Sen kväll och endast jag är vaken. Ja för er som brukar följa den fina blogg ni kommer kanske att märka att jag skriver även på en annan blogg from med nu. Den kommer jag att använda i "debattsyfte" Haha nu vet jag det är en del som tänker, vad har hon nu fått för idé?? För en tid sen kom den kanske lite galna idén att jag kanske skulle försöka få en bloggplats på en tidning, jag skrev en del texter som jag fått lästa av vänner och som tycker att dessa var så bra, men tidningen nappade nu inte. Deras förlust :) Så nu vill jag ha ut dem på annat sätt och valde nu att lägga dem på en annan blogg bara för att ni ska kunna välja om ni vill läsa mina kanske politiska tankar också. Ja vi får se vart det landar. Just nu finns inte så mycket ork som bekant.

 

Idag tog jag mig i alla fall till jobbet för ett möte. Hemvägen till stationen gick i mycket sakta mak men i sällskap av goda kollegor. När nu min nya läkare? valt att behandla min anemi med tabletter så tar det en lång och oerhört seg tid! Och i detta läget orkar jag inte tjata så jag gör som han säger....

 

Ute är det mörkt och det står 14 grader på temperaturen :)

Rubriken skulle kunna vara såna där moderna hashtags, eller hur det nu stavas. Ett nytt ord i svenskan, eller nej inte i svenskan finns ju inget svenskt i det ordet.

Har hamnat i en järnenemi igen, tredje gången på fyra år tror jag. En mycket god vän sa till mig igår: men Anneli du känner ju igen tecknen innan det dipar så mycket! Ja, så klart gör jag ju det, ibland har man inte tid. Men nu får jag igen allt jag borde från alla som jag jagar när de inte hinner andas.

 

Sjukskriven ja, jobbiga dagar ja men jag vilar och gör det jag orkar när jag orkar det får alla acceptera.....Alla har sitt och jag mitt men denna veckan vill jag egentligen bara säga blä! men jag vet jag kan inte påverka allt o alla, ibland får man acceptera att det är för sent.

 

Idag har det varit ett jobbigt jubileum. Min älskade lilla mamma har idag varit borta i 25 långa tomma år. Än idag kan jag höra hennes röst. Och jag vet att hon idag varit med mig på promenaden genom stan, jag köpte blommor på torget och letade mig fram till en vacker minneslund mitt i stan. Ja jag vet hon inte är begravd där men hon var med och jag fick lämna blommor där jag nu hade möjlighet.

 

Värmen var påtaglig, sommaren är kommen :) Att sen behöva leta svart klänning inför kommande mindre roliga tillställningar var lite konstigt.

 

Värdefull....Du vet väl om att du är värdefull? Det är en fin psalm alla borde tänka på emellanåt. jag accepterar mitt öde men jag ska inte behöva ta vad som helst för det. Jag är som sagt sjukskriven och den som vill kan gärna byta och ta mitt HB på 91 så får man se hur kul det är.

 

jag fick ett ärendenummer på Skånetrafiken idag, det ska bli spännande att se vad som blir av detta. Bara för att ett bolag förlorat kollektivtrafiken i Malmö behöver man inte köra på folk och dessutom vara otrevliga.....

 

 

 

 

 

 

 

Ibland tappar man fotfästet för en stund, kanske handlar det bara om minuter. Man drömmer sig bort. Mot det som komma skall eller mot det som har varit. Man kanske tappar tron på sig själv en dag eller två. Den starkaste kanske känner sig lite svagare. Man förstår inte vad som hände. I alla fall inte första gången. Men andra och tredje och fjärde gången då vet man att det är över om några dagar. Det gäller bara att hänga med, att rida med, att låta alla måsten ligga åt sidan. Det finns andra som kan göra dem, och har man inte andra att tillgå så får man helt enkelt göra det när man orkar. Jag får alltid dåligt samvete för mina arbetskamrater, ja nu händer inte detta så ofta men en eller två gånger per år kanske. Jag försöker tänka bort det dåliga samvetet, jag liksom alla andra får vara sjuka från jobbet. Kanske hör det ihop med det där att ha en sjukdom som inte syns. Och som alla inte förstår men googla på utbrändhet, depression så får ni se. Nej jag är inte utbränd, men har man en gång varit det så får man små såna där vad heter det?, ja jag minns inte ordet men se det som tillbakagångar så vet ni vad jag menar. Jag erkänner det men jag brukar inte skylta med det i alla fall inte i inledningsskedet för då kan man banne mig inte ens prata om det utan att gråta. Jag önskar att jag någon gång kan säga stopp lite innan tillbakagången är ett faktum, Jaja, jag lär väl mig det också!

 

Har många fina uppslag till blogginlägg sparade i min telefon men inget av dessa passade idag. En ledig dag som jag igår försökte planera men jag kom inte fram till nåt bestämt och det var nog tur det.

 

Att datorn av olika anledningar är mitt arbetsredskap denna helg gör inget, jag har en sån där dag.

Många kanske inte vet eller förstår men ibland kommer det där dagarna som är sviter efter den gången när jag gick in i väggen. Och när de kommer är det bara att hänga med, inte tvinga fram nåt för då skulle nog bakslaget bli än värre. Så att dammråttorna dansar rundor får mannen leva med när han snart kommer från jobbet.

 

Istället för att jaga råttor har jag ägnat mig ett spännande projekt, men inget jag vill offentligöra ännu.

 

Jag ska nu lägga upp benhögen en stund och glo tv!

För att jag ska kunna komma ihåg alla ord och fina uppslag till min fina blogg använder jag mig av anteckningsmöjligheten i mobilen. Där är ganska fullt nu så det är väl dags att skriva lite kanske.

 

Dagens rubrik var precis vad jag upplevde en morgon när jag skulle gå ner till Hyllie för att ta tåget norrut. En tjock dimma över Malmös nya stadsdel. Jag såg knappa metern framför mig, lite läskigt men samtidigt spännande. Ja, jag vet det låter konstigt men dimman är kanske en slags vägledning, hittar du i dimman hittar du också vägen du ska gå i livet. Ibland händer det saker man långt långt senare förstår varför just den prövningen kom. Idag har varit en sån dag, men min erfarenhet i min egen dimma gjorde att jag kunde behålla mitt lugn och finnas för den som istället behövde det.

 

En annan morgon på väg mot Hyllievång som det faktiskt heter så gick jag och luktade. Inte på blommorna för de hade ännu inte kommit utan på havslukten. Bara någon kilometer ifrån mig var Sveriges tredje största stads centrum men lukten av hav och tång tog överhanden över billjud och allt annat som hör en storstad till.

 

Samma eftermiddag konstaterade min dotter att det var ganska varmt ute, -Mamma, snart kommer allt det där vi inte tycker om....myggor och getingar.

 

Välkommen sommaren!