står det på almenackan...och den här dagen kom kanske fortare än vad jag trodde. Igår var jag på polisförhör....ja, jag är då inte huvudförmålet i utredningen men han som en gång stod mig närmast...Ja, jag har en längre tid tvingats skriva i gåtor så bara vissa kunde förstå men det har jag gjort bara för att jag ville att han (ja, det handlar om min fd sambo när jag skriver han) skulle få veta att det han gjorde den 26 november är polisanmält...Och idag ringde polisen och meddelade att de hade pratat med honom..nu väntar en del andra detaljer innan jag vet hur det går. Ja, nu vet jag att det är kanske en del som undrar vad som hände och eftersom de flesta vet här där jag bor så är det ingen hemlighet, men enligt mig blev jag misshandlad i mitt eget hem...en händelse som för evigt har satt sitt märke i mig....Dagarna efter var jag väldigt rädd...och ja fortfarande finns viss rädsla men han kan inte komma åt mig mer...Vad är då det värsta? Jo mina vänner det är att mina älskade barn har blivit utsatta för honom mot sin vilja, och att jag inte såg det alla andra såg så tidigt...Men detta kan jag inget göra åt mer än att inte göra om det misstaget och det är ingen risk! Även om ensamheten är ett av mina största problem just nu så lär jag aldrig igen ta in någon som är så okänd som han var när han flyttade in...JA, jag vet de finns de som vet vad jag vill och det lovar jag er är inte samma sak...