Människan behöver andningshål och tillfällen att stanna upp och andas på riktigt. Vid valborgsmässoelden igår talade en av bygdens söner. Alla vet kanske inte riktigt hur stor människa denna man är, men han är en sån stark människa som många av oss skulle vilja vara. Man kan tycka ibland att man har problem som är värre än andras, och ja i ens egen lilla värld är de nog det också. Men det gäller att ta till vara de där små tillfällena som gör livet, det är alldeles för kort för att man ska låta det fina gå förbi, inte sant? Majtalaren uppmanade oss alla att stanna upp och räkna grenar och kanske kottarna i skogen.

Jag har ett arbete jag älskar som undersköterska på ett äldreboende, det kan ofta vara slitsamt och kanske inte optimalt men de där små tillfällen som när någon säger: det är tur att jag har dig, eller när någon skiner upp och man ser den där ärliga uppriktiga glädjen över att just jag kom in på rummet, DET gör livet!