Varför bloggar jag?

Ja, det är den tanke jag har denna lördagsmorgon i slutet av oktober. Det började ju för några år sen för att hålla dottern uppdaterad om familjens liv, då hon begav sig till England för att jobba. Nu har hon varit hemma ett par månader men begett sig till Egypten för att jobba och jag är inte säker på att hennes möjligheter att läsa mors blogg är så stora där borta i arab-land. Nåja, min tanke är iallafall att dela med mig av vardagliga saker, lite politik emellanåt eftersom jag fått en tanke att agera debattör. Ska du bli journalist, mamma? frågade den yngsta. Nä, kanske är jag lite för gammal för att byta karriär igen men det skrivna ordet har alltid intresserat mig ända sen jag i tio årsåldern sträckläste Laura Ingalls Wilders Lilla huset på prärien.

En annan tanke jag har är hur jag ska få många läsare? Nja, för det krävs bra, intressanta inlägg för det första. Sen kommer nog det andra av sig självt så småningom. En del av oss bloggare raggar ju läsare på lite speciella sätt men nja, det är ju upp till var och en.

Så vad står på programmet idag? Ja, mannen steg upp tidigt för en tysklandsresa så jag ska ägna mig lite åt hushållsarbete, sen till.....absolut vad jag vill för stunden!


Ännu en vecka har gått

Tiden går fort det tycker vi väl alla mer eller mindre. I morse tittade jag ut genom fönstret när min yngsta dotter gick till skolan. Ja, hon är inte liten längre så är det bara! !4 år på lucia fyller denna fina människa som faktiskt har alla de värderingar man hadeönskat att alla människor hade. Igår kom hon hem väldigt upprörd för att en elev i en högre klass uttalat sig väldigt dumt mot en klasskamrat och att flera dessutom hade skrattat åt situationen!  Jag är bara en stolt mamma!

En onsdag i slutet av oktober

Skogaholmisarna är slut! Och som jag trodde så gick den sista till dottern. Men jag är ju en snäll mamma så det fick hon gärna. Jag får väl inhandla en påse nästa gång jag handlar :) Det är en grå och trist höst men snart år det minsann advent, eller ja kanske inte snart men så fort som en månad går så, så dröjer det inte innan adventsstakarna lyser upp vårt mörker. Clementinerna har intagit våra affärer, söta och goda! Ja, ni ser man hittar lite positiva saker i mörkret ändå. Jag är trött, trött men det kan ju ha sina orsaker så det blir bättre!

Skogaholmisar....

För en tid sen blev jag testpilot för Smartson och detta inlägg handlar om mitt första testuppdrag :)


Så fick jag äntligen min kupong på detta bröd som jag sett i olika butiker men ännu inte provat! Med den i handen steg jag in i byns ICA-affär för att se om de hade brödet. Och DÄR på hyllan låg det och bara väntade på mig! Kvällsmackan till mig och dottern var given och hon fick instruktioner om vad jag ville veta. Det var gott, blev svaret efter att hion smakat min och sen gjort en egen. Men för en fjortonåring är betyget bra-JÄTTEBRA! Brödet är ett vitt bröd men man känner sig nyttig när man äter det. Det mättar bra och efter ett par dagar är det fortfarande lika saftigt! Idag är det en dubbelmacka kvar i påsen så vi får väl se om jag eller dottern lägger beslag på den!


Sex månader av kärlek och trygghet

Jag har visst lovat ett smaskigt inlägg om gårdagen. Vaknade ganska tidigt, låg där i sängen och väntade på mannen. När de väl kom vankades frukost fast först efter att vi bytt ringar Mats och jag. Ut med nyheten på det sociala närverket, Facebbok samtidigt som champagnen slank ner i våra strupar. Sen väntade en fantastisk dag med familjemys och en mycket god middag mer ännu mer skumpa. Denne man som jag har hittat ganska mycket genom slumpen är något av det mest fantastiska som finns. Romantisk ja, tålamod ja, tar mig som jag är med fel och brister och försöker varken förbättra mig eller försämra mig. Det är en känsla som jag inte kom ihåg när jag hade senast.

Jag kommer aldrig att glömma orden Mats sa till mig innan vi somnade. Vad tänker du på sa jag, Jag tänker på dig och hur mycket jag älskar dig blev svaret.

Malmö blöder......

I slutet av 80-talet flyttade jag med min familj till Malmö. På den tiden fanns det jobb i stan, vilket det inte gjorde i mitt hemlän, Värmland. Arbetsförmedlingen hjälte min man med arbete och bostad. I en trea på Holma hittade vi vårt nya liv. Två av mina barn är födda i Malmö. Och även om jag kanske inte är en stadsmänniska så är Malmö den storstad jag alltid kan tänka mig bo i.

Just nu blöder Malmö. Allt pekar på att det i stan härjar en ny "laserman". Skott har dödat och skadat främst invandrare, men vad är det som säger att svenskar går fria? En galning, ja jag förmodar att denna människa som utför dessa illdåd inte är frisk har orsakat staden ett stort blödande sår! Polisen letar efter en serieskjutare, men kanske är det fler än en som utför skjutningarna. För kan en galning kan fler....

Jag läste i en tidning idag att föräldrar i Malmö måste ta ansvar för sina barn, tror man det är orsaken till varför någon nu härjar? Ja, alla föräldrar gör kanske inte det men de allra flesta av oss gör så gott vi kan iallafall! och ingen av oss friska människor uppfostrar en mördare! vad som går fel? Ja, det är inte jag rätt människa att svara på men alla har vi en skyldighet att visa vilken värld vi vill leva i!

Min man är taxichaufför och vit svensk men oron finns ständigt i mig när han är ute på vägarna. Min syster far mycket över hela världen och vad som helst kan hända i vilket gathörn som helst!

Nej, låt oss tillsammans, infödda och invandrare visa att vi tolererar inte det här!

Rädsla.....

Ny laserman i Malmö, ja det måste väl ändå vara den nyhet alla pratar om. Det första riktigt stora attentatet var väl mordet på Palme 1986, fram till dess trodde svenskarna att sånt inte hände i vårt land. Men efter det så har det bara exalterat. En författare sa i tidningen idag att är man rädd är man inte fri, något vi faktiskt pratade om igår när jag var på psykmottagningen för terapisamtal. Och det stämmer vet ni, jag blir ofta rädd om någon går bakom mig ute tex. Och rädd blir jag så fort jag ser min, ja jag vet inte vad jag ska kalla han, förgörare kanske. Igår fick jag höra att han stått utanför en buss och sökt kontakt med Elin! Och det säger jag dig och er Håll dig borta från henne för du vet hur arg jag kan bli, och det lovar jag att jag blir! Nej detta är inget hot på något sätt jag bara visar att jag kan övirvinna min rädsla.

Så hur tänker nu den nye lasermannen? Det kommer vi kanske aldrig att få veta, men för alla malmöbor som går omkring och är rädda så hoppas jag att polisen snart finner en lösning!

En dag då jag inte vill göra något- och det har jag inte gjort heller!

I morse när jag vaknade i Lund skrev Elin på sms att det var snö ute minst en halv decimeter. Usch och fy och almenackan säger bara 21 oktober! Ja, i Skåne är det bara...snön brukar inte komma så här tidigt. Jag var till sjukhuset idag och på väg tillbaka var det fullt på bussen så jag fick stå, det gjorde nu inget eftersom det inte är så långt mellan sjukhuset och stationen. Efter mig på samma hållplats steg det på fler bla två äldre människor. Då reste sig en mamma och hennes två barn. Men en yngre kvinna tog snabbt en av platserna och jag tänkte men hon kan ju låta de gamla sitta. Mamma som hade rest sig blev arg och sa till den yngre att jag bad mina barn resa sig så de äldre kunde sitta varpå den yngre reste sig och surt krängde att det kunde ju inte hon veta. Sen tittar mamman på mig och säger: Sätt dig du. Hm...ser jag så gammal ut? Nåja jag blev ståendes och mindes mig tillbaka till när jag var en liten flicka, hur gammal minns jag inte men kanske fem eller så och jag tillsammans med mamma skulle åka buss. På bussen steg det på en gammal dam, jag reste mig så hon skulle få sitta och för mitt "besvär" fick jag en femkrona av damen! Och jag är såpass gammal ändå att det faktiskt var ganska mycket pengar på den tiden! Ett minne jag aldrig glömmer!

Och i tidningen kan man läsa att EU debatterar ett lagförslag så att kvinnor måste vara hemma ett anal veckor efter förlossning, för mig en gansk konstig debatt efter att man nyligen beslutat att vårdpersonal kan neka abort....

Onsdag mitt i veckan!

Den 20 oktober skriver vi i dagens datum. Min son Kalle, döpt till Karl-Kristian fyller 23 idag! Ja det förstår väl de flesta att Karl-Kristian blev ganska snabbt Kalle eftersom det är lättare att ropa på Kalle....Namnet fick han efter sin farfar som var född i vårt grannland, Norge.

Dagen idag har inneburit fart och fläng hela dagen så att jag för en stund sen somnade soffa är inget konstigt. Det började med frukost vid sju med dottern, därefter följde jag med henne till skolan för att hämta trombonen. Hem och ut med hunden, väl inne väntade disken. Sen var det minsann dags att åka till stan för att inhandla present till sonen. Nåja det var ju ett helt företag, vet ni hur mycket man ska veta för att kunna handla akvariefiskar? Nej, det hade jag ingen aning om så det blev ett presentkort så får han lösa problemet själv. Tårtan var betydligt lättare.... Sen hem till byn igen, hem till sonen, kränga tårta och kaffe! Iväg till affären för att proviantera, hem med varorna, elda i pannan och iväg till bussen. Mot stan för att avlämna trombon till dottern sen på tåget mot Lund. PUH!!!!!!!!! Nu ska jag snart krypa i kojs!

Pratade med mellandottern idag, som befinner sig i Egypten, 45 grader varmt, man kan inte gå ut.....

Och i Sverige börjar snön komma....

Sex....läsare!

Bara sex...ja alltså läsare idag. Hm...undrar vad jag ska bjuda på för att få fler att läsa? Nåja, min tid kommer ska ni se. Hade ett intressant samtal med dottern nu i kväll om maten i skolan och vad man skulle kunna göra för att påvisa att man kan få bättre mat och faktiskt tjäna på det. Ja jag vet det är en evig fråga, minns ju själv den tid då jag själv arbetade i elevrådet på Gruvlyckeskolan i Karlstad, ja kanske skolmaten inte var vår största fråga men vem minns inte den där ruskiga fisken med mandeltäcke? Så vi får se vilka tips jag kan komma med. Har gett skolan förslaget att föräldrar ska få ingå i köksrådet, får se hur vi lyckas med det.

Dottern har även sett till att sin mor fått lite kultur i kväll. I Sverige är det lite fult att skryta, men det struntar jag i just nu för jag har en duktig tös! Hennes röst går direkt in i hjärtat på mig, i dag hade jag uppdraget att filma med hennes nya telefon, ett uppdrag jag gick in i med liv och lust och såg tydligen för koncentrerad ut för Elin trodde jag var arg....

I morgon har jag fullt med ärenden, och sonen fyller 23!

Till sist kan jag konstatera att Färjestad vann i kväll!

Måndag och ny vecka

Idag på tåget hem satt tre ungdomar som diskuterade tatueringar och piercingar som man önskade eller kanske krävde i födelsdagspresent. Ena killen ville pierca sig i bröstvårtan och då sa tjejen att gör det då i vänster för gör du det i höger bröstvårta så förlorar du känseln i armen och då kan du inte göra någonting i skolan. ??? Va, tänkte jag men tappar man känseln i höger borde man väl göra det i vänster också? Men jag vet inte, absolut tänker jag inte heller ta reda på det.

Väl på jobbet kom en arbetskamrat fram och sa: vad pigg du ser ut idag! Tack det var snällt för jag tycker jag har haft en allt annat än en bra dag. Det är bara en sån dag som man bara vill lägga bakom sig. Min äldsta mår inte bra, så nu ska denna trötta moder leta fram tigern i henne och kavla upp ärmarna och lösa problem!

En söndag i mitten av oktober

I morse när jag steg upp alldeles för tidigt var det -6.5 grader ute, så gissa om jag kom kvickt till jobbet. Ja det går väl ganska bra att jobba, jag hinner inte riktigt i den takt jag skulle vilja men det kommer väl. Och så blir jag så väldans trött annars funkar det bra. Lagom till dagens lunch fick jag gå hem eftersom jag jobbar halvtid. Där hemma blev det macka med dotter och man. Jag bakade nämligen smörgåsbullar i går. Allt enligt Kajsa Wargs metoder, man tager vad man haver! Så jäst, smält margarin, salt, socker, mjölk, linfrö, fiberhavregryn och vetemjöl äkte ner i bunken. Efter jäsningen så knådades små bullar som uppskattades mycket där hemma!

Eftersom jag är trött idag har jag kanske ingen klok avslutning men kan konstatera att neutrala Sverige har mist en soldat i Afghanistan....

Och i dagens Sydsvenskan kan man läsa att det fortfarande finns frågetecken kring Anna Lindhs död, varför hon inte fick rätt vård osv. Sju årsdagen har nyss passerat sen Sverige drabbades av detta illdåd, mördaren är dömd och Anna Lindh är saknad av många, men oavsett vad får vi inte henne tillbaka och att börja rota i dessa saker drabbar bara hennes anhöriga. Och inte finns det någon som undrar varför min far dog för tio år sen, utom jag och min syster??

Dagens nyhet i Skåne

Den måste vara att Göran Holm avgår. Vellinges starke man, borgmästare osv. Det dyker upp fler olika ord för att beskriva denne man men det låter jag vara till er läsare. Det som slog mig i dagens Sydsvenska dagblad var hur han har behandlat frågan kring M-förvaltningens direktör Ann-Christine Garnås badhytt. Reglerna för att få äga en badhytt i Vellinge måste man vara skriven i eller äga en fastighet i Vellinge kommun. Ingen av dessa regler uppfyller direktören men Holm säger i dagens tidning att citat : Är det nu en av våra mest framgångsrika förvaltningschefer som inte är kommuninvånare och hon vill ha förmånen att ha en badhytt, då får man ändra reglerna. Det är ju enkelt säger Göran Holm. slut citat.

Det är ju enkelt? Hade det varit lika enkelt om det hade varit en vanlig Svensson? Nu vet vi nog svaret på det allihopa. Och så får Mona Sahlin för all framtid lida för en toblerone....


Lördag eftermiddag

Jag fick en väldigt fin kommentar på förra inlägget av min kära arbetskamrat, det gladde mig mycket. Har jobbat förmiddag idag och ja ingen nyhet kommer nu, jag är trött. Så vi får se vad det blir resten av dagen. Var ner till byns affär för att handla några småsaker, framför mig i kassakön stod en bekant som köpte hamburgarebröd, så jag sa jaså, du ska äta hamburgare? ja, svarade han och du ska baka ser jag? Nej, svarade jag Elin ska, fast det vet hon inte än....hehe Det är det som kallas delegering, va? Vi får väl se vad hon säger när hon kommer hem.

Häromdagen när jag åkte bussen, råkade jag höra ett samtal mellan busschauffören och en dam som satt längst fram. Ja, jag har en rysligt bra hörsel vilket alla inte uppskattar kanske men iallafall. Samtalet handlade om barn och hur gammal man var, alltså de menade båda två att man inte ska vara för gammal när man skaffar barn. Den där funderingen har satt sig i knoppen på mig. Min mamma var 35 när hon fick mig, det var gammalt på den tiden. Mina barns far var 40 fyllda när äldsta dottern föddes. En av mina bästa vänner blev mior vid 42 års ålder. Ja, kanske har det sina sidor det har väl allt men förstår ni vilken lycka det har varit för alla dessa att få barn sent, när man kanske trodde att man aldrig skulle få uppleva den lyckan? Vi har i familjen nyligen fått ett tillskott av en liten liten gosse vars föräldrar också är till åren komna men oj så mycket kärlek som den gossen kommer att få, får inte alla barn med unga föräldrar, det kan jag lova er!

Det börjar visst hända saker redan

Jag hade 49 besök på bloggen igår, kanske inte jättemycket men jag är glad, kanske kan även jag åstadkomma något bra. Ja det gör vi ju alla på något sätt, men visst vill man påverka andra att tycka och tänka. Att använda geniknölarna är alltid nyttigt mer eller mindre. Jag håller på att lära mig att prioritera, inget lätt ska jag säga men man måste för att gå in i väggen är inget man ens unnar sin värsta fiende. Ja, jag tillhör en av dem som just nu får se den svenska vården från insidan fast hemifrån. Jag är övertygad om att jag får den hjälp jag behöver men det kanske är för att jag trots allt ser till att få hjälp. Fsmlijen runt mig  stöttar mig på alla sätt. Men vad händer med alla dem som inte får hjälp? Alla dem som ingen ser? Blir alla kriminella som den mannen som för några dagar sen kidnappade ett barn i Malmö? Dagarna innan hade han kastat ner en lapp från balkongen om att någon skulle ringa 112, uppenbarligen så föll han igenom systemet och kanske tvingades göra ett brott för att bli tagen på allvar. Men vad händer med den gruppen som ingen ser och som inte gör något väsen av sig? Hur många går egentligen omkring och mår dåligt? Fler än vad man tror, det tror jag. Hur ska vi då få ut budskapet? Vi som alla andra måste vara med i debatten, och visa hur det kan vara. Vi måste gripa tag i den lilla kraft vi har för att få andra att förstå....


Dagen idag....

Ja den har väl framförallt varit lång men ganska bra. Har fått gjort vad som var tänkt så när som på några plantor som vill komma i jorden. Annars har jag läst en hel del och funderat över mitt liv som debattör....haha Ja det låter kanske konstigt men jag gillar att skriva och väcka en tanke. Nu precis som när jag var tolv år hemma i Karlstad och skrev min första insändare som handlade om att vi inte ville ha affärer på Gräsdalen, men ja senare började det byggas och idag känner jag knappt igen mig när jag kommer hem. Men jag var med och väckte opinion!

Så här efter valet så är tidningarna fulla med budgetförslag, ledamöter som inte fullgör sitt arbete osv. Då jag arbetar inom äldrevården så är socialförsäkringarna kanske ett av de mest spännande områdena. Vi fick ju efter valet en ny minister i socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och en del trodde kanske att vi nu skulle få se på förbättringar för alla sjuka i vårt land. Men i dagens Sydsvenskan går det att läsa att visst skulle man se över reglerna där folket kommer i kläm men gränsen är en viktig del i reformen och citat: Det är ett ofog i svensk socialpolitik att vi aldrig vill sätta ner foten och säga att man kommit till den tid då det är dags att fatta ett beslut. slut citat

Vad menar karln? Ska man efter en sjukdomsperiod spotta i näven och bli frisk trots att man fortfarande är sjuk???

Abortens vara eller icke vara....??

Europarådet har antagit en resolution som dess anhängare räknar med att den ska stärka vårdpersnals vilja att vägra utföra aborter. Resolutionen har sitt ursprung från en svensk motion. Beslutet togs när de flesta av delegaterna hade åkt hem, även ett par svenska som befann sig i svenska riksdagen vid röstningstillfället. Motionens intentioner förändrades under behandlingen och fick motsatt innebörd. Från början menade motionären att det skulle medföra att kvinnor i länder med stort abortmotstånd lättare skulle få vård, men istället blev nu resultatet att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra abort.

Så vad tycker jag som fyrabarnsmamma om detta? Personligen har jag alltid varit emot abort av den anledningen att har man blivit gravid så får man stå för konsekvenserna. Men nu kan kvinnorna också utsättas för våldtäkt och är det då rätt att sätta ett barn till världen under de förutsättningarna? Barnet riskerar att hamna i en kärlekslös värld om det är "oönskat"!

Och hur kan de svenska delegaterna utebli? och varför chockas man nu av beslutet när man visste att det kunde bli konsekvensen? Ska man ha dubbla uppdrag om man inte kan prioritera?

Livsfrågor,mat, recept och politik...

Det händer ingenting om man inte gör någonting, ja det är det rubriken som finns på min blogg. Och visst är det en ganska bra mening? Inte alltid man orkar göra någonting kanske men då händer ju heller ingenting.... Inläggets rubrik ja det handlar om de fyra taggarna jag skrev när jag anmälde min blogg på Blogvertiser. Jag har kanske inte skrivit så mycket om mat och recept, men mat gillar jag! Så jag kommer klämma in lite om det också. Idag har jag kanske varit en smula lat för jag lagade den mat som min pojkvän bjöd på igår, pasta carbonara. Hans egenhändiga recept med bacon, svamp, ädelost (mjukost) och grädde. Med hänsyn till min dotter så använde jag riven ost, jag la till gul lök och lite kryddor. Min personliga åsikt är mums filibabba!!


Onsdag 13 oktober!!!!!!

Allra, allra först: Grattis Therese! Min äldsta lilla älskade dotter fyller 24 år idag.

Onsdag förmiddag och jag tror det är en bra morgon. Igår var en mindre bra dag och kanske är det lite småsviter kvar efter den, men ändå mår jag bättre så är det.

Och nu har jag gjort något spännande... Denna fröken ska försöka tjäna pengar på min blogg, får väl se hur det går då...Jag uppgav följande taggar: livsfrågor, mat, recept och politik. Så egentligen blir det nog inte så mycket annorlunda men det känns spännande! Nytt, nytt i mitt liv det gillas skarpt! Så vi får se vad jag lyckas åstadkomma!

Måndag igen och livet tar fart

Tredje dagen uppstånden igen....nej jag ska inte bli religiös även om det nu inte hade varit fel det heller. Men jag har min tredje bra dag på raken, och det mina vänner känns underbart. Nya mål börjar ta form i skallen, vill läsa upp min undersköterskeutbildning så jag har lagt ut lite krokar för det. Läste min målstyrning som jag gjorde den 4 januari, och ja resorna är kvar men det andra har jag lyckats med så det är inte illa pinkat det...haha I eftermiddag väntar utvecklingssamtal med dottern men med de omdömen hon kom hem med så ska det inte vara några problem det heller.


Lovsång....

Söndag idag och en vecka sen jag bloggade. Inte för att veckan varit händelselös på något sätt, men dagarna flyger iväg och ibland hinner man inte allt man vill. Jag lär mig fortfarande att kompromissa med allt man borde eller måste. Men kommer en bit på vägen varje dag. Har börjat jobba halvtid och det funkar bra även om det tar en massa ork men så är det väl i början. Det som kanske glädjer mig mest är att jag har börjat läsa igen...kanske låter det konstigt men för de som känner mig vet att läsa har alltid varit viktigt för mig, och det var fruktansvärt när jag inte kunde det för att jag helt enkelt inte klarade att ta in vad jag läste.

Idag har familjen varit i kyrkan, ett besök i missionskyrkan i Sösdala. Min dotter Elin skrev för ett tag sen ett blogginlägg som handlade om upplevelserna i den kyrkan, och jag kan bara hålla med. En öppnare kyrka med en sån värme det får man leta efter. Och faktiskt hände det något märkligt idag där i kyrkbänken...Tureholmskyrkan i Sösdala har en mycket duktig pastor som ofta har berört mig på flera sätt, och så även idag....Tårarna började rinna på mig eftersom jag så väl kände igen mig i hans och de andras ord i kyrkan...Det fick mig att inse att jag faktiskt har rätt att må som jag gör ibland och att vännerna alltid finns ändå. jag är tacksam för så mycket men det är inte alltid lätt att förstå det.

Min dotter Anna har i många år försökt få oss att älska, glömma och förlåta. Det är fina ord, och vissa saker kommer den här familjen aldrig att glömma eller förlåta men vi är tacksamma och älskar varandra!

RSS 2.0