Årets sista dag är nu här och för många är det dags för ett avslut. Dagens inlägg hade jag nog tänkt styra till tacksamhetens hörna. Ett år har gått, ett händelsrikt år! I februari blev jag en Frida! Att kunna arbeta för utsatta kvinnor är nog bland det viktigaste jag någonsin gjort, och för detta tackar jag faktiskt honom som gjorde att jag fick erfarenhet av sånt. Låter det knepigt? Nja, det tycker jag med, men jag vet inte om jag tagit den där första kontakten utan att förstå vilken skillnad man kan göra. I Frida har jag dessutom hittat många fina vänner som förstår.

 

Under året som gått har jag också bytt arbetsplats. Och nej jag kommer inte tillbaka till det gamla. Christiansro i Kristianstad har gett mig ny arbetsglädje, tänk att få känna från första stund att här gör jag nytta!  Jag är anställd av ett företag som vill ha mig och dessutom ser mina kunskaper och kvalitéer. Jag har fått fina arbetskamrater, ja det hade jag nu på det gamla också och kontakten med er släpper jag inte. På Christiansro finns Anna....och Carin. Emmorna och Cornelia, alla leds vi av Eva, en mycket duktig sjuksköterska.

 

Familjen har utökats med en svärson....fin kille! Och min svärdotter, mm jag gillar henne! Mina barn har haft det jobbigt i perioder men tillsammans har vi ställt upp för varandra.

 

Mina vänner, ja det finns  många som borde nämnas här, Ingrid, familjen Palm, Björn ja som sagt många borde nämnas men så mycket tid har jag nu inte.  Men jag finns här för er alla precis som ni finns för mig <3

 

Mina facebook vänner, där har jag många som omedvetet lyser upp min vardag bla mina vänner från barndomen, jag blir alldeles lyrisk när jag inser att de faktiskt känner mig väl, de förstår ens bakgrund, vi har växt upp på samma område :).

 

Så nu avslutar jag med att önska er alla ett gott avslut!

 

 

 

En sammanfattning av året får kanske vänta tills i morgon. Nästa år i augusti fyller jag 45, jag har varit med om mycket men säkert inte allt. För drygt en vecka sen trodde jag att jag skulle förlora nåt av det käraste jag har. Maktlösheten att inte veta eller förstå vad man ska göra, den är stor. Än en gång ska jag vara den starka, den som vet bäst och den som fixar. Jag gör den gärna för de käraste jag har men sen finns det mycket som lägger sig inom mig och det får en del av mina närmaste vänner ta. Jag gråter när jag tror ingen ser, jag sover när jag kan, stjäler några minuter framför tvn.

Ingen sa att det skulle vara enkelt men inte heller var det någon som sa att det skulle vara så svårt?

 

En varm tanke till Ingrid, Lotta och alla er andra som får stå ut med mina tankar nu.

 

I morgon kommer årsredovisningen :) Och kanske en och annan hemlis inför nya året :)

kan skada mer än man tror. Jag vet att det inte alltid är så lätt att veta hur man ska förmedla sitt budskap så någon annan ska förstå, men jag tror kanske att det måste finnas sätt som inte sårar lika mycket som andra.

 

Vissa förstår vad jag menar mer än andra precis som vanligt. Men just nu går jag igenom nåt jag aldrig trodde jag skulle. Men övre makter har provat mig många gånger denna höst, varför kan man undra? jag har väl visat att jag fixar det mesta? Visst, man går stärkt ut jag vet, men någon gång måste det vara nog! Vi befinner oss nära botten men därifrån är vägen bara rakt upp!

 

Orken sinar....men kära vänner håller mig uppe! Och envis är jag då jag är född värmlänning som dessutom älskar pepparkakor....

 

Man ska kanske inte gnälla, det finns många som har det värre, det vet jag men man är sin egen skit närmast inte sant? Men snart, mycket snart kommer jag med glada nyheter, jag bara väntar på signalen <3

Vad har ni skrivit på önskelistan i år? Själv har jag skrivit saker jag vill ha, en del bara för att jag vill och en del för att jag behöver dem. Men så här sista timmen innan julafton 2012 måste jag ändå önska min familj lugn och ro! De sista dagarna har varit turbulenta och även om jag kommer ur en stark kvinnosläkt så tryter orken emellanåt. Men då finns ni där den där min innersta krets och trots julstress så lyfter ni mig och håller mig stadigt med era ord och tankar. Det är vad jag kallar riktiga vänner det! Utan er vore jag icke!

 

Snart går vi mot ett nytt år. Låt oss smaka på det lite, 2013...låt oss hoppas på kärlek och värme, inga bekymmer och att vi alla får ha hälsan. Men kanske framförallt hoppas jag att mina barn får ha det bra! Ja jag vet jag är en hönsmamma men en av dem sa idag att det är bra mamma att du är det! jag kommer alltid att vara det så lika bra ni lever med det :)

 

Så ta vara på juldagarna och var med familjen för utan den är vi inget heller!

 

God jul!

Julen närmar sig med stormsteg! Men för första gången på evigheter känner jag ingen stress. Kanske beror det på att vi inte ska ha julen hemma eller så finns det andra förklaringar. Anna sa till mig för ett tag sen att vi kan väl ha en bara vara jul. vad menade min älskade unge? Jo jag har en benägenhet att låta stressen ta över och så glömmer man njuta...Hon är så klok!

 

Den senaste tiden har jag funderat över mycket och många. Igår höll allt på att falla ihop för mig som ett korthus, men tack vare vänner med handlingskraft är vi med på banan. Livet kan förändras bara på några sekunder, låt oss ta vara på livet och varandra.