Sa har mannen åkt till jobbet och jag sitter här i gång med tankeverksamheten, en del hade bara somnat om men jag är nu inte som andra så ibland gör jag inte det. Och idag dök det upp ett blogginlägg framför mina ögon från min Annas nära vän, ja jag vet jag är kanske tokig som följer DET också men mina barn har några vänner som står mig varmt om hjärtat och som jag skulle göra vad som helst för, de räknas liksom till familjen. Och jag glädjs så över hur bra det går faktiskt för dem alla men Hannahs ord fick mig också att inse att livet är härligt! Det behövs så väl efter min sjukdom...