Sitter här...

med en massa knepiga känslor och tankar...På ett sätt var det länge sen någon hjälpte mig som du även om jag alltid har människor omkring mig som hjälper mig på olika sätt, så kan jag inte minnas om någon någonsin gjort för mig det du gör... Ja, nu ska ingen tycka att jag är otacksam för det är jag inte, jag har många att tacka för allt. Men Mats, du gör något som ingen någonsin gjort tidigare och jag vet inte hur jag ska visa min uppskattning....Och vad ska jag säga? När jag tänker på allt du faktiskt är beredd att göra för min skull så blir jag så varm i hjärtat...Jag känner mig otillräcklig och inte värdig allt detta....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0