Åkte till akuten med min lilla fot i morse. För en gångs skull fick jag en läkare som talade felfri svenska, (på inget sätt rasistiskt men det är viktigt i hälsovården att man kan förstå vad som sägs) han förklarade bra vad sm är fel och vad man kan göra. När jag skrev tidigare i ett annat inlägg om kronisk inflammation så hade jag inte alldeles fel. Fick några dunderpiller, en veckas vila och en uppmaning att hitta en sjukgymnast. Efter det hade jag och sambon några ärenden på stan, har lovat mina gamla på jobbet spettekaka i morgon när jag fyller år så det fick jag linka iväg och köpa. Denna vecka känns som en sista vecka i detta kapitlet. Nästa vecka när dottern åkt till england vänder vi sida och börjar på ett nytt kapitel.....