På samhällets baksida eller framsida, vem bestämmer vad som är rätt?

Hur många av er har någon gång stannat till vid bänken? Där medmänniskan sitter ensam? Mannen eller kvinnan kanske lika gammal som du eller kanske tom yngre? 
 
Av olika anledningar har jag den senaste tiden haft både nöjet och möjlighet att få tillbringa tid med männsikor som enligt gemene man befinner sig på samhällets botten. Ja, jag har skrivit om det förut men inget har sen sist blivit bättre, snarare tvärtom... En del av dem har tak över huvudet tex på härbärgen, andra sover ute. 
 
Hösten är här, varma dagar men kalla nätter. 
 
I Sveriges tredje största stad, Malmö i mitt Malmö finns dessa männsiskor mitt bland flanörer på gator och torg.
I myndigheters goda minne låter man vissa gå under medans man står och tittar på. 
 
För några dagar sen mötte jag en man, tre år äldre än mig själv, alltså inte ens 50 fyllda. Ett hårt liv på bänken gör att skulle jag gissa hans ålder skulle jag nog gissa på 65....Jag vet inte så mycket om hans bakgrund eller anledningen till varför hans nuvarande bostad är en bänk någonstans i Malmö. Men det spelar mindre roll varför han hamnat där. Det som hände igår är det som upprör mer. Vårt land är ett rikt land, vi har möjligheter att ta hand om alla om vi bara vill. 
 
Jag fick sent igår kväll ett upprört meddelande som sa att nu måste vi göra nåt, mannen på bänken låg i sin avföring och frös mycket medans graderna sjönk denna sena höstkväll i slutet på september 2015.
Jag ringde sociala jouren i Malmö. En kvinna svarade efter någon minut. Hon kunde inget göra utan gav mig rådet att ringa polisen. Jag gjorde så och efter ca tio minuters väntetid fick jag prata med ledningscentralen i Malmö. 
Mörkrädd över svaret när jag förklarade mitt ärende och vad kvinnan på sociala jouren sagt kunde jag bara konstatera att mer kan jag inte göra, just då och där. Polismannen sa, varför sa sociala jouren så? Vi är ingen sjukvårdspersonal hur ska vi kunna veta var vi ska köra mannen? Då svarade jag, jag gör bara vad sociala jouren sa jag skulle göra...Efter nån minut svarade polismannen, ja vi lägger ett ärende och åker dit och tittar till honom när vi har tid...Till saken hör att polisen mycket väl känner till denna man. 
 
Idag har jag fått veta av andra som pratat med mannen på bänken, att jo polisen hade kommit inatt...och kört honom till en annan sovplats ute under bar himmel....När jag sen efter ytterligare några timmar gick förbi bänken var den tom. Kan inte låta bli att undra vart mannen på bänken nu blivit körd, vilken bänk blir hans för natten? 
 
Detta idag 2015 i Sverige
 
 
I kväll har jag personligen fått höra orden om mig själv, ja hon är som hon är.... Och detta i negativ klang....Ja jag är som jag är, medmänniska och det är jag baske mig stolt över.....
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är viktigt att besvärliga/empatiska människor fortsätter att vara medmänniskor varhelst och när de orkar.
Oavsett om det är i mötet med avtrubbade myndighetspersoner eller om det gäller att se den lilla smutsiga/gapiga/påtända människan. Senast igår kväll fick jag ett "kör försiktigt" av byns lindrigt nyktre alkis som stod och snurrade mitt i gatan.
Du är fantastisk!

2015-09-30 @ 21:22:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0