Tidigt i morse tog jag en sån där gratistidning i min hand. Utanför stationen i Kristianstad låg den där och väntade i sitt ställ, City. Till frukostkoppen på jobbet läste jag horoskopet, mycket kanske för att tösen min läser alla hon kommer över. Men iallafall så stod det nåt om att jag skulle få ett bakslag men att det gjorde inte så mycket för jag skulle veta hur att hantera det. Nayurligtvis började jag fundera och magkänslan sa att det handlade om familjens senaste projekt. Hela dagen infann sig en olustig känsla, men när jag kom hem kom förklaringen via ett telefonsamtal. En av vännerna har nu alla mina tankar...kanske var det inget personligt bakslag men när det gäller ens vänner som drabbas vill man bara kunna hjälpa men i detta läget hjälper inga ord...

 

Men tillsammans är vi starka....En annan vän sa till mig för en tid sen att man får bara precis så mycket som man kan klara av, så ännu en sak som gör mig starkare och kanske mer medveten om att man ska leva var dag!