Först så kom tanken att : ja så är det kanske. Sen - men visst behövs vi alltid av någon eller något? Djupa tankar som kan göra ont. Men vill man sluta prestera? Ja kanske om man inte orkar och det gör jag inte för tillfället. 

Jag gör det jag vill helt enkelt. 

Läste precis ut Liza Marklunds bok Lyckliga gatan. Inte en av hennes bättre böcker i min mening men man känner igen sig iallafall.