På sista tiden har jag funderat mycket på manligt och kvinnligt. Ni vet den där skillnaden hur män tänker annorlunda än kvinnorna om samma sak. Varför är det så? Får vi det med modersmjölken? Ja inte vet jag och inte heller kan vi ändra på det. Mycket onkring oss förväntas av andra att det ska vara som vanligt, att ta hänsyn till andra är viktigt men tar vi hänsyn till oss själva? Många av oss tänker helst på våra medmänniskor först och vågar kanske inte sätta oss själva i första rummet för det anses inte fint. Förr när min generation var liten var kanske problemet inte så påtagligt. Visst fanns det de barn som levde i skilda familjer men inte var det så vanligt som idag. Nya familjer sätts ihop och mycket ska falla på plats. helt plötsligt har man kanske fyra vuxna och många barn att ta hänsyn till. Men vad gör man om alla vuxna inte har samma syn kring hänsyn? Ska en "plastförälder" tvingas till negativa beslut bara för att en annan vuxen ställer krav men inte själv har möjlighet att leva upp till dem? Nej, jag tror inte det iallafall! Majoritetstänket gäller för mig i det läget. Sen får man lösa eventuella problem efter hand. Många är de gånger då jag fått hänga med på vagnen, kanske för att jag inte haft något val men jag fyller 45 i år och ska bli farmor så nu får andra följa med på vagnen om man vill för nu åker vi!

 

En riktig jävla schlager....ja kanske är det våra liv om vi inte hoppar av vagnen!