Dramatisk rubrik! Jo, det håller jag med om. Men på flera sätt så är mitt kapitel idag slut. Veckan som gått har varit innehållsrik på händelser, möten och funderingar, inte utan att jag är trött i huvudet! Men jag har inte bara jobbat och verkat utan jag har lärt mig en del också! Att verkligen säga det man tycker! Utan att tveka men på ett ödmjukt sätt förmedla just mina känslor. Jag gjorde just det i veckan, det kändes bra men samtidigt kom den fega fram ur mig sekunden efter när funderingen om jag hade sårat människan poppade upp, men ganska snabbt fick andra mig att inse att jag gjort rätt. Att sen den andra människan valde att göra som den gjorde, ja det kan man också fundera på men det har inte med mig att göra egentligen så det låter jag bli.

 

Mentalt har jag försökt förberede mig inför kommande vecka och mitt nya arbete! Jag ser fram emot detta så mycket! För mycket? Ja, det har också varit en av veckans funderingar. Men nej, nya lokaler, nya kamrater där en del faktiskt redan inser våra fördelar med att starta från grunden bara är en fördel, jag tror inte det kan gå annat än bra!

 

Så jag har idag gått på tjänstledigt, även om jag innerst inne inte tror att jag kommer tillbaka inom det närmaste så fegar jag en aning. Att förberede mig för att lämna skutan som i sex år varit mitt andra hem var inte heller helt enkelt! Många känslor har passerat revy innanför de väggarna. Många kollegor har fastnat i hjärtat och dem tar jag med mig i mitt hjärta. Och mina gamla! Min tant som idag med sorgsna ögon konstaterade att jag skulle lämna henne....ja jag lovade så klart att hälsa på henne och märker ni att det dröjer så sparka mig i ändan!

 

Vi har dessutom i veckan mist en kollega....jag vet inte hur länge det kommer att ta för mig att komma över att jag inte hälsade på som jag tänkte när jag tänkte det.....Ett så tragiskt öde som många gråtit över i veckan och som jag hoppas vi bär med oss och som hjälper oss se kamratandan igen!

 

Denna vackra bild får symbolisera min kollega, änglar stod henne varmt om hjärtat!

Mycket tankar om barn,vänner, förväntningar ja livet i allmänhet fyller huvudet denna första söndag i september!

 

Förra helgen var en helg jag ska minnas länge! Fredagen bjöd vi till kräftkalas, trädgården fylldes med familj och nära vänner! Inte trodde jag väl att jag hade så många vänner...men faktiskt allihopa är nära vänner, kanske var vi inte det när de kom men när de gick! Ett mycket kärt återseende blev det med Suzanne... Hon är en sån vän som man kan ta upp tråden med precis där man slutade sist även om det gått mycket lång tid! En annan tankeställare fick jag när gästerna skulle bjudas, och nej jag lyssnar inte på rykten! Så därför kom det till en och annan ny vän!

 

Efter en lång natt med Suzanne och alla andra kröp jag, nåja inte bildligt men iallafall i säng för att på lördagsmorgonen bege mig mot Ronneby Brunn med alla härliga Fridor! Kvinnor med varma hjärtan som lägger sin fritid på att hjälpa kvinnor i nöd! Fint väder och god mat på spa gav mig en lång god nattsömn! :) Söndagen, ja då var det MIN födelsedag! Fast jag är till åren kommen älskar jag min födelsedag! Saknaden efter mamma är denna dag lite större än andra dagar men familjen kom och det väger upp all saknad!

 

Veckan har bjudit på en del besvikelser trots allt....men jag kämpar med att förstå dem! Samtidigt som jag önskar mota bort dem! Men livet går vidare och mot nya mål!

 

Alla byter vi sida i livsboken ibland och om en vecka vänder jag blad, efter sex år byter jag arbetsplats. Skrämmande och spännande på samma gång!

 

Till slut vill jag bjuda er på en bild fylld med kärlek och värme!