Hitta rätt, ja i livet. På arbetet, bostaden men kanske framför allt livskamrat. Under de senaste två veckorna har jag jobbat nära en vän som är gift med en man och i mina ögon är de liksom det där alla vill ha. Omtänksamma, varma osv. Kanske är jag känslig men jag måste undra, men inte bara för egen del. Är det så där rosenrött så man bara vet när man hittat rätt? Men om man nu tror att man hittat rätt men det visar sig vara jäkligt fel?

 

Sen jag gick på semester har jag funderat på om det var dags att söka sig vidare. Men idag var det riktigt skönt att komma tillbaka, där fanns de boende som blev glada att se mig som visste att nu är Anneli tillbaka. Kändes skönt i själen, de är trygga med mig.

 

Trygghet är för mig bland det viktigaste som finns, Kanske inte så konstigt med tanke på min bakgrund. Med tanke på mitt äktenskap som om en månad är en skilsmässa så kan jag konstatera att jag var aldrig trygg....I situationen, i hemmet ofta ensam. Jag gråter inom mig, kanske för att jag trodde för mycket men också för nästa möjliga partner om det dyker upp en sån får kanske ett jättejobb med att ge mig trygghet och det pga att andra inte gjort sitt jobb.

 

Hur vet man att man kan lita på någon? Idag har jag en handfull som jag vet jag kan lita på till 100 %. Hur vet jag det? Jo där finns vännen som plötsligt bara fanns där när jag inte ville längre, hon visste....fast hon var minst tre mil bort så visste hon att hon måste få tag på mig. Där finns paret som ser orättvisorna omkring mig och som inte vill delta i dem. Där finns vännen sen 10 år tillbaka som vet allt om mig och lite till. Där finns några till men jag bara vet.

Dessa gör jag vad som helst för, och idag kom det till mig i en fråga, vart fanns dina "fina" vänner då? Att skriva fina med situationstecken är för mig detsamma som att nedvärdera mina älskade vänner som lika gärna kan kalla sig min familj. Svaret på denna fråga lät inte vänta på sig...