Undrar om man får svära på bloggen....Undrar om man kan skriva vad som helst, antagligen inte eftersom barnen läser....men jag skulle vilja svära högt, lägga mig i en snödriva osv osv......Det börjar bubbla igen, tårarna rinner och jag orkar inte hantera alla problem jag borde. Kommer det sen någon och säger ett fel ord då är det bara färdigt igen. Sover illa, ja listan kan bli lång! Vad hände igår då?? ja, ett fel ord från någon som borde veta bättre, ta mig från punkt A till punkt B var ett helt företag, problem som måste lösas osv...Kan någon förstå att när man varit så sjuk som jag faktiskt har varit och kanske är....så kan man inte trycka på en knapp och bara tro att allt är bra igen. Under den tid som jag levt i min bubbla läggs ju allt på hög och en dag inser man att man måste ta tag i den där högen, man närmar sig ett steg i taget sakta men ändå framåt men det GÅR inte att skynda på. Min hög håller på att växa mig över huvudet.....

Morgonen började som en juldagsmorgon ska och har gjort för mig allt sedan jag var liten. Min teori visades sig dessutom vara sann dåjag pratade med syster i telefonen. Ni förstår att seden är att jag ska läsa Lilla Fridolfs julalbum på juldagsmorgonen. Varför? Jo givetvis fick jag den alltid som liten i julklapp, vilket syster också intygade, därav denna kanske lite konstiga tradition :) Efter fridolf stundar gröten för den orkar man ju inte på julafton.... Och vad ligger nu det svåra i? Ja, människan kanske är gjord för att aldrig vara nöjd vad vet jag, Men alla känslor jag har i kroppen bara säger att jag vill inte vara så ensam som jag är vissa stunder. Jag behöver ha min man som tar hand om mig det bara är så....men ingen av oss vet ju kanske hur det ska gå till, och jag kan tycka illa om mig själv för att det är på det viset.

Så har vi då haft julafton ännu en gång. Åren går fort numera. När man var liten tyckte man det var rysligt långt mellan varje julafton men det är ju inte så längre. Äret som snart är till ända har innehållit så mycket positivt att jag äntligen kan säga att det här var ett bättre år! Och det är länge sen jag kunde det. I morse fick jag börja öppna paket eftersom min man jobbar idag så han har inte kunnat vara med oss idag. Och det var ingen klapp vilken som helst....jag kan undra om jag verkligen är värd så fin omtanke. Min söta Elin son varje år har sån ångest över att köpa klappar gav mig jättefina smycken och sonen utökade sin mors jultomte-samling. Jag är oerhört glad över alla presenter även det lilla sms som kom från egypten i morse.... Även om jag nu är mycket trött så har vi haft en bra vecka där vi har pysslat och bakat även om den igår kunde slutat med förskräckelse då granen välte när jag skulle vattna den, men den kom upp och ja den står där lika fin ändå.... Mycket har hänt den sista tiden som jagkunnat blogga om så det kommer väl flera inlägg vad tiden lider...

Undras om barnen börjar tycka om mina jultraditioner igen? Igår bakade sonen lussekatter och idag när jag bakade lussekatter ringde dottern och hon ville baka pepparkakor idag efter skolan....:) Härligt är det och jag funderar på varför jag lagt så mycket tid på att fundera på om jag skulle göra pepparkaksdeg eller inte....KLART! annars är det inte jul ju!

Jag ska plocka fram värmlänningen i mig och leta mig tillbaka till mottot: allt ordner sä....för det gör ju det. Alltid på något sätt även om man ibland har svårt att se att det skulle det....

Har haft två lediga dagar nu så i morgon börjar min arbetsvecka igen, skönt men det innebär också att jag inte träffar min man vilket är hemskt. För ett år sen trodde jag inte han fanns och att jag skulle längta efter någon så mycket igen.... önskar vi hade levt under samma tak, för jag känner mig så ensam utan min Mats...men det kommer kanske det också någon gång.

Trött på mycket så kanske blir det ett inlägg med lite varning.... veckan har inneburit stora problem vilka jag i och för sig löste och vet det blir bättre men ibland hjälper det inte så mycket när man vill så mycket...Min söta och alldeles underbara Elin fyller år i morgon och jag hade önskat jag kunnat ge henne hela världen för det är hon värd. Jag vet också att jag gör så gott jag kan för tillfället men det är inte heller mycket till tröst. Jag hade önskat att man kunde göra alla dåliga val man gjort tidigare ogjorda och få göra om allt rätt! Nu tycker jag faktiskt att det är min tur att ha det bäst utan bekymmer....

Ja, det får väl vara lite varningar för det här inlägget! men jag mår inte bra nu...ett eller några steg tillbaka igen! En lång sjukskrivning medför en massa problem som ska lösas och det orkar jag inte, vad händer då? Jo, man blundar och tror det ska lösa sig av sig självt...vad jag kan bli arg på mig själv! nu sitter jag här med mina tårar och måste slå knut på mig själv för att be om hjälp, och det är inget lite jag måste ha hjälp med heller!

Jag måste leta lite kraft för att klara detta också och försöka njuta lite av andra advent.....

Men ja, jag känner mig värdelös! Så är det bara. Och det är inte bara mitt problem som gör det utan något som hände igår....Jag vet minsann inte hur jag ska tackla det heller.....