått mig att sluta be om ursäkt för min existens och den andre har fått mig inse att jag är för snäll mot andra och att jag måste tänka på mig själv lite.
Utöver alla dessa har jag en handfull till som jag gör vad som helst för dygnet runt.
Till er alla; Tack!! ❤️
