Magsäcksoperation -gastric bypass
Magsäcksoperation - Gastric bypass
Hösten 2008 konstaterade min läkare att mina njurar börjat läcka socker. Detta efter att jag haft insulinbehandlad diabetes i 14 år. Min sköldkörtel krävde också att jag åt levaxin. Mitt blodtryck gick upp och ner. Mitt allmäntillstånd var alltså inte det bästa vid 40 års ålder. Min läkare undrade om jag hade funderat på magsäcksoperation. Trots otaliga besök hos dietister och ett antal försök med olika bantningsnetoder hade jag aldrig funderat på operation. Många frågor dök upp, skulle jag våga? Skulle jag dö? Men min läkare som är en ganska bestämd läkare hade sått ett frö, och efter någon dags fundering ringde jag upp honom och meddelade att jag ville göra operationen. Läkaren gjorde bedömningen att jag behövde förtur i kön pga mitt hälstillstånd. Vid den här tiden var kön lång och min region hade köpt in ett antal operationer av en privat aktör. Jag blev en av dem. Den 25 november 2008 opererades jag. Livet förändrades radikalt efter detta. Diabetesen blev tablettbehandlad. Jag behövde inte längre äta levaxin. Jag orkade mer och blev gladare.
Idag finns fler aktörer på marknaden, Carlanders är en av dem http://www.gastricbypass.se
Deras hemsida är tydlig och lätt att hitta den information man behöver när man börjat fundera på en gastric bypass. På deras hemsida kan man räkna ut sitt BMI och lätt kontakta dem om just du har dessa tankar. Finns egentligen inget att tveka om, operationen förändrade mitt liv.
Drömboendet
Drömboendet
Vart vill du bo? Min dröm är att någon gång bo vid vattnet eller åtminstone nära vattnet. Idag finns en uppsjö av fastighetsägare som hyr ut bostäder. Det är inte som förr när vi var barn, de kommunala bolagen är inte längre ensamma herrar på täppan. Det medför också att det kan vara svårt att hitta "rätt". Man googlar och får miljoner träffar, men först ska du bestämma vart du vill bo! Vad är viktigt för dig? Kommunikationer? Serviceutbudet? Natur eller kanske kultur?Mycket ska man tänka på innan man kan ge sig in i djungeln av googleresultat. Men jag har hittat den snyggaste hemsidan! Ett tips från mig, klicka in på http://www.melinforvaltning.se/
En ren och tydlig hemsida som gör det väldigt enkelt att hitta det just du är ute efter! De erbjuder tom information om hur vädret är just nu i Ängelholm! En mycket trevlig sida som gör dig glad och som lockar dig till att söka bostad eller lokal. Klicka sen vidare och sök det du är intresserad av. Titta in på http://www.engelholm.se/ så kan du enkelt läsa vad kommunen erbjuder.
Har du sen tur så hittar du ditt drömboende och kanske just du blir den lyckliga som får teckna hyresavtal!
Tagelskjorta istället för offerkofta
Tiden är här när vi inte vet vad vi ska ha för kläder. Frysa ändan av oss på morgonen eller svettas på eftermiddagen. Men det är vår! Höra fåglarna kvittra,finns det något bättre?
Jag har länge funderat på det med offerkofta och om valen man gör. Acceptera det du inte kan förändra är orden i en bön. Jag har ingen offerkofta, det har både vårdpersonal och de som känner mig bekräftat. Men jag tar på mig tagelskjortan. Skyddar mig själv och bestämmer vem som kommer inpå mig. Det spelar ingen roll vad du gjort tidigare det som är viktigt är vad du gör nu och framåt.
Skilja på sak och person
Hur många av er har någon gång haft svårt att skilja på sak och person? Om jag gör en i andras ögon dum sak, ja den är kanske dum också men det betyder ju inte för den delen att jag är en dum människa. Mycket kan man kanske inte försvara men mcket förstår jag inte heller varför man gör eller varför det händer.
Min underbara kurator som försöker hjälpa mig upp på banan igen pratade om mitt livs tidslinje. En tidslinje som görs för att man kanske kan se ett mönster varför saker händer och just när de händer.
Jag har börjat på min tidslinje, men jag skriver den i berättelseform och jag har börjat från början så min tidslinje kommer nog ta resten av mitt liv att få färdig....hahaha
Men helt klart värt ett försök!
När livet tar en vändning- offerkofta eller acceptans och förklaring
Mycket har hänt sen sist jag skrev. Som vanligt förstår jag kanske inte vaarför jag lägger ner läsandet och skrivandet när jag mest behöver det, men nu tar jag ett nytt tag igen. Jag ser mig inte själv som ett offer för händelser, även om andra tror det. För någon dag sen skrev jag en status på Facebook om hur läget nu var med hälsa osv. Jag satte ner foten, för att folk skulle förstå att jag gör det jag vill, kan och orkar när jag vill. Ja,det är dags för ännu en gång att för mig jobba mig frisk eller friskare.
Strax efter nyår fick jag kontakt med en mottagning på SUS i Malmö som har kommit att bli min räddningsplanka. Personal som bryr sig och visar i rätt riktning utan att skuldbelägga om jag för en stund avviker från den "rätta" vägen. En kurator som med stor vilja tar sig an och vill på riktigt bena ut och hjälpa mig.
Visst har vi alla ett val, och alla har nog gjort fel val någon gång. Fel utifrån vad andra tycker och från den allmänna livsstigen.
-Boende
-Arbetslöshet
-Hälsa
-Krav
-Relationer
Det är vad jag har att jobba med, allt på en gång. Kaos? Ja. Offer? Nej, accepterar att det är så här. Lyssnar vad jag ska göra i vilken ordning. Veckans projekt har jag inte lyckats med ännu, men känner att min kurator kommer inte hänga mig för det.
Dagens glädjeämne: Gårdagens timmar med barnbarnet, och längtan efter det andra barnbarnet som snart kommer.
På samhällets baksida eller framsida, vem bestämmer vad som är rätt?
Hur många av er har någon gång stannat till vid bänken? Där medmänniskan sitter ensam? Mannen eller kvinnan kanske lika gammal som du eller kanske tom yngre?
Av olika anledningar har jag den senaste tiden haft både nöjet och möjlighet att få tillbringa tid med männsikor som enligt gemene man befinner sig på samhällets botten. Ja, jag har skrivit om det förut men inget har sen sist blivit bättre, snarare tvärtom... En del av dem har tak över huvudet tex på härbärgen, andra sover ute.
Hösten är här, varma dagar men kalla nätter.
I Sveriges tredje största stad, Malmö i mitt Malmö finns dessa männsiskor mitt bland flanörer på gator och torg.
I myndigheters goda minne låter man vissa gå under medans man står och tittar på.
För några dagar sen mötte jag en man, tre år äldre än mig själv, alltså inte ens 50 fyllda. Ett hårt liv på bänken gör att skulle jag gissa hans ålder skulle jag nog gissa på 65....Jag vet inte så mycket om hans bakgrund eller anledningen till varför hans nuvarande bostad är en bänk någonstans i Malmö. Men det spelar mindre roll varför han hamnat där. Det som hände igår är det som upprör mer. Vårt land är ett rikt land, vi har möjligheter att ta hand om alla om vi bara vill.
Jag fick sent igår kväll ett upprört meddelande som sa att nu måste vi göra nåt, mannen på bänken låg i sin avföring och frös mycket medans graderna sjönk denna sena höstkväll i slutet på september 2015.
Jag ringde sociala jouren i Malmö. En kvinna svarade efter någon minut. Hon kunde inget göra utan gav mig rådet att ringa polisen. Jag gjorde så och efter ca tio minuters väntetid fick jag prata med ledningscentralen i Malmö.
Mörkrädd över svaret när jag förklarade mitt ärende och vad kvinnan på sociala jouren sagt kunde jag bara konstatera att mer kan jag inte göra, just då och där. Polismannen sa, varför sa sociala jouren så? Vi är ingen sjukvårdspersonal hur ska vi kunna veta var vi ska köra mannen? Då svarade jag, jag gör bara vad sociala jouren sa jag skulle göra...Efter nån minut svarade polismannen, ja vi lägger ett ärende och åker dit och tittar till honom när vi har tid...Till saken hör att polisen mycket väl känner till denna man.
Idag har jag fått veta av andra som pratat med mannen på bänken, att jo polisen hade kommit inatt...och kört honom till en annan sovplats ute under bar himmel....När jag sen efter ytterligare några timmar gick förbi bänken var den tom. Kan inte låta bli att undra vart mannen på bänken nu blivit körd, vilken bänk blir hans för natten?
Detta idag 2015 i Sverige
I kväll har jag personligen fått höra orden om mig själv, ja hon är som hon är.... Och detta i negativ klang....Ja jag är som jag är, medmänniska och det är jag baske mig stolt över.....
Sol, kaffe, och god mat i fint sällskap!
Söndag idag, sommarvärmen är tillbaka. Ledig tid tillbringas som jag vill. En kopp kaffe i solen. Tillsammans med en av dem som betyder mest. Ett långt livsprojekt ligger framför men med mycket prat, en timme i taget och mål så funkar det mesta.
Eldsjälar som lagar fantastisk god mat!
Dagens lunch intogs även idag på café David. Skåne stadsmissions café i Malmö. Näringsrika persiljejärpar till självkostnadspris. Gott som sjutton, den inlagda pressgurkan leker man inte med! :-) tog en titt runt i lokalen. Där var mannen som bott på missionen i 20 år, bär omkring på sina saker i två Coop kassar. Men glad att få lagad mat och lite sällskap. Många andra i hans situation, svenskar som av olika anledningar hamnat utanför det sociala nätverket. Där var mannen som tog en tupplur på maten. Mycket värme o kärlek i lokalen. En upplevelse som ger dig perspektiv på livet!
Eldsjälar som lagar fantastisk god mat!
Älskar, älskar inte
Orden jag älskar dig kan betyda så mycket på olika sätt. Mina närmaste vänner älskar jag. Likaså mina barn. De män som funnits och finns i mitt liv jag älskar dem också. Dessa tre grupper behöver ju inte betyda att man älskar på samma sätt, eller hur? Säger jag till mina kvinnliga vänner jag älskar dig behöver ju faktiskt inte betyda att jag är bisexuell! Likadant för en man som säger till en kvinnlig vän jag älskar dig, behöver inte betyda att man vill ha ett förhållande. Kloka ord från en klok gumma....
Komplimanger, grillad korv och fina människor
Jag fick en komplimang idag. Du som bloggar så bra, kan du inte blogga om det vi ser nu? Jo så klart kan jag det! Lite för att spinna vidare på gårdagens tema om folket på bänken.
Min vän och jag gynnar nämligen stadsmissionen med att luncha där ibland, ja så klart till full pris! Idag var det dock gratis, grillad korv i Rörsjöparken. En samling människor i gräset bjöds på god korv med bröd och en sallad. Några hemlösa, några med någon beroendesjukdom men alla lika värda att få njuta av en grillning i sommarvädret. Men där var andra också, pensionärer med en god inkomst, arbetare som jag och gruppen som arbetar på stadsmissionen, dessa änglar som gör lite var dag som betyder så mycket för de som behöver.
Ja så finns det nu säkert de som tänker, jaha dessa alla utlänningar som tigger på våra gator. Nej, jag har inte sett en enda av dessa behövande heller när jag lunchat hos stadsmissionen.
För femtio kronor får du god lagad husmanskost, besök dem för en lunch vetja!
www.skanestadsmission.se
Café David
Jag är beroende....
Inte av alkohol, sex eller choklad. Nej jag är beroende av något helt annat. Av sociala medier, av att kunna vara kontaktbar 24/7. Säkert ganska oförståigt av en del medan andra föestår. kapitulerade inför det idag...mina arbetspass kräver så och med all rätt! Gick in till chefen med avstängd telefon, la den på hennes skrivbord och där fick den ligga så länge hon var kvar och en stund efter faktiskt. Efter nån timme kliade det bokstavligen i hela kroppen....Otäckt. Jag har i hela mitt liv varit nåbar, haft fullständigt koll. Ja jag vet ett inte så friskt beteende men vilket beroende är det?
Veckan som gått har varit fylld med olika möten. I min värld är alla lika värda, vilket absolut kan få mig till en stund på bänken, dela några ord med den som vill och behöver. Det där med bänken har jag upptäckt genom går ett generationsskifte...ungdomar i mina barns ålder som delar den med män och kvinnor som kan vara deras mor och farföräldrar. Tragiskt, man vill bara dra dem därifrån. Men att ha ett beroende är inte så lätt som många tror. Inte heller ser det likadant ut för alla.
Hycklare har jag också stött på denna vecka, åh vad jag tycker illa om såna!
Vad är det för fel på människor?
Min blogg har alltid varit en tankeblogg, lite av vad som händer i livet. Så kommer det också att förbli, det är det som är mitt behov att få lyfta och lufta olika tankar. Intressant eller inte det vet jag inte men bryr mig inte så mycket om vad andra tycker heller.
Vänner är ofta ett ämne jag tänker på. Mina vänner betyder så mycket för mig, utan dem (er) är jag liksom halv. Precis som ni vore min andra hälft. En del så klart mer än andra helt naturligt. En del kommer och en del försvinner. En del består genom hela livet, en del kommer tillbaka.
Jag har det bra nu, allt flyter på. Och ja det finns tom en som har tagit en liten bit av mitt hjärta, ligger lågt med det nja försöker iaf. Jag har gjort val som är bra för mig och det är jag stolt över.
Jag har inte alltid gjort rätt, inte alltid gjort rätt val. Men var sak har sin tid och just då i ögonblicket har det varit rätt för mig. Jag slår mig inte för bröstet och tror mig vara bättre än andra.
Men efter många tuffa år är jag värd att ha bra, värd att ha den bäste vid min sida och ja dit kommer jag.
Men idag...mitt hjärta gråter fast det var så lyckligt igår. En av mina bästa vänner...har gjort val jag inte ens i min vildaste fantasi kan förstå. Sårat mig och andra på ett sätt så vi kommer aldrig någonsin att förstå även om vi får den bästa av förklaringar. Utnyttjat och ljugit, trampat på oss som funnits där i alla lägen. Vad är det för fel på människor??
När huvudet är fullt kommer pennan fram....
Det går bra nu....det flyter på eller ja snarare forsar fram. Den siste som behövde veta innan jag offentliggjort min nyhet fick veta ikväll, bara för att hon var så nyfiken så hon höll på att spricka :)
Jag har flyttat...tillbaka till Sösdala. Tillbaka till familjen och tryggheten. Två tredjedelar som är viktigast i mitt liv. Den sista tredjedelen är vännerna och kärleken. Min flytt betyder också att jag kommit närmare mina vänner. Bor man i mitten har man ju nära till allt, visst?
Under min fina semester hann jag träffa många, göra mycket men också öppna upp mig. Tänka annorlunda och se signaler. Fick nygamla vänner tillbaka, ja förlåt men det gladde mig oerhört. Och nu börjar jag se sidor i denna min nygamla vän som ingen av oss trodde fanns...Så fint....När jag då kan se att andra människor och omständigheter påverkar mina vänners mående ja då blir jag galen! Utnyttja vänskap på det viset? Slutade med att jag fick bli svarta fåret men det gör jag så gärna så länge fokus släppte på min vän ett tag.
Kärleken då? ja då den finns där och den kommer, den som väntar på nåt gott vet ni....
Är tillbaka på jobb också sen en vecka tillbaka. Fantastiskt kul!
I morgon blir det marknad om gud vill o rumpan håller. Sen drar jag nog på fest med nya vänner....spännande men ack...jag som är så blyg.....jösses!
Överlämna och släppa
Vissa saker vet man från början eller iallafall ganska tidigt att man måste släppa taget om. Men det kan vara oerhört svårt att göra just detta innan man får ett tecken någonstans ifrån. Oväntade tecken kanske. Det har hänt mig och det händer fortfarande. Dagligen kommer det något som gör att jag vet jag är på rätt väg. Alldeles fantastiska tecken, ofattbara, lite skrämmande, men alldeles alldeles underbara. Ödet finns och ödet levererar.
Jag har många gånger varit sargad och skadad. Många har sett och utnyttjat detta utan att istället ta hand om mig. Bitter? nej inte ett dugg. Men påföljden blir nu att jag får jobba med att lita på att ödet visar rätt. Men det ska jag göra för jag vet innerst inne att ödet och änglarna inte kan ha fel. Så kontentan? Go with the flow....Det får bära eller brista, den som tycker annat ja det är bara synd om den i så fall. Har man kärlek i sitt hjärta kan man också glädjas åt andras lycka.
Gamla och nya intryck
Två veckor i maj månad för trettio år sen kom att sätta mer avtryck för mig än vad jag då förstod. Först i morse fick jag en aha upplevelse som fick tårarna att rinna. Ni vet den där absolut första kärleken? Den där man kan dö för? Mmmm det var den jag hade då några fina dagar i maj 1985. Sen stod jag där, ung människa i livet som inte förstod vad som hände. Nåja jag ska inte gå in på det närmare för föremålet finns kvar i kretsen omkring mig än idag.
Men när ni inte förstår, ta reda på det. Det är viktigt att förstå, det har jag alltid eller kanske sen den stundeb velat göra.
En del av er vet att jag är övertygad om att änglarna skickar mig och oss budskap. I kväll fick jag ett. Och tack, ni änglar och kanske en alldeles speciell ängel har skickat ännu en oxe till mig. En oxe är vad jungfrun behöver.
Mina allra närmaste och bästa vänner är oxar <3
Vilodagen
Snurrat mycket tankar denna dag. Spännande upplevelser har skett. Många klagar över värmen men det är ju sommar. Sätt på fläktar, svalka er i vatten ni som kan. Tänk om sex månader har vi vinter igen, och hur kul är det? Jag kan leva med att lukta svett, ha svullna ben och inte orka göra särskilt mycket på dagen. Nu när sommarregnet stilla faller utanför mitt fönster njuter jag nattens tystnad. Ja, jag jobbar kvällar och har fått en något annorlunda dygnsrytm, lägg därtill semester så ja jag sover inte när andra gör helt enkelt.
Idag blev jag bjuden på världens godaste hamburgare...vart? Ni får följa med nästa gång! Åkte tåg tur och retur vilket jag gör väldigt ofta :) Stötte på en speciell tågvärd....tänkte att ja hen ska jag försöka pigga upp, fast jag visste att det skulle vara omöjligt. Precis innan jag skulle stiga av försöker jag konversera med hen. Enda trösten i denna värmen sa jag är att alla är lika varma....jaja fick jag till svar men det är ju inte så fräscht. Nej svarade jag men alla är lika ofräscha så det är ju ok.....:P Nåja jag försökte lite till, lyckades knappt men hen önskade mig iaf en bra dag!
