Ja, det har jag väl avhandlat en del gånger tidigare men visst är det så. Idag var jag med min äldsta dotter på ett ställe, och min uppgift var att berätta hur hennes barndom varit. Och den historien där hon fick hjärhinneinflammation för ganska precis 25 år sen fick mig fortfarande att rysa och bli ledsen....Fruktansvärd händelse som satte sina spår hos oss alla. Men den människa som idag fick höra vår historia sa direkt ur hennes hjärta att min dotter haft en bra mamma som väglett henne bra! :) Alla behöver vi kvitto på att vi gör det vi gör på ett bra sätt.

Så denna semesterdag har verkligen fyllt sin uppgift, vilat hela eftermiddagen och funderat på livet, det måste man emellanåt, inte sant?

Veckan som kommer inleds med ett besök på käkkirurgen, jag hoppas verkligen de lyckas för nu är jag trött på tandvärk, varsmak och saknaden av känsla i delar av ansiktet!