Idag känns det ändå som jag sakta är på väg tillbaka. Skönt! Men samtidigt är det kanske nu det gäller att inte brassa på för mycket. Har ju en skön semester i antågande som jag inte vill ha förstörd. Har idag klarat av det uppdrag som stod på schemat men det blir inget mer, så det så! Utan hjärnan får vila i tänkläge. Idag har jag faktiskt insett en sak, ingen är perfekt inte ens jag, har en del att sträva mot kan man säga utan att avslöja för mycket... Spännande är dock vad arbetskamraterna säger.

Ute kvittrar fåglarna, solen skiner och livet är ganska härligt ändå. Tänk värmländskt: Det ordnar sig!