Ibland är hjärnan full med saker och ibland känns den bara tom, tänker ju en massa fortfarande...funderade på gamla inlägg och visst har det bubblat länge, kanske hade jag kunnat ana vart det var på väg, men ja inget att gräma sig över nu kanske...I torsdags var jag med om en mindre trevlig händelse, jag var tvungen till jobbet med sjukintyget...och min tanke var så klart att kunna gå in lämna intyget och relativt snabbt ut igen utan att det skulle ta krafter. Men det blev inte så för när jag närmar mig entren så ser jag att det är en skoförsäljare där, vilket betyder att alla atår innanför entren, tittar in till sköterskan och där var det också fullt med folk, tar mig in, hälsar och tar sikte på chefens kontor, tittar ner på min avdelning och möter min kära kollegas blick, och jag måste ju prata med henne....Det tog den lilla energi jag hade och tårarna kom, kopierade intyget och fick än en gång passera alla arbetskamrater i entren på väg ut. Väl ute storgrät jag och hjärtat höll på att hoppa ur kroppen.....