men jag orkar inte ens gå ut i solen, mycket som borde göras både ute och inne men nej...Kanske tror jag innerst inne att detta ska gå fort och bli frisk ifrån men det verkar inte så. I morse när jag steg upp så tyckte jag att jag var pigg, men nu vet jag inte men det är iallafall på väg åt rätt håll. Tänker en hel del på det som Anna tycker att jag inte ska tänka på, men hur ska jag kunna låta bli....Saknar henne gränslöst men hur ska jag nå fram till henne? Alla försöker men ingen lyckas...

Idag har jag varit med Elin i kyrkan. Det var inskrivning för konfirmanderna. Vår mycket trevliga kyrkoherde hade många tänkvärda ord, ett som vår familj kanske har lite som ledstjärna att alla är lika mycket värda, jag känner mig inte riktigt det just nu men kommer dit igen jag med. Och tydligen har jag misslyckats att föra detta vidare till alla mina barn...Men jag är glad att tre av dem iallafall förstår vad som är viktigt i livet...Ingen av oss kommer att finnas i all evighet...