Söndag idag och en vecka sen jag bloggade. Inte för att veckan varit händelselös på något sätt, men dagarna flyger iväg och ibland hinner man inte allt man vill. Jag lär mig fortfarande att kompromissa med allt man borde eller måste. Men kommer en bit på vägen varje dag. Har börjat jobba halvtid och det funkar bra även om det tar en massa ork men så är det väl i början. Det som kanske glädjer mig mest är att jag har börjat läsa igen...kanske låter det konstigt men för de som känner mig vet att läsa har alltid varit viktigt för mig, och det var fruktansvärt när jag inte kunde det för att jag helt enkelt inte klarade att ta in vad jag läste.

Idag har familjen varit i kyrkan, ett besök i missionskyrkan i Sösdala. Min dotter Elin skrev för ett tag sen ett blogginlägg som handlade om upplevelserna i den kyrkan, och jag kan bara hålla med. En öppnare kyrka med en sån värme det får man leta efter. Och faktiskt hände det något märkligt idag där i kyrkbänken...Tureholmskyrkan i Sösdala har en mycket duktig pastor som ofta har berört mig på flera sätt, och så även idag....Tårarna började rinna på mig eftersom jag så väl kände igen mig i hans och de andras ord i kyrkan...Det fick mig att inse att jag faktiskt har rätt att må som jag gör ibland och att vännerna alltid finns ändå. jag är tacksam för så mycket men det är inte alltid lätt att förstå det.

Min dotter Anna har i många år försökt få oss att älska, glömma och förlåta. Det är fina ord, och vissa saker kommer den här familjen aldrig att glömma eller förlåta men vi är tacksamma och älskar varandra!