Arg på mig själv, arg på situationen och arg på den som gjort så här mot mig! För en stund sen låg jag här i soffan och grät, orkade knappt leva längre och som så ofta annars var det min bästa vän som fanns där för mig! Denna vän som jag älskar mer än någon annan...ja givetvis tillsammans med mina barn! Om jag bara kunde förstå varför denna händelse har kommit så starkt?? Men det var inget lätt eller enkelt, hade jag inte vänt mitt huvud i rätt ögonblick hade jag inte suttit här idag...så är det! Jag är arg på mig själv för att jag tillåter rädsla! För bara kom! så ska jag visa vem som är starkast! Älska, glömma och förlåta är tre ord man borde leva efter men denna man som misshandlade mig i mitt eget hem inför ögonen på min dotter denna man kommer jag ALDRIG älska igen, förlåta ej heller glömma det han gjort! Kanske är det nu någon som tänker att ni måste haft goda stunder också? Ja, kanske men en människa som skadar en annan på detta sätt kan inte ge kärlek...Att älska kan nog de flesta av oss...Och den sista tiden har jag tänkt mycket på vad som hade hänt om jag den gången för snart sex år sen sa vad jag redan då kände...Då hade med all säkerhet bilden sett annorlunda ut idag! För då såg jag han som idag är min bäste vän! Och nu vet jag att det säkert finns de som tänker vad sjutton tänker hon med?? men jag lovar er utan denne man i mitt liv hade jag inte orkat...det är bara så! Och kämpa det gör jag varje dag och baske mig om jag inte ska kämpa tills vi båda har läkt efter vad vi gått igenom så vi kan njuta av det goda i livet tillsammans...