idag har det varit en mycket tung dag på jobbet, ja som undersköterska ska man inte fästa sig vid någon mer än någon annan men det gör man iallafall...och livet har sin gång så är det men inget jag någonsin kommer att vänja mig vid. Denna boende som idag lämnat oss har kommit att betyda mycket för mig, som en mor har hon delat mina tankar kring barnen som en liten extra mormor. Igår kväll gick jag genast in till henne då jag hörde att hon var mycket dålig, och hon visste vad som var på gång, hon hade det jobbigt igår men ändå ville hon berömma mig i min yrkesroll och det sista hon sa till mig var: är nu dina flickor hemma? Idag fick jag ingen kontakt...men jag var hos henne ända tills hon lämnade jordelivet....jag kommer alltid att sakna henne och hur det kommer att bli att gå in på hennes rum utan att hon är där, ja det vet jag inte hur det blir....Tack för att jag fick känna dig!