För första gången på mycket länge så känner jag för att skriva, och då inte bara om ledsamheter vilket det varit mycket av på den senaste tiden. Men så är ju livet ibland,eller hur? Sen får vi ju se om det blir så mycket men iallafall. Häromdagen fick jag en tanke i huvudet som kommer tillbaka hela tiden, och det var när jag betraktade träden och dess gula löv som jag tänkte att man kanske skulle göra som träden...Släppa alla de gula och vissnade löven, gå i vila för att sen komma tillbaka och spricka ut i nytt. Låter det konstigt, nej det tror jag inte. Så jag befinner mig nu i viloperioden :) Dagarna är fortfarande väldigt upp och ner men jag börjar lära mig det och njuter av de som är bra och tillåter mig själv att ha en mindre bra dag emellanåt. För hur det än är så finns ljuset bakom hörnan, eller hur?

När jag för en stund sen kollade mejlen, hade jag fått ett mejl ifrån min vän i Danmark. Susan har varit min brevvän sen vi var i tonåren, sen vi fick familj har kanske kontakten varit mindre men vi har nu hittat tillbaka genom facebook. Denna text gick direkt in i mitt hjärta,

Find fred inde i dig selv.
Tillad dig at føle, at du er akkurat dér, hvor
det er meningen du skal være.
Tillad dig ikke at glemme de tillidsfulde,
grænseløse muligheder, du og alle andre er født med.
Må du bruge de gaver, du har modtaget, og formidle den kærlighed,
som er givet dig.
Må du være glad for at være præcis den, du er!
Lad denne kundskab synke ind i hele
din krop og tillad den at synge,
danse, beundre og elske!
Den findes for alle og enhver"