Kanske är det dags för ett skriva av sig inlägg. Denna vecka som snart har gått har innehållit en massa kul men också en massa mindre roliga saker. Och som vablig människa är det alldeles för enkelt att låta de mindre roliga sakerna ta överhanden. Så nu vill jag bara sätta ner rumpan och gråta en skvätt. Sen blir det bättre. Inte ens jag kan vara så stark så jag inte visar mina ledsna känslor emellanåt. man får precis vad man orkar med har jag en god vän som säger. Ja, kanske är det så? Men någonstans tycker jag att det är nog nu. Jag har ont i mitt vänster ben, den sidan där jag slog i knät för en vecka sen när jag ramlade, samma ben där åderbråcken krånglar. Blä för det! Sen är det en massa annat också men vi blåser bort det för nu och tänker på min son som idag blir 26 år ung. Vi tänker på hans dotter lilla söta Melanie som skänker oss alla sån glädje. Farmor ska kanske gå och sticka några varv på mössan istället för att sitta här och gnälla? Tror det!