Töväder ute i kväll! Inte illa, snart kan man gå ute ordentligt igen. Har varit i stan idag(Nåja, hässleholm) träffat goa vänner på vår kvinnojour. Monerat billyhyllor oh yes! Och hylla blev det minsann! På tågstationen råkade jag lyssna på en mans telefonsamtal, där han ivrigt försökte få sin bortglömda väska att lämna sin riktning för att förenas med honom i Kristianstad....Undrar hur det gick men det kommer jag ju aldrig att få reda på.....:(  Hemma i mitt hus dök det upp en energitjuv men nä han dök ner ganska snabbt igen...Vilken tur att man får hjälp med hemmasysslorna när husmor är ute på vift!

Åter en dag i Kung Bores tecken, ja jag har inte varit ute men känner i huset att det blåser kallt. De som vet säger att våren kommer denna veckan som kommer, kan ju inte annat än att hoppas att det stämmer! Vintern i år har varit väldigt lång, det tar liksom musten ur en när det är så kallt.

 

Ibland när man tycker att problemen hopar sig, så låser sig hjärnan och man kan omöjligt hitta lösningar. Då är det bara att sätta sig ner och låta hjärnan vila och följa med strömmen, och kanske hoppas att någon annan ser lösninngarna!  Respekten mot andra människor gör att man aldrig får nedvärdera vad de tycker är problem. Jag vill inte slå mig för bröstet genom att säga att jag är bra på lösningar, men mitt liv har bjudit på en hel del motgångar och jag har nog lärt mig att bita tillbaka och finna lösning. Tyvärr kommer de inte av sig själv, det hade vi väl alla önskat nån gång. Det är tröttsamt och slitigt att ständigt behöva leta lösningar, men kanske mår jag bättre med det mot de som inga har, vad vet jag?

 

En gång blev jag misshandlad,inte bara fysiskt utan också psykiskt, ekonomiskt,sexuellt och materiellt. Tyvärr får min omgivining lida för det resten av min tid, jag ber om ursäkt för det. Men för att lindra det måste jag se möjligheter istället för problem.....

Igår hade jag förmånen att vara med om energikick! jag hade blivit ombedd att hålla ett föredrag om Frida kvinnojour hos en av Rotarys klubbar i Hässleholm. Lagom nervös insåg jag att det är en klubb för näringslivets toppar, kände mig inte riktigt hemma när jag klev över tröskeln, men fann snabbt en värme som man sällan känner på okända ställen. Blev bjuden på god lunch och mitt föredrag lyssnade alla på med största intresse! En fantastisk kick! Hela dagen levde jag på denna upplevelse :) Idag har semesterdag 2 infunnit sig med lite pyssel men med mycket tankar om allt möjligt.

 

Förresten igår kväll var det kalas hos svärdottern! Min fina svärdotter som väntar mitt första barnbarn. En Mycket vacker mage börjar ta form <3

 

På måndag får jag nog gå iväg med mitt brännsår jag fick förra fredagen då jag gjorde potatisgratäng.....Inte läkt och det blöder vid omläggning och det luktar....tvi.

Av fyra i familjen hemmavarande medlemmar bloggar nu tre. En fick frågan varför så pessimisstiska inlägg, ja kanske för att det är det nyttigt att skriva av sig! En annan fick frågan om hur orkar du? Återigen, att skriva är som balsam för själen!

Jag fick ett samtal med min chef idag som fick mig till eftertänksamhet. Alla måste vi ibland stanna upp och fundera över vad andra har för bild av en själv. Jag kände inte igen bilden hon fått till sig, men å andra sidan så gjorde inte hon det heller, men reflektion är bra!

I övrigt hade chefen lite spännande uppdrag till mig, så almenackan lär åka fram nu när jag är långledig! :)

Reflektera gör jag även på hemmanivå. I morse trodde jag sambon gjort en sak, men nej jag läste fel eller tolkade saken fel. jag har inte alltid rätt....hua! Förhoppningsvis står vi inför lite positiva förändringar i familjen så småningom, nu finns det personer i den yttre kretsen som fått för sig att detta är inte bra, men den personen kan se fram emot ett mejl från min sida nu under min långledighet....Reflektion?!

 

Natten till igår blev jag ärketant! Ja, jag använder min systersons brilljanta lösning, tycker gammelmoster låter rysligt gammalt, och gammal är jag nu icke! En helt ny generation har klivit in, den kommer snart utökas då jag blir farmor till midsommar. Men av någon inte så värst konstig anledning gick mina tankar till min mormor när jag plötsligt kunde säga mormor till min syster! Jag har skrivit om min mormor förut i min blogg, denna enormt starka kvinna som ensam uppfostrade två barn, som jobbade och slet hela yrkeslivet för att familjen skulle ha det bra. Karlstads bästa sömmerska stod det i Nya Wermlandstidningen inför en högtidsdag, det var MIN mormor det! Mina barns mormor hann bara träffa mina två äldsta barn, mwn jag vet att hon där i sin himmel ser stolt ner på alla sina barnbarn! Som dessutom nu skänkt henne ett barnbarnsbarn :)

Vad blir nu min högst personliga reflektion över allt detta! Jag är stolt över vem jag är, vad jag är och framförallt så ska vi ta vara på livet, vi vet aldrig när det förändras. Som en god vän sa i veckan efter att hen blivit fråntagen en bit av livet sa till mig, vi har två val endera är det slut nu eller så går vi vidare och nu mina fina vänner går vi vidare!

 

Tidigt i morse tog jag en sån där gratistidning i min hand. Utanför stationen i Kristianstad låg den där och väntade i sitt ställ, City. Till frukostkoppen på jobbet läste jag horoskopet, mycket kanske för att tösen min läser alla hon kommer över. Men iallafall så stod det nåt om att jag skulle få ett bakslag men att det gjorde inte så mycket för jag skulle veta hur att hantera det. Nayurligtvis började jag fundera och magkänslan sa att det handlade om familjens senaste projekt. Hela dagen infann sig en olustig känsla, men när jag kom hem kom förklaringen via ett telefonsamtal. En av vännerna har nu alla mina tankar...kanske var det inget personligt bakslag men när det gäller ens vänner som drabbas vill man bara kunna hjälpa men i detta läget hjälper inga ord...

 

Men tillsammans är vi starka....En annan vän sa till mig för en tid sen att man får bara precis så mycket som man kan klara av, så ännu en sak som gör mig starkare och kanske mer medveten om att man ska leva var dag!

 

På sista tiden har jag funderat mycket på manligt och kvinnligt. Ni vet den där skillnaden hur män tänker annorlunda än kvinnorna om samma sak. Varför är det så? Får vi det med modersmjölken? Ja inte vet jag och inte heller kan vi ändra på det. Mycket onkring oss förväntas av andra att det ska vara som vanligt, att ta hänsyn till andra är viktigt men tar vi hänsyn till oss själva? Många av oss tänker helst på våra medmänniskor först och vågar kanske inte sätta oss själva i första rummet för det anses inte fint. Förr när min generation var liten var kanske problemet inte så påtagligt. Visst fanns det de barn som levde i skilda familjer men inte var det så vanligt som idag. Nya familjer sätts ihop och mycket ska falla på plats. helt plötsligt har man kanske fyra vuxna och många barn att ta hänsyn till. Men vad gör man om alla vuxna inte har samma syn kring hänsyn? Ska en "plastförälder" tvingas till negativa beslut bara för att en annan vuxen ställer krav men inte själv har möjlighet att leva upp till dem? Nej, jag tror inte det iallafall! Majoritetstänket gäller för mig i det läget. Sen får man lösa eventuella problem efter hand. Många är de gånger då jag fått hänga med på vagnen, kanske för att jag inte haft något val men jag fyller 45 i år och ska bli farmor så nu får andra följa med på vagnen om man vill för nu åker vi!

 

En riktig jävla schlager....ja kanske är det våra liv om vi inte hoppar av vagnen!

 

Om jag kunde förstå varför jag slarvar med bloggandet?? Hjärnan blir ju alldeles överfull med tankar och intryck och jag vet inte allt. För en tid sen kom det in en tavla i vårt hus. En ganska stor tavla, som nu vissa i familjen tror det ligger en besvärjelse över och ja det gör det nog också. Egentligen är detta ingen tavla släkten måste spara, så nu ska den ut! Men först måste jag veta om den kan inbringa några kronor till mig och syster...Nåja, första lediga stund ska detta problem lösas. Tiden efter att tavlan kom in har faktiskt varit omtumlande på många vis! Men lite glädje har den inte kommit åt, och då tänker jag främst på att jag ska bli farmor! Underbara Kalle väntar sitt första barn tillsammans med Veronica. Jag träffade Veronica idag, hon ville komma på kaffe och stackars henne vad jag pratade! Hon hade nog skavsår i öronen när hon gick. Men iallafall så syns nu mitt barnbarn...En liten men ack så fin mage.....Hela familjen förbereder sig på att ta emot detta barn...jag ska inte avslöja könet ännu, men det kommer att bli ännu en stark individ i denna släkt....:) Min syster väntar förresten också på sitt första barnbarn nu i dagarna, gammelmoster vill jag kanske inte heta om jag kan undvika det utan jag tror jag väljer min systersons förklaring: Ärketant!

 

Tack och god natt!