2015 - 30 år av medberoende
God fortsättning mina vänner!
Jag är som ni vet en tänkare även om min vän säger tänk inte så mycket, jag tränar på det men det är svårt. 2015 är i sin linda, endast fyra dagar ung. Som vanligt rinner dagarna förbi så plötsligt kommer vi att vara i december igen. Men dessa sista dagarna har varit lite av en pånyttfödelse kan man säga.
För några veckor sen så sa en vän som känner mig ganska väl så här till mig: Anneli, skala av det som inte är viktigt, ta reda på vad i din barndom som inte helade dig. Tro mig det kommer jag att göra. Och min blogg kommer innehålla allt, en del kanske ni inte vill läsa men det bryr jag mig mindre om faktiskt för efter 46 år så ska det ut!
Kanske någon under processen kommer att känna sig uthängd men det är inte min mening, men som några nya bekanta eller snarare vänner är så kommer jag att vara brutalt ärlig för att visa min syn på saken.
Sen jag för några månader sen tog steget in via facebook i grupper där medlemmar är beroende av något, eller har varit, anhöriga till dessa så har jag börjat fundera. Nu kommer det kanske låta som jag levt med många partners men så är inte fallet det vet de flesta av er. Men flera av "mina" män har varit beroende av något. Och nu måste jag be er att vidga era vyer en aning. Att vara beroende handlar inte bara om alkohol och droger. Spel, sex, choklad osv osv. Vad är du beroende av? Jag är beroende av att någon behöver mig.
Den senaste tiden har jag sagt att de senaste 30 åren har jag varit medberoende i någon form. Ungefär vid den tiden slog sjukdom alkoholism till hos en av mina närastående. Men idag slog tanken mig att det skedde långt tidigare! Redan som liten då jag såg vad jag trodde då var högst normalt när föräldrar en lördagkväll "slappnade" av med en grogg eller flera. Där mina vänner kommer min resa att börja.
Fredag 2 januari 2015
Sin identitet finner man först när man ägnar sig åt en skapande verksamhet sprungen ur ens inre.
Dessa ord fann jag i en blogg. De får vara mina ledord när jag nu liksom er andra har tagit steget in i ett nytt år.
Har man inte hittat sin identitet när man är 46? Kanske har man hittat någon slags identitet under åren men man förändras också och kanske tappar den på vägen?
Jag läser många bloggar, en del skrattar jag åt och lämnar åt sitt öde. Resten fastnar och bidrar till mitt eget tillfrisknande.
Vad är då skapande verksamhet för mig? Skriva, läsa, handarbeta är det som först ploppar upp.
Innan 2014 tog slut började jag fundera på vad jag skulle skala bort för att få mer tid för att läka mig själv. Ja, jag är kanske nu inte sjuk på det sättet även om hälsan falerat den senaste tiden.
Men jag ska ägna mig åt dessa saker istället för att jaga pengar och annat som man alltid tror bidrar till lycka.
Jag vet vad jag vill och mot det målet ska jag sträva. Finner ingen oro att mista någon på vägen, för de jag har med mig idag de viker inte från mig det vet jag.
Läste någonstans i morse att en kvinna i sex år hade gjort en tacksamhetslista var dag. Imponerande!
Detta är jag tacksam över:
- Mina barn och mitt barnbarn
- Kärleken i mitt liv
- Mina vänner
- Vaknade i morse utan att ha ont