Det är mycket tankar i huvudet nu, emellanåt gör det bara ont men jag kommer väl igenom detta med som så mycket annat men jösses vad det känns orättvist! Och om ni visste vad rädd jag är!!!!!!!! Jag har haft mitt av livet kan jag tycka och borde bara ha det bra de år som är kvar men nej då.....gud ska pröva mig alltid....Jag har gått igenom en magoperation och klarat den på det bästa sätt man kan! För min skull, för hälsan och familjen gjorde jag den resan. Jag har svårt att hålla järnet i kroppen sen dess, svårt var det innan men värre blev det, ja det är lätt gjort att rätta till med järn i dropp emellanåt när det sjunker för lågt....Den här gången hos vår vårdcentrals bästa läkare enligt mig, han har gjort mer för mig än någon annan läkare så hittade han ett blåsljus på hjärtat....kanske inget farligt men fatta vilken rädsla! Orken är lika med noll, andfåddheten lika med massor! O nu ska jag till råga på allt behöva vänta två månader på ultraljud av hjärtat....jag vill bara gå i ide....! Varför???