Igår var igår, lite småtungt, men nu känner jag lite glädje över att det snart är över och jag slipper en energitjuv iaf. Jag har i veckan försökt vara snäll men blir kallad terrorist tillbaka, ja vad ska man säga? Som min vän brukar säga kanske, skaffa dig ett liv! 

Rensade bort gamla bilder också, bra terapi inför framtiden. 

Varför vill en del såra andra mer? En fråga väl att fundera på men inget svar kommer vi att få. Att möta detta måste man själv bli hård och obeveklig.... 

Var rädda om er och varandra! 

Hade huvudet fullt men ändå så satt jag och funderade över vad dagens ämne skulle vara... Plötsligt när jag loggar in på blogg.se så får jag för mig att titta på vad som ligger i utkast. Hittar några rader som jag skrev för fyra år sen men de är fortfarande lika sanna....Fast den där vårdagen bör nu vara nio år sen....Och det bästa är att du fortfarande finns där! Och dessutom inte så långt borta längre.

 

 

Idag fyller en av de bästa år! Vi firar den som man bör, på jobbet....haha! Nåja hon ska nog få se så småningom......:-) 

Söndag idag, helgen har varit bra! Ledig och hemma nästa hela helgen, vilket är bra gjort för att vara mig. Jaha och varför då då? Nja, jag har något inte varit hemma så mycket sen jag flyttade hit. Jag har farit och flängt, ofta för någon annans skull. Men möten med människor är kul så jag gör det gärna! Tankarna går på högspinn just nu, men inget negativt. Snarare tvärtom, denna veckan har jag fått ett lugn som nästan inte går att beskriva. Ja visst har det funnits små korta oros stunder men inte många eller långa. Kan tyckas som inget för en del men för mig som de senaste åren levt med ständig oro är känslan obeskrivlig, ja nästan så jag gråter när jag tänker på den....Att för första gången på kanske 15 år plötsligt få tänka och säga och DESSUTOM veta att det är sant, att det blir bra, den känslan är obeskrivlig.

 

Igår morse funderade jag på vad jag skulle hitta på, kom på jag gör ingenting. Den tanken varade typ fyra minuter. Sen var jag på väg till Älmhult och Ikea. För när Fru Sundgren kallar ja då kommer man :-) Härliga timmar!

Idag har jag gjort sånt där som man måste få undan, vilket är skönt. Vikt tvätt, skrivit protokoll och bakat bullar :-) Länge sen sist, men så gott. Fick order att inte provsmaka alla :) så 40 stycken åkte in i frysen i väntan på bättre tider!

I morgon är det ny vecka och jobbet väntar. Blir en bra vecka!

 

Hitta rätt, ja i livet. På arbetet, bostaden men kanske framför allt livskamrat. Under de senaste två veckorna har jag jobbat nära en vän som är gift med en man och i mina ögon är de liksom det där alla vill ha. Omtänksamma, varma osv. Kanske är jag känslig men jag måste undra, men inte bara för egen del. Är det så där rosenrött så man bara vet när man hittat rätt? Men om man nu tror att man hittat rätt men det visar sig vara jäkligt fel?

 

Sen jag gick på semester har jag funderat på om det var dags att söka sig vidare. Men idag var det riktigt skönt att komma tillbaka, där fanns de boende som blev glada att se mig som visste att nu är Anneli tillbaka. Kändes skönt i själen, de är trygga med mig.

 

Trygghet är för mig bland det viktigaste som finns, Kanske inte så konstigt med tanke på min bakgrund. Med tanke på mitt äktenskap som om en månad är en skilsmässa så kan jag konstatera att jag var aldrig trygg....I situationen, i hemmet ofta ensam. Jag gråter inom mig, kanske för att jag trodde för mycket men också för nästa möjliga partner om det dyker upp en sån får kanske ett jättejobb med att ge mig trygghet och det pga att andra inte gjort sitt jobb.

 

Hur vet man att man kan lita på någon? Idag har jag en handfull som jag vet jag kan lita på till 100 %. Hur vet jag det? Jo där finns vännen som plötsligt bara fanns där när jag inte ville längre, hon visste....fast hon var minst tre mil bort så visste hon att hon måste få tag på mig. Där finns paret som ser orättvisorna omkring mig och som inte vill delta i dem. Där finns vännen sen 10 år tillbaka som vet allt om mig och lite till. Där finns några till men jag bara vet.

Dessa gör jag vad som helst för, och idag kom det till mig i en fråga, vart fanns dina "fina" vänner då? Att skriva fina med situationstecken är för mig detsamma som att nedvärdera mina älskade vänner som lika gärna kan kalla sig min familj. Svaret på denna fråga lät inte vänta på sig...

En mycket god vän sen många år tillbaka sa till mig igår, jag har märkt en sak på dig. Jaså? Jo du har fått mer skinn på näsan. Ja inte bokstvligt nu då.

Men så är det, jag är tuffare och starkare. Allt vi är med om blir till erfarenheter som ingen kan ta ifrån oss.

 

Tyvärr har jag också genom åren släppt för många alldeles för nära inpå mig, Men det är över med det också, så länge man inte ger mig nåt tillbaka och respekterar mig som person.

 

Under åren har jag också önskat mycket. Vem minns inte kärleken i skolan? Hur jag önskade han skulle se mig och bli min? Men vem ser en liten förskrämd varelse som mer liknar en mus? Ibland försöker man så mycket så det bara inte går, man försöker för mycket. Men jag tror att det som ska komma kommer till en och skulle det inte göra det så får man jaga lite. Men jag är bäst så det är bara synd för den som inte inser det.

 

Samtidigt tycker jag att man ska inte vänta, var sak har sin tid och plats. Och jag tror jag vet vad som komma skall.....men det får vi se.

 

Kanske detta är ord svåra att förstå men en del av er vet....

ha en bra dag alla!

Jag är som ni vet en tänkare. Men jag tränar på att inte tänka. Att vända varje tanke ut och in är ganska jobbigt. Att behöva fundera på hur det hade kunnat vara istället för att göra det man vill, funerda på olika lösningar ja osv.

Men allt hänger ihop. De senaste veckorna har jag tänkt tillbaka på livet. Varför blev det som det blev? En hel del hänger ihop väldigt långt bak.

 

När jag som sexåring började lekis på den tiden vägde jag 35 kg. En liten knubbis. De påföljande åren i lågstadiet blev jag av en del kallad grisen, jag var ju så tjock. Jag skulle än idag kunna peka ut de av mina kamrater som kallade mig grisen, om jag nu hade velat men det gör ju varken från eller till.

 

Som vuxen följde några bra år. Barnen föddes i rask takt. Men sen....plötsligt drbbades jag av någon sorts tristess och jag skilde mig. Jag mötte en ny man, ganska snart kom jag också i kontakt med psykvården fast det kanske borde vara mannen som blev det istället. En duktig psykolog på kriscentrum sa det hänger ihop....

 

Mannen misshandlade mig fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt och materiellt. Det är nu som jag enligt SD-politikern borde gått, det är ju bara att gå. Förstår inte riktigt hur jag skulle gjort när jag stod där i hallen med hans händer runt min hals.

Med hjälp av kvinnofridsteamet, goda vänner och en stark vilja så kom jag ur och blev frisk. Ja både före och efter har jag känt mig utsatt på något vis. kanske främst ekonomiskt.

 

För idag stannar jag där i min sanna berättelse. Vad vill jag ha sagt? Man leker inte med mig, man utnyttjar inte mig eller någon annan heller för den delen. Man ska inte ta vilken skit som helst.

 

Uppskatta det ni har för man vet inte hur länge....Idag är jag stark, idag mår jag bra. Men respektera mig för den jag är och försök inte lura mig för då har ni mig inte så länge till.

 

Det är en sak som är sann......