Måndag idag, en helg har åter passerat förbi. En helg full av arbete och trött är jag...Attans trött men det får jag ju ta. Fördelen med helgarbete är att jag faktiskt gör precis vad jag vill en sån här dag. Hade ett långt inlägg i huvet, men det har nog försvunnit. Finns ju hela tiden mycket som händer och mycket jag skulle vilja göra, men hur det än är så koncentrerar jag mig på att jobba, tråkigt kanske men sant, för vardagen måste fungera.

Sa har mannen åkt till jobbet och jag sitter här i gång med tankeverksamheten, en del hade bara somnat om men jag är nu inte som andra så ibland gör jag inte det. Och idag dök det upp ett blogginlägg framför mina ögon från min Annas nära vän, ja jag vet jag är kanske tokig som följer DET också men mina barn har några vänner som står mig varmt om hjärtat och som jag skulle göra vad som helst för, de räknas liksom till familjen. Och jag glädjs så över hur bra det går faktiskt för dem alla men Hannahs ord fick mig också att inse att livet är härligt! Det behövs så väl efter min sjukdom...

Det var länge sen jag skrev, och det känns inte som jag har lust nu heller, den gång denna blogg startades var ju för att Anna skulle kunna följa vad som händer här hemma och för att jag skulle kunna skriva av mig. Båda anledningarna finns fortfarande eftersom Anna är i Egypten....och jag mår si och så och det är alltid nyttigt att skriva. Händer saker gör det hela tiden så ämnen finns det, men någonstans känner jag att ibland kanske det bara blir klagomål och det är inte så kul.....Idag har jag dessutom tagit en lugnande som börjar hjälpa så trötter blir jag....men jag finns här och har det egntligen ruskigt bra!