ja, jag vet att det borde uppdateras, dottern önskar det i alla fall....Men det finns ännu inte mycket ork...försöker ha minst ett projekt om dagen...och dagens har gått åt till annat viktigt hi hi. Men jag ska försöka...Har tänkt att jag skulle berätta för alla som vill veta hur denna veckan varit.... Ni vet ju hur nervös jag var....På tisdagen den 25e november åkte vi hemifrån på fm. Sambon tyckte att jag verkade lugn...oj vad bra jag måste vara på att dölja saker....haha men faktum är att när jag väl fått min sängplats på csk så släppte nervositeten lite...Narkosläkaren kom upp och förklarade hur det skulle gå till...Ja, sa han du kommer ha en stor slang i strupen, och jag kommer för alltid minnas hur jag spärrade upp ögonen...Och det såg han med, och sa ja lugn du är inte vaken då....puh! Sen blev det lite väntetid...innan det var dags för undersköterskan och MIG att köra ner sängen! Ja, jag fick själv styra mot operation! Sambon fick bara följa med till hissen....När vi kom ner till operation blev jag lämnad ensammen en stund! Ja de kommer och hämtar dig snart! Gissa vad nära det var att jag vänt på klacken...På egna fötter ledsagades jag ända fram till operationsbordet...Narkosläkaren kom fram till mig och sa: jaha är du beredd nu då? Nej, svarade jag det är jag inte...Nähä sa doktorn vad ska vi göra åt det då? Det vet jag inte svarade jag, sen minns jag inget förrän jag vaknade upp på uppvakningssalen.....