Jag är hemma från jobbet med en sjuk fot! Ja jag vet det låter konstigt, men jag har fått ett sår mellan stortån och nästa tå, ringtån? Det gör i vilket fall som helst ruskigt ont. Doktorn ville idag att jag skulle äta penicillin så nåt är det nog, men det går över. Händer och fötter är bland det viktigaste vi har så ja jag är förstiktig! Och vårdpersonalen tar en på största allvar måste jag säga när det står diabetiker i journalen! Så denna tisdag har inte inneburit stort mycket mer än sittandes arbete här hemma och besök på vårdcentralen.....Regnat har det, tur att mannen klippte gräset igår, så kanske kanske även vi har en grön gräsmatta senast i augusti :)

Å andra sidan var det många i byn som klippte gräset igår, de hade kanske också hört väderprognosen?



Gräs och hav!

Stockholm, vår lands vackra huvudstad visade sig från sin vackraste sida från det att vi kom på fredagseftermiddagen till söndag kväll! Kära syster mötte oss och så även min goda bloggvän Kattis Palmqvist! En människa med hjärtat på rätta stället! Vi lärde känna varann för några år sen när jag av en händelse sprang över hennes blogg. Och hennes ord till mig när vi skildes där på stockholms central värmde ända in i hjärteroten av olika anledningar!

På lördagen såg vi Kulturamas uppsättning av The Wild party. En strålande musikal på alla sätt! Med en handling aktuell i all tid! Och att min systerdotter gjorde sin roll helt fantastiskt gjorde ju inte saken värre!

Söndagen bjöd på shopping och Anna blev nöjd! Hahaha....Mina älskade töser som kanske utan att veta om det faktiskt har väckt mors intresse för kläder...:)

Jag varnade sambon för dagens blogginlägg...Servicemänniskor är vi båda med schemalagda arbeten, ofta jobbar den ena när den andra är ledig, inget optimalt men just nu får vi leva med det. Som kvinna tror man då att man ska slippa tänka på mat osv, när jag jobbat och han är ledig...men nähä! Kliver över tröskeln, och får frågan: har du funderat på nån mat? Nähä! Det har jag nu inte, som tur var så var jag inte så trött, om så hade varit fallet hade han inte velat vara min sambo...:) När sen jag frågade vad han hade gjort idag, förutom att ta emot tvättmaskinsreparatören (JA, den är lagad) så var sagan all när han svarade jag har satt på fönsterkroken i vårt rum!

Just nu sitter jag med hårfärg i håret...det gråa ska bli blont. Ny look, mamma sa dottern som hjälpte mig, -Men hallå! Jag har ju alltid varit blond...tills det gråa kom! :)

I morgon drar vi till Stockholm!

Funderar, tänker, läser! Barnen som inte är små längre har lagt sig och det är tyst i huset. Ikväll satte jag inte på tvn, utan började läsa istället. Krönikor gillar jag, bloggar är trevligt, allt jag nu kan sätta i ett sammanhang är trevligt! Visst vill man så mycket? Mycket och gärna nytt. man måste variera sig! jag menar nu inte att det är något fel med att ha samma jobb hela sitt yrkesliv om man nu vill det, jag har inte haft det och som skåningen säger: Min själ, så ska jag det inte heller! Men just nu är fråga hur det ska se ut istället? Jag har lagt ut lite krokar, så vi får se hur det slutar. Men jag är på gång, det kan jag lova! Förändring ger utveckling ger en gladare Anneli!



Vägen ligger rak framför oss, det gäller bara att se den!

17 maj idag, snart har även denna månaden sprungit förbi! Idag firar normännen sin nationaldag, något de är rysligt bra på! Just idag får två av mina döttrar uppleva detta firande eftersom de just nu befinner sig på Karl Johann! Anna skulle vinka till drottningen var senaste beskedet som kom! :) Här i Skåne regnar det, är gud god eller? Ja, jag kan ju inte rensa ogräs vilket var planen enegentligen denna lediga dag. Nej, istället kan jag sitta inne och skriva och wordfeuda. Slipper tom laga mat då mannen bestämt pizza idag. Känner att jag har en del att skriva, en del som skulle behöva komma ut ur hårddisken så att den inte blir överfull....Har passat på att låna min bärbara dator från Elins rum, den är roligare att skriva på! Kanske för att man känner sig som en journalist eller en viktig person, vad tror ni?

Vissa dagar känner jag en stor hopplöshet, jaja ni vet ju hur jag gick in i väggen och drabbades av en depression för snart två år sen. jag tog mig ur relativt fort kanske pga av bra läkarteam och min familj som stöttade mig på bästa sätt. Har man gått igenom vad jag gjorde så tänker man kanske på ett annat sätt. Vissa dagar måste man bara lyssna på kroppen och ta det lugnt. Då gäller det bara att koppla av, och göra precis det man vill. Andra dagar måste man lära sig att ta vara på de små stunderna, kaffefikat eller kanske tom den egna stunden på toaletten. Planeringen är oerhört viktig! Fråga mig inte vad jag ska göra en dag i nästa vecka utan att jag har min almenacka...Ska jag hjälpa dig med något se till att jag skriver upp det i almenackan. Igår hade jag sällskap på tåget av en kollega. Vi pratade om den skolan där Elin ska börja i höst. Kollegan hade varit där på uppträde och berättade för mig att de skulle ha ett nytt framträdande den 30 maj, hm...det hade varit kul att se, så jag fiskar upp min almenacka. Den 30 maj är redan överfull så nej, men inte mindes jag det. Nej jag lever numer med en dag i taget. 

Mitt ideella arbete på kvinnojouren får mig ofta att tänka över mitt liv. Inte mycket i livet har kanske varit enkelt, men allt det vi har varit med om ger oss erfarenhet och gör oss till den vi är idag så man kan ju fundera på om man egentligen vilat ha det annorlunda?  Visst, kan jag säga att det hade varit skönare om det hade varit enkelt, men å andra sidan är jag en jäkel på att lösa saker! Och jag tror att ska man ta sig igenom det som kallas livet så ska man ständigt ha nya mål att sträva efter. Var sak har sin tid är det inte så? Det har nog alltid varit min tanke att man aldrig ska fastna för länge på tex samma jobb. Man blir så lätt hemmablind och då utvecklas  man väl inte? Jag har känt ett tag nu att det kanske är dags med nya tag, så vi får se vart jag landar. Regeringen har ju önskemål att man ska jobba till 75 så visst hinner jag! Att det sen kanske finns hinder på vägen, ja det gör det men det får aldrig stå i vägen för någon! Tro mig allt är lösbart, vissa saker kanske tar längre tid men då är det också meningen, visst? En gång så arbetade jag på ett ställe där min fackliga bana tog sin fart, arbetsgivaren där hade som ganska vanligt är helt andra tankar vad gällde facket än vad vi medlemmar hade så på ett skickligt sätt moddade han ut mig. Efter några år sa ombudsmannen till mig att: Anneli, du skulle inte varit så snabb att sluta, vi hade kunnat få ett fint skadestånd. jag den ombudsmannen var en klok man så ja det hade vi kanske fått, men tro mig arbetsgivaren fick sitt, dubbelt upp så småningom! det tog lite längre tid men det kom!

Nå, idag fick ni ett LÅNGT inlägg men hoppas ni haft tid att läsa, och kom gärna med en raektion :)

Puss på er alla <3

En dag full med olika aktiviteter har nu nått sitt slut! I morse åt jag frukost med två av mina töser innan de begav sig tillsammans med sin far på kryssning till Oslo! Sen begav jag mig till Hässleholm och mitt ideella arbete, vilket jag inte kan skriva så mycket om, men ack så givande det är! Hem, kokte soppa och åkte på fotboll! Min Kalle har som en del vet bytt lag från tjörnarp till Norra Rörum. Jag hade ledig kväll och det var derby, så ja att våren lyste med sin frånvaro, jag hackade tänder på slutet, det gör inte så mycket när sonens lag vann och sonen dessutom gör som jag skrek...MÅL! :)

Mycket annat flödar i huvudet. jag har sökt utbildning och ska skriva engelska och svenska prov på onsdag...Tänk om jag kommer in...vad gör jag då? Nära o kära undrar orkar jag? ja, det tror jag! Men mycket måste delas på så att helheten inte blir jobbig, eller hur?  Jobbet är annars som vanligt men vissa saker tröttar mig rysligt! BLÄ!

Japp, så är det! O det var ingen vanlig måndag, för klockan 10 klev jag över tröskeln till käkkirurgen på csk! Så du behövde inget lugnande sa damen i luckan, då jag inte ringt om det. Nja, jag är ju här iallafall... Ca en halvtimme senare klev jag ut med en tand mindre! Men så skönt! Denna gadd har ställt till det de senaste veckorna för mig. Nu börjar tänket om man ska bemöda sig med att anmäla de klåpare som gjort min tandläkarskräck än värre??? Ja vi får se! I övrigt en normal måndag, man funderar över mycket och för varje dag jag blir äldre inser jag hur viktigt det är med familjen! Önskar alla hade förstått det dock! Veckan i övrigt bjuder på utbildning och lite annat trevligt! Så nu ska jag leta fram en tekaka med ost och sen sängen så kanske man är pigg i morgon nu när den infekterade gadden hamnat i soporna!


En gammal bild, men ack så betydelsefull! "Min" Elin!

Ja, det har jag väl avhandlat en del gånger tidigare men visst är det så. Idag var jag med min äldsta dotter på ett ställe, och min uppgift var att berätta hur hennes barndom varit. Och den historien där hon fick hjärhinneinflammation för ganska precis 25 år sen fick mig fortfarande att rysa och bli ledsen....Fruktansvärd händelse som satte sina spår hos oss alla. Men den människa som idag fick höra vår historia sa direkt ur hennes hjärta att min dotter haft en bra mamma som väglett henne bra! :) Alla behöver vi kvitto på att vi gör det vi gör på ett bra sätt.

Så denna semesterdag har verkligen fyllt sin uppgift, vilat hela eftermiddagen och funderat på livet, det måste man emellanåt, inte sant?

Veckan som kommer inleds med ett besök på käkkirurgen, jag hoppas verkligen de lyckas för nu är jag trött på tandvärk, varsmak och saknaden av känsla i delar av ansiktet!

Människan behöver andningshål och tillfällen att stanna upp och andas på riktigt. Vid valborgsmässoelden igår talade en av bygdens söner. Alla vet kanske inte riktigt hur stor människa denna man är, men han är en sån stark människa som många av oss skulle vilja vara. Man kan tycka ibland att man har problem som är värre än andras, och ja i ens egen lilla värld är de nog det också. Men det gäller att ta till vara de där små tillfällena som gör livet, det är alldeles för kort för att man ska låta det fina gå förbi, inte sant? Majtalaren uppmanade oss alla att stanna upp och räkna grenar och kanske kottarna i skogen.

Jag har ett arbete jag älskar som undersköterska på ett äldreboende, det kan ofta vara slitsamt och kanske inte optimalt men de där små tillfällen som när någon säger: det är tur att jag har dig, eller när någon skiner upp och man ser den där ärliga uppriktiga glädjen över att just jag kom in på rummet, DET gör livet!