första inlägget var skrivet men sen hände något så allt försvann så typiskt mig! Men i allafall...dottern har skapat denna blogg till sin mor. Hon ville göra bloggen mammig sa hon. Men jag är nöjd! Jag ville ha en så att jag kan skriva av mig men också för att hon lätt skall kunna följa hemmalivet när hon snart lämnar oss för storstadslivet i London. Alla säger till mig att det är väl roligt att hon fått au-pairjobb i London, och visst är det roligt för henne vilket jag också säger men låt mig få gråta och sakna henne. Egoisten som bor i alla människor skriker ut i min kropp; hur skall jag klara mig utan henne?????Livet består av prövningar och givetvis kommer jag klara detta också men tillåt mig visa mina känslor utan att betrakta mig som en dålig mamma! För er som inte tillhör den innersta familjekretsen kan det vara svårt att förstå vad detta handlar om men dottern är inte bara nummer tre i barnaskaran utan för mig är hon även en klok vän som lyssnar när det behövs! Jag vet att ni är många där ute som gärna vill ha en bit av henne nu innan hon åker, men vi får försöka samsas om tiden fram till den tredje september!

Så, nu får vi hoppas att inlägget kommer dit det ska!