Måndag igen, ledig sådan med en del uppdrag. Många funderingar kring mycket, en tänkardag alltså. Ibland när jag möter andra människor kan jag så väl känna igen mig själv i dem som jag kanske var förr i tiden, ja jag är såpass gammal så jag kan säga förr i tiden :) Frågan är, hur ska man övertyga dem och leda dem i rätt väg? Ibland måste man vänta och stå och se på men jösses vad det kan vara frustrerande!

Dagens rubrik då? ja vad ska jag säga? Man känner många, man vet vilka många är, man har många vänner, men kanske inte så många som man kan räkna till sina bästa vänner. Ni vet såna som vet vad man tänker, hur man mår och vad man behöver. Under årens lopp, jaja återigen konstaterar vi att jag har några år i kappsäcken, har kanske vänner kommit och gått. Vissa har jag hittat tillbaka till genom facebook faktiskt som jag igen kan kalla mina vänner, särskilt ni från mina barndomsår på Gruvlyckan! Under åren får man också nya som står en varmt om hjärtat och vissa har jag kommit att se som hjälpande vänner som med kloka ord styr mig i rätt riktning, kanske utan att de vet om det :)

Men sen har vi då de där fåtala bästa vännerna. De jag skulle göra allt för om det behövdes. En av dem var en gång min chef, och även om vi kanske inte pratar på en vecka eller två så vet jag att hon skulle knyta en knut på sig själv om hon behövde om jag sökte hennes hjälp. Vad är nu problemet? Jo jag känner liksom att en annan av dem är på väg bort, det gör mig ledsen och förtvivlad men får väl konstatera att så ska det kanske vara. Så för att lätta mitt eget hjärta kommer jag nu säga exakt vad jag tycker! Det var en idag som sa till mig: Har du inte kommit i det skedet än där du kan vara egoistisk? Svarade: nej, jag har svårt att se mig själv som egoistisk men jädrar anåda! Nu ska jag vara det!

Okej, det är en sån dag idag men inte ska jag gnälla över det! Läste i en fin blogg om varför vi tyckte om att läsa hur andra har det en helt vanlig svensson dag...det är kanske just där man finner kraften när man ser att alla minsann inte har det så mycket bättre än en annan? Man kan lätt tro att andra har guldkant alltid, eller hur?

Barnen har sommarlov! Minns du dina egna sommarlov? Jo, ett och annat minns jag med! Promenaderna med mamma över Gräsdalen i Karlstad som idag är köpcentrum.....4h-gården intill som luktade av koskit....myggen ute hos mormor på Råtorp, pappa som packade bilen när vi skulle till Skåne på semester, ja ni ser när vi börjar gräva kommer minnena fram. Minnen som format mig och minnen som gjort att även jag utvecklats! Ja, jag är glad för vad jag har och för vad jag gjort i mitt liv. Fortsättningen kommer bli än bättre! Bara jag packar undan såna här dagar som idag illa kvickt!

Måndag och det känns i kroppen! I lördags var vi på bröllop, ett mycket fint sådant! Min systerdotter blev fru Christensson. I en alldeles bedårande vacker klänning :) Som alla har slitit för att detta bröllop ska bli så bra som det blev. På vägen dit regnade det, ja inte bara regnade det fullkomligt öste ner! Men ju närmare vi kom desto mer skingrades molnen. Bröllopsfesten hölls på Sireköpinge Säteri. Familj, släkt och vänner visade paret sin uppskattning! Brudens mor alltså min kära syster höll ett fantastiskt fint tal, så försökte även jag och jo det blev bra :) Igår gick dagen åt att vila för inte orkar man att komma i sång klockan tre på natten längre! Mentalt försökte jag förbereda mig för denna dagen då jag var kallad till en intervju inför en utbildning som jag sökt. Ja, så här efteråt känns det sådär, men det gjorde det efter första gallringen också, så det kommer att hålla hela vägen! Vad vi nu skulle träna på om vi kommer in var fingersättningen för man ska ju titta på skärmen och inte på tangenterna och hur lätt är det? Lite annat ska jag också förbereda för jag kommer att komma in :)