Torsdag idag...
och så här på morgonen finns inget av gårdagens rädsla kvar tror jag. Inte vet jag vad det beror på men det känns nästan som jag mår som vanligt idag, så nu gäller det att ta vara på den känslan och vårda den ömt. Faktum är att jag faktiskt inte känner några måsten...underligt efter en sån lång tid av mer jobbiga tankar.
För en stund sen när jag tittade ut genom fönstret såg jag en av mina arbetskamrater på sin raska morgonpromenad, funderar faktiskt på att följa hennes exempel. :) Ja minsann så nu ska jag inte sitta här utan på med paltorna nu....För nu måste man pälsa på sig för det var bara 1,7 grader när jag tittade på temperaturen för en stund sen.
För en stund sen när jag tittade ut genom fönstret såg jag en av mina arbetskamrater på sin raska morgonpromenad, funderar faktiskt på att följa hennes exempel. :) Ja minsann så nu ska jag inte sitta här utan på med paltorna nu....För nu måste man pälsa på sig för det var bara 1,7 grader när jag tittade på temperaturen för en stund sen.
Rädsla...
är ingen trevlig känsla det vet vi ju alla. Jag är rädd för mycket just nu. Rädd att jag inte orkar hålla tempot på jobbet, att jag ska göra fel, att de andra inte ska vara nöjd med mig osv osv....Jag är rädd att filket omkring inte ska orka med att jag mår som jag gör. Ja, nog om det, jag fick frågan om hur det hade varit den där gången för sex år sen när jag var i en liknanade situation, ja en del minns jag men annat inte så när jag av en händelse sprang på min dagbok från den tiden fick jag fatt i den och den kommer snart att bli mitt sällskap i sängen, fast jag vet att det inte är en trevöig läsning. Men det kanske är en bra terapi, vad vet jag.
Jag producerar iallafall...
blogginlägg. Den som allra helst vill ha det är väl Anna, och hon kan inte läsa just nu eftersom någon har gått igenom hennes bagage på vägen mellan kanarieöarna och Egypten och snott datorn....
Idag har jag varit i hässleholm och ja jag är nog nöjd fast jag är jätte orolig och nervös hur det ska gå och komma tillbaka till jobbet.Ska träffa chefen i morgon...Men å andra sidan kan jag inte göra mer än försöka men jag vet att jag har höga krav på mig själv och för mina arbetskamraters skull så måste jag vara på topp men vi får se, jag ska iallafall försöka.
Idag har jag varit i hässleholm och ja jag är nog nöjd fast jag är jätte orolig och nervös hur det ska gå och komma tillbaka till jobbet.Ska träffa chefen i morgon...Men å andra sidan kan jag inte göra mer än försöka men jag vet att jag har höga krav på mig själv och för mina arbetskamraters skull så måste jag vara på topp men vi får se, jag ska iallafall försöka.
Har gått några dagar sen sist...
Har kanske legat lite mening bakom det, men jag kommer inte fram till svaret hur jag än funderar. Jag fick för några dagar sen ett mejl från en av mina absolut närmaste och bästa vänner...som hade en fundering om att han inte riktigt trodde på vad jag skrev i bloggen, ja jag har funderat på vad han menar, jag vet vi kan läsa mellan varandras rader, men jag ser inte vad han ser denna gången, eller jo kanske...
Men iallafall....en blogg för mig borde vara ett ställe där man skriver av sig de innersta tankarna, så handen på mitt hjärta, hur mår jag egentligen?? Det känns som det står och stampar, vissa dagar bättre än andra, men när man vaknar upp en morgon av att tårarna rinner??? Varför?? Man blir fruktansvärt nervös när man tänker på att man måste möta vissa människor, varför? Man blir ledsen och nervös när man tänker på ett arbete som man egentligen älskar, varför?
Men iallafall....en blogg för mig borde vara ett ställe där man skriver av sig de innersta tankarna, så handen på mitt hjärta, hur mår jag egentligen?? Det känns som det står och stampar, vissa dagar bättre än andra, men när man vaknar upp en morgon av att tårarna rinner??? Varför?? Man blir fruktansvärt nervös när man tänker på att man måste möta vissa människor, varför? Man blir ledsen och nervös när man tänker på ett arbete som man egentligen älskar, varför?
Dagens rubrik...??
Lördag morgon och huset sover, nja kanske inte huset men dock familjen, utom jag....Har läst morgontidningen och faktiskt lite i en veckotidning, vilket bara är ett sundhetstecken. Ja, jag orkar ännu inte läsa lika mycket som vanligt men jag kommer en liten bit på vägen...Känner en inre stress över att det borde gå fortare, men tecknen på att jag inte ännu orkar hålla ett intensivt tempo är tydliga. I torsdags hade jag projekt hela dagen och igår var jag helt slut, fundersam och ledsen...kanske ska jag inte fundera så mycket på det utan bara låta det rulla på....Nervös även för att jobbet kallar....Nej, sopa bort de tankarna säger jag till mig själv men hur?? En dag i taget....något jag måste lära mig, men vet ni hur svårt det är?
Vilken dag det har varit...
En viktig dag för två av min flickor. Elin har fått sin tandställning, har fruktansvärt ont och sitter nu i soffan och äter gröt....Men hon kommer bara bli ännu vackrare än vad hon redan är! Och Anna har fått sin destination....Egypten....vad tycker du om det, frågade min syster.....ja vad tycker jag egentligen? Alldeles för långt borta! Men vilken möjlighet för henne och för oss. För på något konstigt sätt vill jag hälsa på henne så kosingen får fram på något sätt...Lotto kanske? ja jag har inget svar idag men drömmen finns så vi får se :)
Måndagen har passerat och snart även.....
tisdagen. Igår var en ovanligt bra dag rätt igenom. Träffade Therese :) vilket var väldigt trevligt för mor. Idag har det hittils varit en sån där både och dag...Hade som projekt att gå till jobbet med sjukintyget, det gick hyfsat bra men det var jobbigt och tog kraft från mig, så ja jag har nog en ganska bra väg kvar till jag finner hela mig igen. Väl hemma igen så är jag nu trött och tankarna snurrar. Saknar min man :( Jag vet hur våra förutsättningar ser ut och dem accepterar jag men jag måste få säga ibland att jag tycker det är jobbigt....
Eftermiddagens projekt är att laga middag....jag måste det för elins skull så jag får leta lite kraft....
Eftermiddagens projekt är att laga middag....jag måste det för elins skull så jag får leta lite kraft....
Mats....
Jag undrar om du verkligen förstår hur mycket du betyder för mig? Det är längesen någon visade mig så mycket kärlek som du gör. På kort tid har du lärt känna mig så bra som kanske få gör, jag har så mycket jag skulle vilja säga, men ibland är det kanske lite svårt och tom det ser du, fast du vet att jag ser på dig med...Fast du har tusen egna saker i huvudet, tar du hand om de saker jag borde lösa men inte har ork till.
Du är den finaste jag vet
Du är mitt allt
Mycket i huvudet....
ja det har vi väl alla, inget konstigt med det. I morse kunde jag inte sova men för att inte väcka min Mats som verkligen så här i valtider behöver sin sömn så ägnade jag mig åt att fundera...på allt och inget. Tänkte på min syster som har energi som få, far och flänger överallt och som kanske gör allt det där som vi andra bara tänker att vi vill göra. Olika projekt har min älskade syster, bl a skriver hon på en bok, något som har varit min önskan en längre tid att få ur mig en bok...men just nu vet jag inte i vilken ände jag ska börja så ja det får väl vara, Vad tänkte jag mer på där i sängen i morse? Ja, såklart på Anna som är på Kanarieöarna....Och så tänkte jag på den nyaste familjemedlemmen i Karlstad, det lilla underverket...:) Ja, sen tänkte jag en hel del på Therese, det gör jag ofta....Ja, jag törs nog säga att jag börjar se lite ljusare på en hel del idag....men jag måste vara försiktig. Jag har fått en undran i huvudet idag dock, och den undrar jag om jag någonsin får svar på, och det är varför Tommy gjorde som han gjorde...Sen har jag i huvudet ett inlägg som jag ska skriva....en hyllning till min Mats <3
Fredag morgon.....
För första gången på mycket länge så känner jag för att skriva, och då inte bara om ledsamheter vilket det varit mycket av på den senaste tiden. Men så är ju livet ibland,eller hur? Sen får vi ju se om det blir så mycket men iallafall. Häromdagen fick jag en tanke i huvudet som kommer tillbaka hela tiden, och det var när jag betraktade träden och dess gula löv som jag tänkte att man kanske skulle göra som träden...Släppa alla de gula och vissnade löven, gå i vila för att sen komma tillbaka och spricka ut i nytt. Låter det konstigt, nej det tror jag inte. Så jag befinner mig nu i viloperioden :) Dagarna är fortfarande väldigt upp och ner men jag börjar lära mig det och njuter av de som är bra och tillåter mig själv att ha en mindre bra dag emellanåt. För hur det än är så finns ljuset bakom hörnan, eller hur?
När jag för en stund sen kollade mejlen, hade jag fått ett mejl ifrån min vän i Danmark. Susan har varit min brevvän sen vi var i tonåren, sen vi fick familj har kanske kontakten varit mindre men vi har nu hittat tillbaka genom facebook. Denna text gick direkt in i mitt hjärta,
Find fred inde i dig selv.
Tillad dig at føle, at du er akkurat dér, hvor
det er meningen du skal være.
Tillad dig ikke at glemme de tillidsfulde,
grænseløse muligheder, du og alle andre er født med.
Må du bruge de gaver, du har modtaget, og formidle den kærlighed,
som er givet dig.
Må du være glad for at være præcis den, du er!
Lad denne kundskab synke ind i hele
din krop og tillad den at synge,
danse, beundre og elske!
Den findes for alle og enhver"
När jag för en stund sen kollade mejlen, hade jag fått ett mejl ifrån min vän i Danmark. Susan har varit min brevvän sen vi var i tonåren, sen vi fick familj har kanske kontakten varit mindre men vi har nu hittat tillbaka genom facebook. Denna text gick direkt in i mitt hjärta,
Find fred inde i dig selv.
Tillad dig at føle, at du er akkurat dér, hvor
det er meningen du skal være.
Tillad dig ikke at glemme de tillidsfulde,
grænseløse muligheder, du og alle andre er født med.
Må du bruge de gaver, du har modtaget, og formidle den kærlighed,
som er givet dig.
Må du være glad for at være præcis den, du er!
Lad denne kundskab synke ind i hele
din krop og tillad den at synge,
danse, beundre og elske!
Den findes for alle og enhver"
En lite ledsam dag....
Anna sitter på planet mot kanarieöarna...Denna unge som betyder så mycket för mig, ja det gör alla mina barn så det är inte det jag menar, men vi är så lika Anna och jag, och vi kan varann utan och innan, hon är en av mina bästa vänner som alltid finns för mig, och jag hoppas hon känner detsamma...Nåja jag vet att jag jag kommer fixa detta också, men jag saknar henne.
Vi får väl se vad detta blir för inlägg, men iallafall....
Som vanligt när jag tänker blogga så finns det hundra saker i huvudet men som vanligt vet jag inte vart jag ska börja eller vad jag ska skriva om...Jag har varit på psykriatiska mottagningen i Hässleholm idag....Besöket gick bra ända tills han sa att det inte var konstigt att jag mådde som jag gjorde och att det faktiskt är tillåtet att inte orka alltid...Jag fick iallafall rådet att ta hand om det som är bra omkring mig just nu, dvs tre av barnen och kärleken. Och kanske satte han huvudet på spiken när han hittade problemet, ja jag vet inte men trött är jag. Ibland känner jag mig väldigt utnyttjad, tex just nu....det är så lätt för vissa att utnyttja när man alltid har hjälpt till så ser de bara sina egna problem...och de gör aldrig fel heller.
Det bubblar mycket idag....
Ja med det menar jag att tankarna far fram och tillbaka men jag vet inte varför. Lämnade Elin hemma i Sösdala, det har jag tankar om och dåligt samvete för och känner mig som en dålig mamma för det. Nu vet jag att två av mina flickor inte tycker jag är en dålig mamma men tankarna finns iallafall. Snart åker Anna igen och inte tycker jag om mig själv för det heller då jag gjorde henne uppmärksam på att Fritidsresor sökte folk...men ja inte mitt fel det heller men ja ni kanske fattar...Oro, ångest och orkeslöshet finns dagligen i huvudet på mig även om det med mycket sakta steg går framåt....
Bloggade visst inte igår...
jaja jag tänkte det säkert men ja sitter nu här istället. Idag är det fredag och jag har haft en bra morgon men nu är jag trött och allt bara flög på mig igen...Kanske för att hjärnan gick igång med att tänka på att det var en massa jag måste....Det börjar krypa i kroppen, men jag vill inte...men kan bara konststera att jag bara kan hänga med...
Helt galet....
Detta är jobbigt! Jag vill så mycket, finns mycket som borde göras, men orken fattas! Jag har nu på morgonen läst tidningen, ätit frukost,duschat och satt igång en maskin tvätt...och jag är helt slut! Sitter nu i fåtöljen och försöker samla lite kraft till. Detta är inte jag! och det gör mig så arg!!!!!!!! Jag vill jobba, jag vill vara mamman som har koll på allt...men jag orkar inte tänka. jag vet att det bara är att acceptera situationen men det är inte lätt.
Tisdag idag tror jag...
ja nu är jag kanske inte så förvirrad men man kan bli förvirrad för mindre, särsklit dagvill...När jag vaknade för en stund sen kändes det bra, bättre än på länge faktiskt. Och för en gångs skull har jag faktiskt inget jag måste göra idag...härlig känsla det ska jag säga, så nu fortsätter vi så en bra dag fortsätter vara en bra dag! Ska fundera på vart de gamla breven ligger som min kära syster vill läsa. Hon skickade igår en dikt till mig som en gammal man i värmland skrivit om vår farfar och farmor, det var riktigt roligt att läsa på värmlandsmål.
Segt idag....
Vaknade i morse och kände att det skulle bli en seg dag. Otroligt trött, orkar inget och undrar hur lång tid det här ska ta...
Tog mig trots allt ur sängen och mot tåget. I höör mötte Anna som bjöd på kaffe och bulle på boijertz. Hemma sitter jag nu i fåtöljen och ser på när Anna klipper sin bror....<3
Man borde inte vara inne när solen skiner....
men jag orkar inte ens gå ut i solen, mycket som borde göras både ute och inne men nej...Kanske tror jag innerst inne att detta ska gå fort och bli frisk ifrån men det verkar inte så. I morse när jag steg upp så tyckte jag att jag var pigg, men nu vet jag inte men det är iallafall på väg åt rätt håll. Tänker en hel del på det som Anna tycker att jag inte ska tänka på, men hur ska jag kunna låta bli....Saknar henne gränslöst men hur ska jag nå fram till henne? Alla försöker men ingen lyckas...
Idag har jag varit med Elin i kyrkan. Det var inskrivning för konfirmanderna. Vår mycket trevliga kyrkoherde hade många tänkvärda ord, ett som vår familj kanske har lite som ledstjärna att alla är lika mycket värda, jag känner mig inte riktigt det just nu men kommer dit igen jag med. Och tydligen har jag misslyckats att föra detta vidare till alla mina barn...Men jag är glad att tre av dem iallafall förstår vad som är viktigt i livet...Ingen av oss kommer att finnas i all evighet...
Idag har jag varit med Elin i kyrkan. Det var inskrivning för konfirmanderna. Vår mycket trevliga kyrkoherde hade många tänkvärda ord, ett som vår familj kanske har lite som ledstjärna att alla är lika mycket värda, jag känner mig inte riktigt det just nu men kommer dit igen jag med. Och tydligen har jag misslyckats att föra detta vidare till alla mina barn...Men jag är glad att tre av dem iallafall förstår vad som är viktigt i livet...Ingen av oss kommer att finnas i all evighet...
Ett av veckans måsten....
Ibland är hjärnan full med saker och ibland känns den bara tom, tänker ju en massa fortfarande...funderade på gamla inlägg och visst har det bubblat länge, kanske hade jag kunnat ana vart det var på väg, men ja inget att gräma sig över nu kanske...I torsdags var jag med om en mindre trevlig händelse, jag var tvungen till jobbet med sjukintyget...och min tanke var så klart att kunna gå in lämna intyget och relativt snabbt ut igen utan att det skulle ta krafter. Men det blev inte så för när jag närmar mig entren så ser jag att det är en skoförsäljare där, vilket betyder att alla atår innanför entren, tittar in till sköterskan och där var det också fullt med folk, tar mig in, hälsar och tar sikte på chefens kontor, tittar ner på min avdelning och möter min kära kollegas blick, och jag måste ju prata med henne....Det tog den lilla energi jag hade och tårarna kom, kopierade intyget och fick än en gång passera alla arbetskamrater i entren på väg ut. Väl ute storgrät jag och hjärtat höll på att hoppa ur kroppen.....
Depression...
är för mig ett ord med negativ klang...men nu finns det och det är en sjukdom som kan drabba vem som helst. Kalla det hjärnstress eller utbrändhet eller vad du vill, men det finns och är kanske vanligare än vad man tror. Idag har jag träffat en läkare som var mycket duktig och det säger jag inte bara därför att han brydde sig om mig utan att han faktiskt såg saker utan att jag behövde säga att så här är det, utan han lyssnade, iakttog mig och konstaterade att så här är det. Det kanske inte är så märkvärdigt men för mig i denna situation jag nu är så är det en befrielse, han gav mig ett papper på att det faktiskt var ok att må som jag gör. Så nu ska jag vila mig frisk...
