Blandad kompott!
Semestern har anlänt! Och med den önskan att få göra allt det där man drömmer om. Men skillnaden iår är att nu gör jag vad jag vill när jag vill! Brytpunkten kom för några veckor sen och jag lovar er den upplevelsen är det bästa jag varit med om! Nästan bättre än sex....
Mycket bubblar som vanligt i huvudet men nu är det mesta roliga tankar och inga tankar som hindrar. Den sista veckan har jag funderat på vad nästa karriärsteg ska bli. För inte ska man hålla på med samma sak i hela livet? Det var faktiskt en boende på mitt jobb som födde denna tanke just denna gången. Men semesterdagarna ska ge mig lite svar på den frågan.
Många av mina närmaste har det tufft nu på olika sätt, en del kan jag hjälpa med råd, andra vet inte ens jag vad jag ska säga till även om jag borde vara expert på området. För nu när jag mår så bra vill jag ju att alla andra ska det också :) Men nåde den som gör mina vänner illa....
Ni som känner mig vet att jag har åsikter om det mesta, den sista veckan har jag stött på människor i olika situationer som ser ner på andra. Det gör mig arg! Livet är inte lika lätt för alla. Respekt är ett ord som borde finnas med i allas tankar. Sen älskar jag inte alla, några få i denna värld har sårat mig så svårt att det finns en och annan hatkänsla. Men jag ser inte ner på dessa bara för att de inte har min tur i livet. Jag försöker genomskåda och lära mig se de som verkligen är i behov av hjälp, nu tänker jag mest på alla tiggare man ser i var och varannan stad. Den som kommer körandes i en mercedes för att sen sitta på gatan och tigga den borde ha en spark i röven! Men man kan alltid förvissa sig om vem som är i särskilt behov det tror jag.
Nähä, nuså visar klockan att det är dags för andra äventyr!
Helgen som gick
Måndag idag. Ser tillbaka på helgen som gick som en punkt för vad som varit. Av olika skäl har jag en mycket lång tid mått väldigt dåligt, egentligen ända sen den 27 oktober förra året då jag sjukskrevs för depression. Sen i mars ligger jag i skilsmässa. Inget man kan vara stolt över men jag kan inte låta bli att undra vart det hade slutat om jag inte tagit det beslut jag tog. Denna helg som precis gått var lite av en prövning men med god vilja och vänner som alltid finns där så gick det över förväntan. I fredags begav sig två arbetskamrater och nära vänner ut i Kristianstad för att äta gott. O jösses vad gott sen! Både mat o dryck. Som pricken över i en dessert med mycket choklad! :) lite fnittrig satte jag mig på bussen hem. En vän ringde, - är du redan på väg hem? Varför det? Ja vännen unnade mig mer uteliv helt enkelt. Men jag hade ju varit uppe sen kl 05.... Lördagen kom och barnbarnet med den. Detta underbara barn skulle sova hos farmor <3. Söndagen vaknade jag av att hon ville ligga på mig... Efter frukost tog vi oss hem till hennes föräldrar. Sen begav jag mig till en vän som ville umgås med mig. En dag med god mat, stadsliv och glada skratt. Denna dag fick mig att bestämma att nu får det vara bra, jag har bestämt att jag ska leva som jag vill, göra vad jag vill när jag vill. Det handlar om mig nu. 
Tystnaden har varit alldeles för länge!
Ett år innehåller så mycket händelser. Jag kommer inte kunna redovisa dem alla utan att det blir lite rörigt. Men det är nu dags för min version! Mina tankar kring allt som hänt och varför, ja i den mån jag kan.
Förra året vid den här tiden planerades det för ett bröllop. Jag skulle gifta mig, för andra gången. Någonstans inom mig ville jag nog tro att det skulle vara för livet. Ingen gifter sig väl under premissen att man kan skilja sig?
Många av mina närmaste vänner frågar, men varför gifte du dig? Tragiskt, mycket tragiskt måste jag svara - jag vet inte. Jag är inte född för att vara ensam, idag får jag jobba hårt med det. Som tidigare utsatt kvinna letar jag trygghet, bekräftelse och kärlek.
Gör detta mig mindre värd? Nej, ganska normalt skulle jag säga.
För ett år sen gick allt i 110 som vanligt. Jag hade en av mina närmaste vänner som jag då liksom nu delade allt med trodde jag. Men nu efter allt som hänt frågade hon om jag mindes på bröllopsdagen när hon frågade om jag var lycklig. Jag hade inte svarat utan bara tittat i taket och gått.... Många vet, andra inte hur saker var. Sen är jag den första att erkänna att jag inte är lätt att leva med. På Facebook har jag sprungit på en stark kvinna som igår beskrev relationer. Likt en skål där man lägger i bagaget, för att man ska förstå och gemensamt arbeta med detta. Så klokt! Men för att man ska kunna det så krävs det att man har hittat mannen som delar med sig av bagaget. Om de män jag levt med vet jag inte allt, knappt hälften. Varför? Har antagligen inte kunnat prata med dem...
Livet går inte i repris
En av mina Facebook vänner har idag lämnat oss alldeles för tidigt. Med tanke på mitt blogg inlägg igår kan jag inte låta bli att fundera om bråk och illa ord är värt den skada det gör. Ställde frågan men fick ett mycket konstigt svar tillbaka. Men det är upp till den personen. Jag vet i allafall att jag ska leva så när dagen är inne ska jag ha levt som jag ville. Min dotter präntade en gång in orden älska, glömma och förlåta i mig. Ord som idag är än aktuella.
I övrigt har jag haft en bra dag! Mycket och många saknas men många är ni sim håller mig uppe. Kärlek till er alla!
Livet idag livet igår och livet i morgon
Nej jag är inte bitter! Jag ser en ljus framtid trots allt som hänt. Jag är inte den som gör allt rätt, vem kan skriva det på sitt cv? Men för det ger det ingen rätt att trycka ner mig, försöka lura mig eller sprida osanningar om mig. Och framförallt kom till mig, säg det till mitt ansikte säg det inte via bud.
Ni vet den klassiska törnrosa sagan, flicka möter sin prins. Ibland tror man att man mött prinsen, men det visar sig ibland vara fel. En gång i mitt liv blev jag materiellt, fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt misshandlad. Jag tog mig ur med löftet till mig själv att aldrig hamna i en sån situation igen.
Nej, jag är inte så lätt att leva med efter detta, det vet jag. Men trampa inte på mig. Tro inte att man ska kunna knäcka en männsika med mina erfarenheter. Visst, man kan bli lite vingbruten emellanåt men man kommer igen. För har man blivit sexuellt utnyttjad, ekonomiskt utnyttjad eller fått torka väggar för att mattallrikar har flugit all världens väg då klarar man det mesta.
Om man har riktiga vänner omkring sig vilket jag har. Denna gången gick det inte som vi alla ville att det skulle gå, men till det är inte bara jag skulden. Jag kommer inte svara med samma mynt och sprida ut saker för det är så lågt som det bara kan bli. Av respekt för andra parter har jag varit tyst och bara tagit emot, men det får vara bra med den saken nu. Jag vill bara att resten ska veta( de som inte tillhör min innersta krets och som jag bär i mitt hjärta var dag) att det finns fler än en anledning till det som hände verkligen hände. Sen vad som hände det har fortfarande bara två parter med att göra.
Livet här och nu
För över 20 år sen började jag åka buss i Höörs kommun, nu gör jag det igen. Då liksom nu är det i stort sett samma chaufförer som kör, en del mer gråare än andra. Under årens lopp har en del av dem kört mig och barnen ofta så nu efter några års bortovaro tar man bara upp tråden där man lämnade den. Det händer en del under åren sa han till mig idag den trevlige chauffören, men det är väl både på gott och ont sa han sen? Utan att då veta att han slog huvudet på spiken fullständigt kunde jag inte låta bli att känna tillit till honom på ett sätt. Han känner mig tänkte jag, sen pratade vi om barnen hela resan till det var dags att lämna för mig. Hur gammal är nu lilltjejen? Henne vi skjutsade till skolan? Jo du hon fyller 18 i december sa jag och genast utan att säga det kände vi båda hur åren trillar förbi. Alla blir äldre men inte vi.... Han frågade om sonen, ja jag är farmor också sa jag, usch vad gammalt det lät säger han då :) haha
När jag sen stigit av och gått en bit på min promenad får jag syn på en bil lite längre fram som stannar och backar mot mig, det är min hyresvärd, vill du ha skjuts? JA tack det säger man inte nej tack till! Snälla människor gör min dag <3
Men innan dess firade jag min dag med att köpa en kycklingwrap jag inte orkade äta upp....Mannen i kiosken sa, men du jag kan slå in den så kan du ha den till kvällsmat! så nu ska jag sätta tänderna i den!
Till sist ett Stort tack till mina arbetskamrater och vänner ( den klick jag kan väcka mitt i natten) Jag älskar er alla! Denna dag har fått mig att få tillbaka lite tro på mig själv och på att jag inte är så dålig som ibland görs gällande. Allt är inte svart och vitt utan också gult, blått och grönt. Saker och ting händer av en anledning man ska bara komma på vilken. Jag har haft stor sorg i mitt hjärta den senaste tiden, jag har varit nere och vänt många gånger. En del av mina älskade vänner får ta mer än andra och jag kan förvånas av er styrka! Men ni vet också att jag skulle inte tveka en sekund om ni behöver mig.
I morgon är det valborg, skall inte fira tänkte jag i morse, Nu är jag bjuden till bålet och dessutom får jag en korv! Det ni!
Våga förändra
Min vän sa idag, du bloggar dåligt tycker jag. Ja, jag vet blev mitt svar. Inte för att jag saknat ämnen det ska ingen tvivla på men precis som man innerst inne inte vill tvinga sig på sina vänner när man mår dåligt lika lite vill man sprida dålig energi. Men allt som har hänt och som händer bidrar till vår egen historiebild. Vågar vi som människor förändra? Vet vi när vi behöver förändra något? Ja det tror jag vi vet, men jag oroar mig alltid för vad andra ska tycka, men de senaste månaderna har jag tittat på mig och vad jag måste förändra för att inte förlora mig själv. Tänk på det du älskar mest, familjen var det någon som sa till mig för ett tag sen. Men om jag inte mår bra vilken nytta gör jag då för mig och familjen? Och oavsett mina beslut så de som älskar mig gör det ändå. Tiden framåt kommer att vara jobbig men fram ska jag och fram kommer jag med mina vänner och mina barn vid min sida. Inget annat är viktigare.
Tjockare än vatten
Ibland blir det inte som man tänkt sig
Orden kommer från min vän när hon ska försöka förklara en speciell sak för sina barn. Orden kan inte beskriva min vecka på ett bättre sätt.
Arg, ledsen, fundersam och emellanåt förtvivlad. Ja jag kommer nog att höra ett och annat efter detta blogginlägget, men bloggen är min och jag har alltid använt den som en möjlighet att ventilera mitt mående. Min vän sa: skriv ett bra blogginlägg, jag svarade ja kanske det kommer.
Det var aldrig någon som sa att livet skulle vara enkelt. När jag ser tillbaka på mitt liv hittills så ser jag en ensam, förvirrad och trasig själ som letar efter något. Vad är detta något? Ja, jag vet inte riktigt....Kan det vara trygghet? Förståelse? Samhörighet? Uppmärksamhet?
Mellan alla dessa perioder av förvirring och letandet upplevs jag som en stark kvinna. Min älskade dotter sa till mig för en vecka sen, nu mamma blir vi de där starka kvinnorna som bara vi kan. Ja jag jobbar dit. Denna gången är vägen om än längre än någonsin men jag ska fram. Mycket smärtar och gör ont men ingen ska tro att det bara finns en version. Skillnaden är att jag inte väljer att hänga ut allt som händer. Jag väljer att inte berätta om man inte frågar, kanske får det mig att bli förloraren men nej till slut kommer alla förstå, tro mig.
Flera gånger i livet får vi gå vidare av olika anledningar. Ny väg röjs och vi hittar förmodligen det vi letar efter. Just nu vill jag bara ha lugn och ro, tid att läka och bli den starka kvinna som förväntas av mig.
Rättigheter och skyldigheter har vi alla.
Drömmar och verklighet
Ja ni, hur börjar man egentligen efter en så lång bortavaro att skriva igen? Återigen, försvann orken den 27 oktober. Efter det har tiden varit lång med rehabilitering på olika sätt. Först nyligen har jag sakta återgått till arbetet. Det går inte enkel, men jag skyndar inte. Jag är bara glad att tänkandet börjar fungera igen. För en tänkare som jag så är det inte så kul att vara helt tom i skallen, inte kunna åstadkomma en enda konstruktiv tanke. Men nu har jag kommit en bit, funderar på vilka drömmar har jag?
Vad drömmer ni om? Vad vill ni göra i livet som ni inte redan har gjort? Jag trodde för en stund att jag inte hade några drömmar...men de där jag haft ett tag hänger kvar. Jag vill fotografera mycket, jag vill skriva mycket, jag vill byta karriär innan pensionen gärna något där jag kan utnyttja mina samhällskunskaper. Var det meningen att livet skulle vara som det är nu? Ska man vara nöjd och tacksamt sätta sig ner och konstatera att det blir inte mer nu? Nej, det kan inte ens jag göra sliten och trött... När jag tom funderar på att ringa min vän för att börja träna ja det är väl ett sundhetstecken gott som något.
Ingen av oss kan nog säga att vi är nöjda med alla våra val i livet, men alla kan vi nog rätta till det så vi trivs åtminstone en stund tror ni inte det?
Drömmen om att få hjälpa andra
I Sverige idag finns många skyddsnät när man förlorar sitt arbete eller blir sjuk. Men som det nu är räcker hjälpen inte till! Den 17 januari öppnades en hjälpsida på Facebook vid namn Hope. Bakom sidan står tre stycken vänner med olika erfarenheter. Till sidan har vi kopplat ett antal administratörer som på sin fritid har kontakt med den sökande, lägger ut ett inlägg och koordinerar hjälpen som kommer från givare. Hope lägger ut ärende där vi söker efter matkassar och begagnade kläder. På en och en halv vecka har Hope genom att läsare gillat sidan nått ut till 891 personer. Sedan starten har vi haft 26 ärenden ute och av dessa är i skrivande stund 13 avslutade. Samtliga 13 av dessa avslutade ärenden har fått hjälp med något av det de sökte. Vad säger då detta? Dels ger det en ganska tragisk bild över hur människor idag 2014 inte har mat på bordet eller varma kläder att ta på. Men det visar också på den stora generositet som faktiskt finns hos det svenska folket. Att få möjligheten att hjälpa en annan människa är något av det finaste man kan uppleva. En dag kom detta tackbrev från en sökande som plötsligt kunde klä på sin son varma kläder denna kalla vinter då vi lyckats hitta en givare.
Hej vi har idag fått hem en overall och vinter skor samt vantar och vill tacka er och personen som har skickat den till oss. Min son blev jätte glad och tack vare er och givaren kan han hålla sig varm ute.
Tack än en gång för hjälpen och vi önskar att det fanns flera människor som ni . Vi nämner er i våra böner. Ni gör ett fantastiskt jobb!!
Då känner man plötsligt i sitt hjärta att den tid vi lägger ner av vår fritid på att hjälpa andra är väl använd tid!
Hope kommer att utvecklas och vi hoppas att ni alla vill vara en del i denna utveckling!
Bagageterminalen
Många många gånger pratar jag om bagaget, det man bär med sig. Min far dog alkoholist, min förgörare söp sig full på 24 mellanöl från Lidl var dag. Mina vänner har ibland helt skämtsamt sagt nej nu så ska Anneli under bordet. Ingen har nånsin lyckats, inte ens konferensdeltagande i Danmark. Så kontentan av detta är att ingen heller behöver uttrycka oro över att jag skulle byta karriär till alkoholist!
Konsekvenser av att en gång levt utsatt
Ibland får man frågan, vad gör du? Som fd utsatt tänker jag - och vad har du med det att göra? Många gånger kanske petitesser, men kan bli stora saker för en sån som mig. Hur mycket pengar fick du? En kanske naturlig fråga men oerhört jobbig för en sån som mig. Jag gnäller kanske men man måste förstå....
Mellandagarna 2013
Jag har börjat min resa tillbaka. Nej, tillbaka är kanske fel ord. För första dagen sen jag blev sjuk känner jag en tro på framtiden. En mycket god vän har hjälpt nå dit ❤ med orden det löser sig, lev i nuet. Min vän säger varför säger du alltid förlåt? Ta för dig. Omedvetet har min vän hjälpt mig ett steg på vägen. Och för det kommer jag vara evigt tacksam. En liten liten bit men på rätt väg. Hela jag känner lycka över detta och jag ska inte be om ursäkt för att min vän fått ta så mycket av min sorg, men lite kanske jag kan återgälda ❤
Att vara ensam i ensamheten
Sen den 27 oktober är jag sjuk. Kanske sen innan med, utbrändhet.. Gå in i väggen... Fick en fråga i kväll hur vet man det? När man märker att man inte vet eller kan den enklaste sak som att planera födelsedag, baka lussekatter, gå ut, umgås... När man är ljudkänslig... När man gråter mer än man är glad. Sån är jag nu. Ensam... Känner mig ensam. Man sätter på en mask, vill inte visa. Man tvingar sig till saker för att nån vill. Det gör jag nu.
Det är hårt, det är tungt, det är över nu.
Ikväll finns du inte här när jag ska lägga mig. I kväll behöver jag inte flytta på dig för att få plats i min säng. I kväll var det ingen som skällde när det ringde i porttelefonen. I natt är det ingen som väcker mig när det är dags att röra på benen lite. Det är tungt, det är hårt, det är över nu. Jag misslyckades att ta hand om dig till livets slut. Men kanske har du tittat ner och sett ljuset i fönstret. Aldrig får jag en hund som du igen.....
Kommunalrådet som plockade kulor
Ännu en ledig helg närmar sig slutet och det gäller kanske att hålla fast vi de roliga minnena. I fredags var det pub efter jubb, ett arrangemang som görs av socialdemokrater, fackliga organisationer. Jag och maken brukar försöka vara med vid dessa tillfällen för att träffa kamrater och ha roligt för en billig peng. Denna fredag likaså. När det närmade sig slutet var det bestämt att vi skulle vandra vidare tillsammans med våra närmaste vänner. På med jackan och vips började det trilla kulor...Jag hade på något vis fastnat i halsbandet som gick i sönder. Alla runt omkring hörde ju detta och började genast plocka kulor som rullade över golvet. Även kommunalrådet som slängde på sig glasögonen för att se vart de rullade :) Igår lördag var det tänkt att jag och maken skulle ut och äta för att fira den 3 åriga förlovningsdagen som var i veckan som nu snart gått. Planen höll inte så tillvida att vi inte hamnade där jag tänkt, men väl på Fridays. Den godaste burgaren jag ätit på länge men som maken mycket riktigt påpekade så var det såsen som gjorde det!
Jag är tacksam över att ha dessa minnen i bagaget då vi nu går in i höstlovsveckan. Ibland hamnar jag väldigt nära väggen, kanske inte för att mycket ofta går i rysligt fart utan kanske för att mycket kommer och ag lyckas kanske inte bli av med det så fort som jag borde. Jag skrev till en mycket god vän hur landet egentligen ligger, fick till svar: Är det konstigt? Nej, det är ju inte det så jag drar lite i handbromsen kanske.
För snart 14 år sen kom en liten mörk varelse in i mitt och barnens värld. Vi blev med hund. Hon har gett oss så mycket glädje och värme. Men snart skiljs våra vägar då det är dags för henne att vila. Den senaste tiden har åldern tagit hårt på henne och vi kan inte längre lita på henne. Nej, en sån hund kan man ju inte ha det förstår väl jag med men när jag får till mig från utomstående hur ska det då gå för makens hund?? då vill jag bara skrika.
Jag är en människa som ger allt jag kan till alla runt omkring mig. De närmaste vet att jag alltid ställer upp med ett öra, en kram och ett tröstande ord. Men även där får jag kanske dra i bromsen. Man kan inte bara ta och ta utan att ge tillbaka. Den senaste veckornas händelser har hjälpt mig se vilka som finns där för mig, ledsamt men nyttigt att se.
Blandade känslor denna söndag
Kanske är det dags för ett skriva av sig inlägg. Denna vecka som snart har gått har innehållit en massa kul men också en massa mindre roliga saker. Och som vablig människa är det alldeles för enkelt att låta de mindre roliga sakerna ta överhanden. Så nu vill jag bara sätta ner rumpan och gråta en skvätt. Sen blir det bättre. Inte ens jag kan vara så stark så jag inte visar mina ledsna känslor emellanåt. man får precis vad man orkar med har jag en god vän som säger. Ja, kanske är det så? Men någonstans tycker jag att det är nog nu. Jag har ont i mitt vänster ben, den sidan där jag slog i knät för en vecka sen när jag ramlade, samma ben där åderbråcken krånglar. Blä för det! Sen är det en massa annat också men vi blåser bort det för nu och tänker på min son som idag blir 26 år ung. Vi tänker på hans dotter lilla söta Melanie som skänker oss alla sån glädje. Farmor ska kanske gå och sticka några varv på mössan istället för att sitta här och gnälla? Tror det!
Hållplats Lindeborgsgatan kl 05.01
Skyndar till busshållplatsen. Första bussen för dagen kommer snart och jag måste med. Brukar alltid vara ensam i denna arla morgonstund men vad händer idag? Det står redan en och väntar....närmar mig sakta, ser snart att det är en busschaufför. Puh! Känner mig genast trygg när han dessutom hälsar god morgon. Men vad nu? Där kommer en till.... Jaja jag är ju inte ensam. Det är ännu en busschaufför. Där kommer 7an 5.01. På bussen men vad är nu detta. Ännu fler än vanligt! Två män diskuterar fotbollen...stiger som vanligt av vid smedjegatan, tar tidningarna och skyndar ner i tunneln. Bort till vanliga läget så jag kommer i rätt vagn. Men vart är hon?? Damen jag kallar vanderskan... Hon går runt, runt, runt på perrongen. Vänder mig om och får syn på henne. Hon är sen! Vad ska det bli av denna dag??? Ja, så här vid slutet konstaterar jag att jag fortsätter simma. 
Simma eller sjunk det är ditt val
I väntrummet till mammografin fastnade jag framför tvn. Tv 4s Malou hade besök av artisten Mange Hellberg. Jag har aldrig stött på denna människa förut men vilken berättelse! Och vad stark han är som genom sin musik beskriver sitt liv! Simma eller sjunk.... Konstaterar att jag trots mina okunskaper i simning hela livet har simmat. 
