Och kanske inte vilken lördag som helst...Känns som jag har kroppen full av en massa känslor, men bara bra känslor.. När min äldsta dotter för en tid sen träffade sin man i livet och räknade veckorna tyckte jag kanske hon var en smula fånig, men vet ni...jag gör samma sak nu! Två veckor har gått sen jag mötte Mats! Denna underbare man har gett mig tron tillbaka, tron på lyckan, på livet och tron på kärleken. Kalla mig gärna fjortis om ni vill men för er som vet hur jag haft det förut ni fattar kanske vilken skillnad det är! Tillsammans lagar vi mat, tillsammans diskar vi, ja kanske självklarheter men vad vet jag som levt i förhållande där jag skulle göra allt och lösa allt....

Efter bara två veckor kanske man inte borde veta, men jag vet att utan Mats är livet inte värt lika mycket....