17 maj idag, snart har även denna månaden sprungit förbi! Idag firar normännen sin nationaldag, något de är rysligt bra på! Just idag får två av mina döttrar uppleva detta firande eftersom de just nu befinner sig på Karl Johann! Anna skulle vinka till drottningen var senaste beskedet som kom! :) Här i Skåne regnar det, är gud god eller? Ja, jag kan ju inte rensa ogräs vilket var planen enegentligen denna lediga dag. Nej, istället kan jag sitta inne och skriva och wordfeuda. Slipper tom laga mat då mannen bestämt pizza idag. Känner att jag har en del att skriva, en del som skulle behöva komma ut ur hårddisken så att den inte blir överfull....Har passat på att låna min bärbara dator från Elins rum, den är roligare att skriva på! Kanske för att man känner sig som en journalist eller en viktig person, vad tror ni?

Vissa dagar känner jag en stor hopplöshet, jaja ni vet ju hur jag gick in i väggen och drabbades av en depression för snart två år sen. jag tog mig ur relativt fort kanske pga av bra läkarteam och min familj som stöttade mig på bästa sätt. Har man gått igenom vad jag gjorde så tänker man kanske på ett annat sätt. Vissa dagar måste man bara lyssna på kroppen och ta det lugnt. Då gäller det bara att koppla av, och göra precis det man vill. Andra dagar måste man lära sig att ta vara på de små stunderna, kaffefikat eller kanske tom den egna stunden på toaletten. Planeringen är oerhört viktig! Fråga mig inte vad jag ska göra en dag i nästa vecka utan att jag har min almenacka...Ska jag hjälpa dig med något se till att jag skriver upp det i almenackan. Igår hade jag sällskap på tåget av en kollega. Vi pratade om den skolan där Elin ska börja i höst. Kollegan hade varit där på uppträde och berättade för mig att de skulle ha ett nytt framträdande den 30 maj, hm...det hade varit kul att se, så jag fiskar upp min almenacka. Den 30 maj är redan överfull så nej, men inte mindes jag det. Nej jag lever numer med en dag i taget. 

Mitt ideella arbete på kvinnojouren får mig ofta att tänka över mitt liv. Inte mycket i livet har kanske varit enkelt, men allt det vi har varit med om ger oss erfarenhet och gör oss till den vi är idag så man kan ju fundera på om man egentligen vilat ha det annorlunda?  Visst, kan jag säga att det hade varit skönare om det hade varit enkelt, men å andra sidan är jag en jäkel på att lösa saker! Och jag tror att ska man ta sig igenom det som kallas livet så ska man ständigt ha nya mål att sträva efter. Var sak har sin tid är det inte så? Det har nog alltid varit min tanke att man aldrig ska fastna för länge på tex samma jobb. Man blir så lätt hemmablind och då utvecklas  man väl inte? Jag har känt ett tag nu att det kanske är dags med nya tag, så vi får se vart jag landar. Regeringen har ju önskemål att man ska jobba till 75 så visst hinner jag! Att det sen kanske finns hinder på vägen, ja det gör det men det får aldrig stå i vägen för någon! Tro mig allt är lösbart, vissa saker kanske tar längre tid men då är det också meningen, visst? En gång så arbetade jag på ett ställe där min fackliga bana tog sin fart, arbetsgivaren där hade som ganska vanligt är helt andra tankar vad gällde facket än vad vi medlemmar hade så på ett skickligt sätt moddade han ut mig. Efter några år sa ombudsmannen till mig att: Anneli, du skulle inte varit så snabb att sluta, vi hade kunnat få ett fint skadestånd. jag den ombudsmannen var en klok man så ja det hade vi kanske fått, men tro mig arbetsgivaren fick sitt, dubbelt upp så småningom! det tog lite längre tid men det kom!

Nå, idag fick ni ett LÅNGT inlägg men hoppas ni haft tid att läsa, och kom gärna med en raektion :)

Puss på er alla <3