Ryggsäcken fylls ständigt på, och innehället bär man med sig vare sig man vill eller inte. Jag har i min ryggsäck människor som lurat mig ekonomiskt, misshandlat mig psykiskt och fysiskt, och på en rad andra sätt. Lösa problem har alltid varit mitt mellannamn, och nu är jag så gammal att jag ska ha det bra. Då kan en sån liten sak som tex bilen går sönder vara ganska stor, när jag dessutom ska förväntas vara en del i kedjan när vi ska låna bil, som dessutom kanske stannar under färd för det är nåt fel?? Jag har suttit i kalla trasiga bilar vad jag ska, jag har fått höra hårda ord genom åren för att bilar har gått sönder, då tar jag hellre tåget för att slippa tråkigheter. Konstigt??

 

Jag vet det är enkelt att bara köpa saker, men nu är det inget alternativ, men jag har mitt månadskort! Hurra för kommunikativa medel!

 

Jag fick dessutom höra idag, Har du lagt ut?? NEJ! Jag gick igenom en gastric bypass, gick ner 40 kg och har nu en vikt jag trivs med! Ja nåt kg har jag nog gått upp men jag trivs!

 

Gå inte på mig, jag biter tillbaka som sagt!

 

I övrigt en relativt bra dag.

 

Ordet hänsyn är väl nåt de flesta av oss fick med oss med modermjölken, eller? I samhället i stort saknar jag ofta hänsynen! Hur lätt sårar man inte en medmänniska med fel ord? Ja, man ska säga vad man tycker men ofta så kanske det sårar mer än hjälper? Vi gör väl alla fel ibland och kråkor kan hoppa ur munnen men utstuderad elakhet är bland det värsta jag vet! Men jag har varit med länge och varit med om mycket så ingen ska kanske försöka sätta sig på mig...för jag biter tillbaka. Jag låter ingen sätta sig på mig, men tyvärr kommer sårande människor emellan ibland när jag öppnar skyddsrocken.

 

Men jag vet vad jag kan och vad jag är bäst på och så småningom lär det märkas utåt! Planer finns på olika håll och jag är stolt över vad jag åstadkommer!

Jag ska måla hela världen lilla mamma....Minns ni  schlagern från 70-talet? Lyssnade nyss på den. Jag brukade sjunga den som liten flicka till min älskade mamma...

 

Jag avslutade nyss en skrivarcirkel. En liten spontan anmälan i slutet av augusti som visade sig vara ett lyckokast! Den sista gången skulle vi skriva första kapitket på den där boken vi alltid velat skriva. Är det konstigt att det blev att kapitel på mina memoarer?? Vi bär med oss så mycket som vi kanske inte har bearbetat och som måste ut i ljuset. Medans jag skrev blev jag mer och mer förvånad över hur en del saker blev så klara för mig...En mycket märklig upplevelse! Men det får nog bli mitt projekt med memoarerna. En gång i framtiden kanske det kommer efterlevande som undrar varför de är som de är och vad de fått med sig av oss.

 

Min mamma betydde så mycket för mig och gör fortfarande, i texten till den gamla schlagern finns strofen, om det regnar och är grått det gör detsamma du ska ändå solsken i ditt fönster ha, jag hoppas hon har solsken i sitt fönster där i sin himmel och tittar ner över oss med välbehag!

 

 

Det var länge sen en måndag var helt ledig! Tre dagar, börjar nästan dra i musklerna :) Nåja, mina vänner säger nu att det behöver du! Man kan inte alltid vara på topp, utan att få det där lilla extra till sig.

 

Igår var det min storasysters födelsedag, tyvärr bor hon i en annan del av landet men via telefon umgicks vi en liten stund. Familjen är bland det viktigaste som finns, det är syskon och föräldrar som känner dig bäst. De bär med sig samma bild av dig och din historia som du själv gör. De förstår varför du tänker som du gör.

 

Min äldsta storasyster och jag är i samma bransch. När hon igår frågade hur det var på nya jobbet kom vi att prata om hur jag jobbar och varför. Det där med att ta ansvar, kanske ta det där lilla extra som inte alla gör på en arbetsplats. Min syster gör precis likadant....för det är såna vi är och det var det vår mor och far gav oss att förvalta vidare.

 

En av mina döttrar ringde sent igår kväll. Hon chansade att jag inte sov, men mamma hade du sovit hade du velat veta ändå! Ja, det hade jag! Som mamma vill man kanske ha första tjing på nyheter och det visste min tös <3

 

Det kommer en dag då familjen splittras och tro mig då är det försent. Det går inte en dag som jag inte saknar min mamma som lämnade oss i maj 1988.

 

 

 

 

Jag började en skrivarkurs för ett tag sen. Nu kämpar jag att hålla kvar det som kommit ut och fram :) Det är en fantastisk upplevelse när man märker hur mycket som finns inom en. En gång fick vi en kryddburk, skriv nåt om den! Och ja tro det eller ej det kom fram de mest otroliga historier om denna burk!

Det lästa ordet är minst lika viktigt som att få skriva ner dem. En del av oss mår bättre när man får ut oss det vi bär på, andra kan ha svårt att den vägen få ut det men man ska försöka!

 

Sommaren har övergått till höst om än en ganska varm höst. Jag har bytt arbetsplats och ja jag blir nog kvar på den nya! Fick en resväg på köpet, men det är bara bra för där har jag tid att ägna åt mina ord och tankar.

 

Vad är egentligen viktigt i livet? För mig är det familjen, vännerna och det där lilla extra ni vet. Som den lilla kramen jag fick på min facebook sida...ja det var ju en vän som faktiskt tänkte på mig just då. Det där lilla kan betyda att man orkar lite till...Det finns väl ingen av oss som har det problem fritt men ibland bubblar det över och då är vännerna det bästa man kan ha! Men det gäller också att man delar med sig av de små glädjeämnen som kommer om det så bara är att solen skiner, för ingen vill väl ge sina vänner för mycket dålig energi?

 

Jag är en stark människa inte bara fysiskt utan tro det eller ej även psykiskt! Det finns ingen som kan sätta sig på mig någon längre stund....min livserfarenhet har gett mig många bra egenskaper även om stunderna har varit svåra. Ibland kan jag tacka i tysthet allt det svåra jag varit med om för det har även gett mig vänner för livet, vänner som vet hur det känns när någon försöker trycka ner en på olika sätt. Jag har en innersta krets av goda vänner som precis som familjen betyder allt för mig och som jag gör allt för alltid!